Vad som hände i det förflutna var sant för oss då när vi såg en mindre del av verkligheten, men det förflutna är därför också tänkt att lära oss. Vi ska lära av det förflutna, inte leva i det, vi måste utvecklas om vi inte skall avvecklas i en föränderlig tillvaro. Våra erfarenheter, bra och dåliga, kommer alltid att vara en del av vår personliga historia, precis som den historien alltid kommer att vara en del av historien om den värld vi lever i och vår historia tar aldrig slut. Vi fortsätter att lägga till kapitel till kapitel eftersom vår verklighet förändras ständigt med tiden och så måste därför också våra sanningar förändras och omprövas. Vad som var sant igår behöver inte vara sant idag, ja rent av förhoppningsvis eftersom detta är ett tecken på just att vi har utvecklats. Det är inte möjligt att leva i det förflutna, den person vi är idag är inte den person vi var för tio eller tjugo år sedan.

Livet är fullt av oräkneliga välsignelser och oändliga möjligheter. Varje ögonblick är en lektion i inspiration för att öka vår egen medvetenhet genom att öka vår emotionella självförståelse. Vi behöver bara vara närvarande i våra känslor nu i verkligheten.

Vi måste komma ihåg att alltid anstränga oss för att utveckla oss själva som människor intellektuellt emotionellt, att inte falla ner i den intellektuella lättjans avgrund, att sluta betrakta oss själva för att utveckla vår emotionella självförståelse.

All den stund vi slutar anstränga oss med att föra våra utvecklande tankar framåt inåt, så rusar luften in i vakuumet. Jag sa inte att vi inte kunde komma ihåg eller att det var meningslöst att komma ihåg, bara att vi inte minns att minnas detta, och att detta är källan till vår vilja att underkuva oss till externa mästare och falska gudar, vilka alla gör anspråk på överhöghet över oss. Vi vill underkasta oss för att vi inte vill utveckla oss själva som människor genom att utforska oss själva inifrån våra egna tankars grunder.

Detta är vårt förslavande självbedrägeri som vi alla i olika omfattning i praktiken lever i. Vi vill inte inse att vi faktiskt är grundlurade och att vi hjälper till att upprätthålla situationen med hjälp av vårt eget självbedrägeri. För när vi tror att någonting som vi bestämt planterar oss in i en överenskommen situation som gäller i deras den yttre världen i förhållande till deras syften, där de gör reglerna för deras kontroll av deras spel som har manipulerat vårt sätt att tänka, då hamnar vi helt fel i förhållande till våra förväntningar, det kan jag garantera eftersom alla människor är individer.

Vi befinner oss alltid i slutet på den tid som har varit. Det gör ont att tänka på det. Det gör ont att säga det. Men det är där nu ändå. Det går inte att gå tillbaka till vad som en gång varit. Vi kan bara gå framåt. Vi har för länge sedan passerat den punkt i utvecklingen som gör allt utan återvändo som samhälle och endast något drastiskt och eller destruktivt kommer nu att förändra saker och ting från den rådande utvecklingsriktningen.

Nationer fortsätter att förblöda ekonomiskt av en parasiterande grupp människor - antikroppar - som inte bara konsumerar mer än de producerar, utan också mer än vad alla andra producerar också. Den massiva felaktiga fördelningen av rikedom till dessa människor är som en parasit suger sitt värddjur torrt.

Denna "klass - globalister" av människor är oförmögna och ovilliga att ta hänsyn till den förstörelse och det lidande som de orsakar. De ser andras ofärd som ett helgande medel för sitt eget berikande. De är blinda för det faktum att denna snålskjuts måste sluta någon gång. Deras enda förståelse för ekonomi är deras eget enskilda fortsatta berikande. Deras emotionella självförståelse är obefintlig, vi måste vara bättre och framför allt förstå att vi själva som individer måste ta fullt ansvar för vår egen utveckling av vår individuella tankeförmåga och emotionella självförståelse.