Så är jag då tillbaka bakom datorn igen, i en tid som alltmer präglas av ett festmissiv med farlig dramatik, ett festmissiv som inte gör någon själsligt rik - ursäkta melodivalet i anslaget.

Jag har väl tagit upp frågan hundra gånger minst, och det smärtar mig alltjämt att se att det blir bara värre. Men det blir det. Och att det är inte min smärta som räknas, den har ingen som helst betydelse, ingen alls faktiskt, det är det faktum att vi långsamt rör oss allt närmare den typ av situationer som ingen av oss skulle välja att hamna i om vi bra tänkte efter det allra minsta, det är vad som egentligen har betydelse.

Det är social destabilisering i en omfattning och hastighet på global skala av aldrig tidigare skådad omfattning, det är krig, det är människor som dör av ren misär, människor som dör för att de inte har tillgång till de tjänster som de tar för givet, och även numera till och med människor i vår närhet som beskjuts med indirekt eld - artilleri - av sin egen regering.

Alla dessa saker händer medan vi nu talar med varandra, vilket vi alltså uppenbarligen gör i en alldeles för ringa utsträckning eftersom vi inte kommer till samförstånd - ja, jag vet att enskilt nyttomaximering inte kan leda till samförstånd och så vi accepterar därför denna utvecklingsriktning liggande - på våra TV -soffor - och väljer att ignorera och även förneka dessa problemställningars existens, eftersom vi gärna låter oss själva bli fångade i berättelser spunna som en väv av information av dem som ser en vinst i att sprida dessa informationsmattor som berättelser - narrativ - att narras skulle farmor säga. Och vem har då ett säkert grepp om vad som får spinnas som dessa informationsmattor och vad som inte får spinnas? Mmmm, presstitutionsbrigaderna och sanningsdepartementens herre - Mammon - gör då i alla fall inga mer för oss ärliga och uppenbara pudlar, det kan vi nog vid det här laget kallt konstatera.

Detta kommer inte att sluta bra. Inte om vi inte kan säga ifrån. Inte för någon bland oss, vi är alla på den förlorande sidan även om många av oss fortfarande lever uppe bland de rosa mentalt förgiftande fluffiga molnen där en extra Rolexklocka utgör den ledande tankematerian och tillvarons kvintessens för den sista kvarvarande individen på jorden, den intellektuella elefanten i rummet. Den här situationen kommer inte att gå förbi din dörr, eller försvinna tillbaka ner i gruvan. Vi närmar oss beslutstiden. För världen, för ditt liv och mitt. Det är dags att välja sida, av - i - oss själva. Världen kommer inom kort att bestå av två kategorier människor de som försökte och alla andra, tro mig - ingen kommer att gilla de senare. Den intellektuella minimalismen måste låtas dö sotdöden och människor måste frigöra sig själva från sina intellektuella bojor av kognitiv formatering. Våga utveckla sig själva genom betraktelsen av vad någon människa är ensam med sina tankar

Som jag sagt, jag har talat om detta många gånger nu på många olika sätt och former - med många olika människor. Jag föreslår att många fler nu gör samma sak. Och sedan inser att en tidsålder av oskuld är nu borta, jag menar inte bara ur perspektivet av det finansiella systemet, snarare främst ur perspektivet av en bristande emotionell självförståelse. "Det visste jag inte " kommer inte längre att räknas som något giltigt argument för att ursäkta ett dåligt beteende, det kan utgöra en förklaring men aldrig en ursäkt. "Det jag försöker göra är bara att hålla mig levande" räcker bara så långt, det håller inte heller. Det gäller nu att förstå ditt liv handlar inte bara om dig och därför måste du börja förstå dig själv bättre om du inte vill döma dig själv till snabbare olycklig undergång i evig strävan efter att bli ensam kvar på jorden.

Det verkar ha varit en hektisk helg. Det hade varit ett 16 timmars - i stort sett över natten - möte i Minsk, där deltog Merkel, Hollande, Petrodollarshenko och Putin. Varför Putin blev ombedd att delta - skenbart representerade han Donbass "rebeller" - är lit logiskt oklart, men han var där. Rebellerna själva var det inte.

Inte långt efter att vapenvilan tillkännagavs, kanske till och med före det, kom USA Senatorn James Inhofe släpande med bilder, som han hävdade bevisade att ryska trupper är i Ukraina. Dessa har senare visat sig vara falska och från Georgien. Liksom varje annan "bevisning" har visat sig vara bristfällig.

Tänk på det en sekund, och en annan oständighet ytterligare: det har gått ett år sedan Maidan, när Janukovitj jagades ut, och fortfarande har inte en en bit av "bevisning" gjorts för att styrka alla dessa påståenden från Anglozionistsidan, medan det å andra sidan inte går att hålla räkningen på alla Nulandaffärer, Psakiuttalanden, Joe Bidensöner, Kolomoivsky - jude - nazistfasoner och så vidare. Inte ett enda mot Ryssland och oräkneliga mot AZ - sidan. Medan USA har den mest avancerade spiontekniken som någonsin setts på planeten, så har denna ändå inte kunnat producera en enda bit information till styrkande av vad som har påståtts - vilket hade sparat stora mängder lidande, under ett helt år, för att bevisa sina påståenden att Ryssland ger vapen till "rebeller", skickar soldater för att slåss i Donbass, eller har något att göra med att skjuta ner ett plan. Inte ett enda bevis.

Och sedan, nu kommer alltså Inhofe. Som är en politisk "höjdare", och som vars påståenden mycket väl kan påverka senatens röster till att skicka amerikanska vapen till Kiev, vilket skulle kunna skapa dramatiska effekter på utvecklingsriktningen och hastigheten, vilket alltså nu just därför också kan tänkas utgöra själva syftet, med presentationen så uppenbart flagrant felaktighet. Annars måste desperationen och tiden till kollaps anses vara mycket kort.

Inhofe presenterar falsk bevisning, Jens Stoltenberg proklamerar politisk hotbild, Dmitiri Yarosh och Kolomoivsky respekterar inte fredsavatalet - vapenstilleståndet.
Poroshenko är visserligen i princip tyst, men han hotar med undantagstillstånd medan han skrev på handlingarna - vilket betyder att det är värt papper, inte mer.

Men alla dessa spelar på samma Anglozionistiska sida, så är det, men det innebär nu därför också att de numera i en starkt ökande omfattningen resonerar i termer av att skydda sig själva och sina egna materiella intressen först och främst. Ur den punkten i tiden springer det uppenbara och accelererande strukturella sönderfallet.

Det dåliga samvetets uppenbarelse i ljuset av verkligheten är här förändringens vindar har börjat blåsa.

God morgon