Jag tror inte att det onda är något som lurar där ute som ett monster bakom en slöja. Det finns bara människor och beteenden så det onda bor i oss själva i formen av det mörker som finns där inuti oss grundat på vår ovilja att utveckla oss själva - att ifrågasätta oss själva så att vi genom att belysa kan släppa våra gamla föreställningar. Mörker och ljus är saker som samexisterar inom oss, vi kan aldrig bli fullkomliga, bli fullkomligt upplysta, fullt medvetna och veta allt - bli gud - vi kan bara utgöra vår egen lilla del av alltet; så vi har alla för alltid inre demoner att slåss emot, för så måste det vara för att människan skall utvecklas.

Genom att ignorera ljuset i varje person jag möter, oavsett om de passerar det så kallade fårfrilla (sitter på skallen) - testet eller inte, så uppmuntrar jag mörkret. Faktum är, att allt som ondska behöver för att växa är att bra människor gör ingenting, då kan det vara så att varje handling av förnekelse av det goda -ljuset, blir till att vi gör just detta? Det håller mig på tå, vaksam på mig själv.

Och exakt vem är dessa människor som vi ser som omedvetna - som att de - sover? Jag misstänker att de är människor precis som du och jag, och deras enda brott är att de verkar vara i förnekelse av sig själva, ett brott emot först och främst sig själva. Det är som om alla som har gömt sig under en sten inte vet att tiderna har förändrats. Det verkar för mig som att detta förnekande är faktiskt en form av kulturchock. Det kan vara deras reaktion på att bli desorienterade när de konfronterar potentialen för extremt olika samhälleliga regler och levnadsförhållandena nu och / eller i en nära framtid.

Det verkar västerländska samhället gör inte skillnad på rätt och fel i dessa dagar. Vi är mer bekväma med att prata om värderingar i plural oavsett hur outvecklad emotionell självförståelse som föreligger hos individen, snarare än något enskilt gemensamt värde som alla kan omfamna; istället för bästa möjliga beskrivning av verkligheten, föredrar samhället att föreläsa om "sanningar". I de flesta frågor, är vi fria att välja och vraka genom våra övertygelser och anknytningar. Lärare berättar för universitetsstudenter - särskilt inom samhällsvetenskap och humaniora - att det inte finns något sådant som ett rätt eller fel svar, allt är relativt enligt den svenska språkvården - vi undrar stilla hur det då kan vara allt? Så uppenbar är nu den tankemässiga bristen i gemen. Istället för att genomdriva en explicit moralkodex, försöker därför myndigheterna tala om "lämpligt" och "olämpligt" beteende, till exempel, att syftet hos vem, påpassligt har utelämnats vid denna problemformulering, behöver kanske inte utvecklas vidare.

Paradoxalt nog, avsaknad av moralisk klarhet ger i dag upphov till intolerans och ett intolerant klimat. Detta i en tid när moralister - kuliskramare - har svårt att klart skilja mellan rätt och fel, så är de tvungna att hitta något annat sätt att dra gränsen mellan acceptabelt och oacceptabelt beteende. Så de tar helst entydiga exempel på ondska - pedofili, förintelsen, föroreningar - för att definiera potentiella moraliska överträdelser. Dagens kätteri - jägare strävar därför också omedvetet efter att bygga nya tabun.

Det mest rituella och institutionaliserad tabu som finns i det västerländska samhället är att ifrågasätta Förintelsen, eller att vägra att godta den historiska beskrivningen. Många länder har nu lagar mot förintelseförnekande. I Österrike kan att förneka Förintelsen leda till ett 10-årigt fängelsestraff. Inriktningen hos Förintelseförnekare är vad som tillåter politiker att ockupera den moraliska marken, vilket förklarar varför, denna månad, så propagerar Tysklands justitieminister Brigitte Zypries för ett EU-omfattande förbud mot förintelseförnekande och bärandet av nazistiska symboler, vad som är nazistiskt framstår som alltmer oklart. Detta ändå oavsett om inte en enda människa idag egentligen förnekar en enda individs död genom historien, det bara måste finnas förintelseförnekare, precis som att det måste finnas anti - semiter, trots att människor i gemen inte har en aning om vad en semit är för någonting. Kampen behöver två parter för att motivera sin egen existen

Förintelsen har förvandlats till ett allrengöringsmedel för moraliska metaforer som därför också givetvis har antagits av ett flertal särskilda intressegrupper, kampanjer och korståg. Denna Förintelsen - metodik har adjungerats till andra erfarenheter; så vi nu kan höra debatter om afro-amerikanska Förintelsen, den Serbiska Förintelsen, den Bosniska Förintelsen, Rwandas Förintelsen. Anti-abort korsfarare protest om "Förintelsen av foster" och djurrättsaktivister som fördömer den där "Förintelsen av sälar" i Kanada.

Sådan manipulation av Förintelsen som metafor förvandlar en historisk tragedi till en karikatyr. Det är alltså inte rättvist mot alla de individer som faktiskt dog under vedervärdiga omständigheter oavsett hur oklar och subjektiv som den vedertagna historieskrivningen är i saken. Många amerikanska judar blir förargade när en organisation djurrättsaktivister lanserat en kampanj som jämförde slakt av boskap med mord på judar i Förintelsen. En kampanjutställning, som kallas "Förintelsen på din tallrik", sammanförde bilder på människor i koncentrationsläger med bilder av djur i boxar. Den intellektuella höjden på indelningsivrande är nu lätt att se över.