Våra hem är vår Borg

2015-02-11

Kom ihåg att under 2008 då Anders Borg varnade för att vi var bokstavligen på gränsen till kollaps och en finansiell härdsmälta, så fick vi höra att situationen var så allvarlig att om ekonomin och de finansiella marknaderna och därmed det valutafinansiella systemet för handel med varor och tjänster kraschade, så skulle detta leda till upplopp och behovet av krigslagar.

Så den relevanta frågan idag blir om det verkligen är någon som på allvar upplever att överhuvudtaget någonting har förbättrats sedan dess, eller om antalet möjliga perspektiv för en orsak till haveriet har ökat eller minskat… Blir vi vilseledda eller inte?

Mycket få människor söker verkligen kunskap i denna värld, mycket få människor ställer verkligen frågor som inkluderande gäller egna ställningstaganden, vad som skapar deras känslokarta.

Tvärtom så försöker de flesta människor vrida ur svaret avseende det okända i form av svar som de redan har satt sin prägel på genom sina egna sinnen -.. Motiveringar, konfirmation, former av tröst utan vilka människor anser att de inte kan gå vidare.

För att verkligen ifrågasätta och att utveckla sig själv gäller det att öppna dörren till en virvelvind. Svaret kan förinta både frågan och frågeställaren.

Pengar som krediter styr den ekonomi som styr politiken. Från den stora depressionen , till stagflation på sjuttiotalet, till utbrottet av IT-bubblan, krisen på bostadsmarknaden så kan varje konjunkturnedgång som drabbat landet under de senaste dryga 80 åren spåras till en så kallad "centralbanksstyrd" politik, alltså dolt upprätthållande av bankernas skuldsättningsrätt för att genom ränta plundra människor och samhällen.

Om alla som arbetat för detta tjuvaktiga och kriminella banksystem inom BIS och IMF föll döda ner i morgon skulle det inte bara finnas mer äppelpaj över, utan det skulle också finnas fler lediga parkeringsplatser, och ingen kan argumentera mot denna logik. Och det skulle förresten finnas lite mindre räntekostnader också…

Detta handlar bara om vanliga människor mot människorna bakom bankerna. Pengar styr den ekonomi som styr politiken och i kreditstyrda ekonomier styr alltså bankernas krediter allt, och politiker är följaktligen bankernas marionetter. Att den politiska adeln saknar partigränser och löper i de samma moraliska rännarbanor som gör politik till det möjligas konst, är numera allom bekant.

Den kamp som finns är bara människor mot banker till sin innebörd idag som organisatoriskt styrande funktion i samhället, det finns ingen real intressemässig kontrovers mellan människor på varken enskild eller samhällelig nivå i övrigt, det finns bara bristande förståelse i kommunikationen. Vilket i sin tur alltid bygger på bristande emotionell självförståelse.