Vi tar en liten morgonrepetition om kognitiv formatering och den psykosociala ofärd som följer av otillräcklig emotionell självförståelse.

Moderna samhällens karta för kognitiv formatering är ritad för att inrymma och vädja till inte bara massan - kollektivet - utan också till individualism. Men då i former som accepterande "individualism" som ofta utgör ett hölje för att dölja det egentliga syftet med ett massans psyke. Det är "tillåten frihet" som ges till den moderna personen i jakten på materiella vinster så länge de håller sig inom parametrarna för deras etablerade samhället. Frihet, då, är ett uttryck för rörlighet inom det i förväg beskrivna systemet: det betecknar inte frihet externt i förhållande till systemet och om systemets syfte då inte är altruistiskt, alltså syftar till allas bästa, så blir hela konstruktionen med tiden ovillkorligen en katastrof för individen. Så samhället måste bygga på en tillräcklig individuell emotionell självförståelse som skapar en vilja till att verka i synkronicitet med andra individer och genom denna samverkan skapa ett långsiktigt hållbart samhälle.