Om vi inte har något emot en smula av avrundning, den planetära skulden totalt ligger nu på $ 200 000 000 000 000 jämfört med världens BNP på bara $ 70 000 000 000 000.
Den implicita 2.9 X globala skuldsättningsgraden är skrämmande i sig. Men nu skulle det ju vara ett utmärkt tillfälle att påminna sig om lärdomarna av Grekland, eftersom de verkliga konsekvenserna är mycket mer olycksbådande. Men icke.
BNP-tillväxten kan endast överskrida produktionstillväxten när belåningsgrader stiger. I själva verket är själva begreppet "den aggregerade efterfrågan" inget annat än ett akademiskt ordtrick. Det har ingen substans mer än summan av förändringar i produktionen och förändringar i hävstångseffekt.
Men så klart i en vetenskap där ingenting godtycklig och utan relevans kan räknas som någonting, så blir ju inte den logiska konsistensen annat än fluffig.
Följaktligen, när keynesianska ekonomer snattrar om "stimulanser" eller "återhämning" är detta givet förlorad "aggregerad efterfrågan" de talar om en ekonomisk enhörning. Aggregerad efterfrågan kan endast påskyndas bortom produktion genom nyupplåning - ökad skuldsättning - och som inte kan hända när balansräkningarna tunnas ut - blir mindre - eftersom tillgångarna i bankernas balansräkningar är skulder.
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.