Efter finanskrisen 2008 och den längsta och djupaste globala recessionen sedan andra världskriget, var det allmänt förväntat att världens ekonomier skulle deleverage - vilket betyder att minska relativ skuldsättning. Det har besynnerligt nog inte hänt. Istället fortsätter obegripligt nog skulden att växa i nästan alla länder, både i absoluta tal och i förhållande till BNP. Detta skapar nya risker i vissa länder och begränsar tillväxtutsikterna i många.

Som sagt, det är verkligen helt oförklarligt och vi måste gå till Åsa - Nisse och fråga om han inte har någon uppfinning som kan upphäva naturlagarna eftersom det faktiskt förefaller vara dessa som brister, eftersom det är givetvis inte själva systemets inneboende funktion och natur som det är fel på?

Att bankernas vinster är historiskt höga - snedfördelningen av tillgångar lämnas utan vidare kommentarer, samtidigt som det råder historiskt hög finansiell tillgångsprisinflation och samtidigt realekonomisk deflationsbaserad stagnation, måste väl ändå vara en ren tillfällighet, eller som vi brukar säga ett uttryck av slumpen?

Lösningsorienteringens magnificiens lämnar inget att önska i övrigt:

För att undvika en kris, kan regeringarna anlita nya sätt att minska statsskulden som större försäljning av tillgångar, icke-återkommande förmögenhetsskatt och mer effektiva program för skuldsanering.

Med andra ord allt för att bevara systemet fortsatta möjlighet till plundring...