”Den medvetna och intelligenta manipulation av organiserade vanor och åsikter hos massorna är ett viktigt inslag i det ”demokratiska” samhället. De som manipulerar denna osedda mekanism i samhället utgör en osynlig regering som är den sanna styrande makten i vårt land. Vi styrs, våra sinnen är gjutna, vår smak bildas, våra idéer föreslås, till stor del av män som vi aldrig har hört talas om. ”
-Edward Bernays

Ja Edward Bernays, Sigmund Freuds systerson, behöver alltjämt lite mer exponering för att hjälpa människor att förstå varför de tror på vad de gör. Med andra ord, för att urskilja de nyanserade triggers som subliminalt påverkar deras tankars mönsterbildning.

Bernays, som under kommando av Freuds massiva kropp av empiriska forskningsdata, vilket då var och fortfarande är det tongivande värdet på argumentet, och det skall jag väl tillägga för rättvisans skull rätt hyfsat trasiga EQ - a.k.a underutvecklad emotionell självförståelse (han studerade mänsklig psykologi enligt Freud sedan barndomen) han hade en mekaniskt mästerlig, alltså med dåtida mått vill jag igen tillägga, förståelse för mentala processer och han är väl kanske mest allmänt ansedd som far till den amerikanska PR - industrin, modern propaganda och manipulationen av massornas sinnen. Men det fanns för all del ett antal till av liknande kaliber med liknande syfte. Alltså som bedömde nyttan som stor i att många hoppade i galen tunna – a.k.a inte förstod sig själva och trodde att jorden var platt. Måste styras för att gynna de fåtaliga.

Hur som helst, stora illusioner har iscensatts framför oss som en kampanj för att uppmuntra vårt blinda samtycke till intrigerna av matrisen. I ett försök att på låtsas ge oss någonting i utbyte, som kräver vår överensstämmelse och lydnad, men vi får hör alltså inte glömma att allt detta bara är en utarbetad säljargumentation – en slags manipulativ retorik – psykosocial lobbying. För de kan nämligen inte sälja in det som vi inte bryr oss om att köpa.

Så medan en illusion av individualitet – avskildhet - tröstar oss genom glädjande av egot och därmed erbjuder oss en falsk känsla av kontroll över oss själva, så tjänar detta i verkligheten givetvis bara till att förslava och isolera oss. Alltså då först och främst ifrån oss själva och våra chanser och möjligheter till att utveckla vår emotionella självförståelse.

Vi är programmerade att tro att vi som individer konkurrerar med allt och alla runt omkring oss hela tiden, inklusive våra grannar och även naturen. Jaget – Egot - kontra ”dem” till det allra yttersta, en människa ensam kvar med all jordens materiella tillgångar. Detta förnekar uppenbarligen blankt den enda verklighet som beskriver att livet på den här planeten är oändligt sammankopplat, alltså att allt är ett och att människan faktiskt aldrig kan bli fullkomlig – bli Gud, att vi bara kan vara vår egen lilla del av allt samtidigt som vi måste sträva för att utveckla oss själva – söka vidare ljus - för att inte falla ner i det djupa mörkret av oss själva. Vi måste gå själva tillsammans synkront

Utan ren luft, rent vatten, tillräckligt med födoämnen, och alltså en levande, givande, känsla av gemenskap kan vi inte överleva här.

På en lite mer krass och strategisk nivå, är metoden att söndra och härska för att kunna erövra därför ett standardförfarande för auktoritetsdrivna och invaderande arméer, medan vår individuella illusion av avskildhet sitter ännu djupare än så. Vi är räddare för att vara ensamma än vad vi gläds för att få vara tillsammans
Om tid är pengar, då kan ju livet enkelt mätas i kronor. När kronorna är värda mindre, så är livet mindre värt. Detta är uppenbarligen ett totalt bedrägeri, eftersom livet är, i verkligheten, helt ovärderligt. Men detta beskriver ändå den intellektuella höjden på de allmänna villfarelser som har fått slå rot och sprida sig.

Vi är lyckligast när livet inte rutar in oss i boxen, när spontanitet och upplevd slumpmässighet ger oss chansen att utvecklas och få veta mer om oss själva, allt färre människor blir dock tack och lov glada av att öppna julklappar som de har köpt till sig själva.

Förlora nuet för att fantisera om framtiden är också en beprövad fälla. Att diskontera känslor över tid är naturligtvis en tankevilla, eftersom vi ändå bara kan leva och känna just nu. Kan man inte bli lycklig nu så kan man faktiskt aldrig bli lycklig, så åt vilket håll i tiden som strävan skall ligga för den känslomässiga närvaron, får ses som rätt givet.

Det stora bedrägeriet här är därför en förstärkning av tanken på att nuet är av liten eller inget värde, att det förflutna är något vi inte kan ångra eller någonsin glömma, och att framtiden är i sig viktigare än både det förflutna och nuet. Detta bär vår emotionella uppmärksamhet bort från vad som faktiskt händer just nu och riktar den mot framtiden. Väl där i tanken så blir vi helt fokuserade på vad som emotionellt komma skall snarare än vad som nu är, och vi blir då lätta offer för känsloannonsörer och mäklare av rädsla som villigt muterar vår framtidsvision med alla möjliga bekymmer och tänkbara signaler om kommande oro.

Dessa emotionernas domptörer säger inte sällan att tid är pengar, men det är alltså en lögn. Tid är våra liv och tid är det enda vi har här på jorden. Våra liv är en ständigt växande manifestation av vårt nu.

Verkligheten har därför också blivit ett känsligt ämne i vår kultur, och vi har programmerats till att tro att "den "sanning som beskriver verkligheten – i den mån vi ens förstår den innebördsmässiga skillnaden - så kommer berättelsen hur som helst från halvgudar inom media, kändisar, och regeringen. Om TV förklarar något för att vara sant, då är vi kättare om vi ens skulle våga tro något annat.

Illusionen av att vi har val och frihet är en kraftfull förtryckare eftersom det lurar oss till att acceptera våra kedjor och allt kortare koppel som om de vore kännetecken på frihet.

Ingen människa är så förslavad som den som på oriktiga grunder tror sig äga sin frihet. Vi behöver inte titta längre bort än till den falska institutionen som kallas för modern demokrati för att hitta ett lysande exempel på falska val som förekommer i verkligheten. Två förankrade, korrupta, arkaiska politiska partier paraderar ingjutandes stolthet och hopp för nationen, men utomstående och oberoende ifrågasättande röster blockeras, förlöjligas och marginaliseras. Vi får höra att om vi följer spåret så går det oss väl, trots att nu vi så uppenbart kan se att allt kommer att spåra ur om väljer att inte engagera oss.

Läs mellan raderna och titta på det finstilta, vi är inte fria, inte till någon som helst form av intelligent standard. Frihet handlar om att ha val, men i dagens värld, har val kommit att betyda att välja mellan tillgängliga alternativ, och alltid från inom gränserna för en given på förhand bestämd utvecklingsriktning, för korrupta juridiska skattesystem och inom gränserna för kulturellt accepterade och påtvingade normer. Allt går ut på att bevara det rådande systmet med sin ovillkorliga utvecklingsriktning

Verkligt välstånd är känslor – skapade av en levande miljö och ett överflöd av hälsa - lycka, kärlek genom relationer. Fundera på vad annat som egentligen behövs? När fler människor kommer att uppfatta materiella varor som den verkliga form av självidentifikation som de utgör i denna kultur, glider vi längre och längre bort från upplevelsen av äkta välstånd – vi lever längre och längre och längre ifrån oss själva och vår emotionella självförståelse.

Att smycka ut sig själv i dyra kläder och prydnadssaker och samla ihop samlingar av materiella ägodelar som skulle skapa avundsjuka hos forntida monarker, har blivit ett yttre substitut för äkta välstånd, en kuliss för upplevda känslor i verkligheten – den som faktiskt bara existerar nu vilket är lika för alla levande människor. Att upprätthålla en illusion av psykosocialt välstånd, är dock som bekant vad som är avgörande för vår ekonomi som den nu är uppbyggd som maktstrukturell funktion, eftersom dess mekaniska fundament skapar det växande konsumtionskravet, sprunget ur bedrägeriet med ett enskilt kontrollerat kreditbaserat system för handel med varor och tjänster för samhällets arbetsdelning. Banksystemet i sig har utvecklats från toppen och ner för att skapa obegränsad rikedom för vissa medan det alltmer beskattar den själsliga evigheten ur resten av oss och dömer oss till att vandra alltmer sökande efter lycka i de ensliga skuldskuggornas dalar.

När lagen i sig inte följer lagen, så finns det ingen lag, det finns ingen ordning, och det finns ingen rättvisa. Den pompa och ståt som lyser hos skenbar auktoritet är därför bara ett barnsligt döljande av verkligheten, ett graverande bevis för att den nuvarande världsordningen bygger på kontroll, inte samtycke. Den är det bristande ledarskapets yttersta socialpsykologiska manifestation det är bocken som trädgårdsmästare. Det blicken ut mot universum begränsad av oss själva.

Den sociala ordningen är därför heller inte alls vad den verkar vara, för den är helt uppbyggd på en social överensstämmelse betingad av underdånig lydnad och passivitet, som verkställs av en betingad rädsla för våld. De finns inget eget fritt val att följa den ledning som leder till det logiskt konsekventa, i verkligheten lätt insedda målet. Historien lär oss om och om igen att lagen är lika ofta som inte används, ett instrument för förtryck, social kontroll och plundring, och att alla så kallade myndigheter som verkar för upprätthållandet av detta ekonomiska system är därför i detta grundläggande avseende falska, hycklande, och orättvisa. Det är helt ovillkorligt när bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

För så många av oss, anses ändå lagen fortfarande utgöra en form av moralisk skyldighet, alltså utgöra den känslomässiga kompass som man skall orientera sig efter och många av oss gör gärna så, även om korruption, skandaler och ondska upprepade gånger pinsamt klart visar att lagen är mycket flexibelt för dem som har muskler att böja den till sin favör. Vi vill så gärna tro att vi inte har blivit grundligt bedragna. Polisbrutalitet och polisinfantilitet frodas och domstolarna gynnar de allt rikare, det är systemets natur och karaktär och vi kan inte längre leda våra egna liv i tanken själva privat tack vare intrång av statlig – systemupprätthållande - övervakning.

Och hela tiden dessa osäkerhetsskapande, olagliga och omoraliska orwellskt permanenta krig som rasar på i bakgrunden av livet - tiden, där det mördas och förstörs hela nationer och kulturer, på den enskilda nyttomaximeringens ändå ovillkorligt depressionsskapande altare.

Reklam, ja för att återknyta till Bernays och propaganda, är alltså bara toppen på isberget, det yttre symptomet kan vi ju nästan numera kalla det för. För när vi tittar vidare utöver tillvaron så ser vi att hela den övergripande organisationen av livet är centrerad kring jakten på illusioner och automatisk lydnad till institutioner och idéer som rent faktiskt inte alls är vad de verkar vara. Vi befinner oss ju i en mycket verklig känsla av att vara alltmer förslavade, mer pressade och mer kontrollerade, det ligger en air av växande desperation i kulturen. Många samtalar om denna något immateriella känsla av förtryck från "matrisen", ett system av total kontroll som invaderar sinnet, programmering av individer till att mönstret i sig blir i enlighet med en mainstream - konformistisk version som ledande sanning, som leder människor bort ifrån sig själva, oavsett hur ond som denna verklighet än blir.

Vi lever i en värld av illusioner. Så många av de farhågor som upptar sinnet och de uppgifter som fyller kalendern i boxen, uppstår som planterade impulser till att vi skall bli någon eller något som vi inte är. Detta är ingen tillfällighet. Det är därför vi alltmer indoktrineras in i denna auktoritära – företagskultur - konsumentkultur som nu dominerar den mänskliga rasen och blir vi tränade att vissa aspekter av vårt samhälle faktiskt är oberörbara sanningar, och att vissa sätt att vara och bete sig är att föredra. Förtroendet för kulisserna måste bestå för att inte systemet skall haverera

För att en trollkarl skall kunna lura sin publik måste hans trick passera förbi människorna osedda och för detta ändamål så blir hans egentliga hantverk bara skapandet av en distraherande illusion för att avvärja människors uppmärksamhet från verkligheten. Medan publiken blir hänförd, blir den bedrägliga handlingen begången och för dåren – de bedårade, blir då verkligheten oförklarligt byggd på en lögn. Det vill säga, tills dåren vaknar och inser sanningen om verkligheten i det faktum att den har blivit lurad.