Men alla som förväntar sig någon som helst meningsfull förändring för Grekland bör nog vänta med att hålla andan en stund tills den nya regeringen gör (eller inte gör) någonting rätt i relation till Europa eller Ryssland, Turkiet, och BRICS. Politik numera är där det estetiska och symboliska inslaget, ersätter själva programmet och plattformen i handling, vilket är en stort utvecklad konstform i Europa, faktiskt närmast utvecklat till en religiös konstform. Detta inkluderar att den "radikala" vänstern, vilken som vi alla vet länge har använts inom Euro-kommunistiska rörelser i Europa för att bibehålla samma gamla status quo. Men kanske kan det den här gången att vara lite annorlunda. Kanske inte. Men återigen, kommer denna eventuella brytpunkt  mest an på grekernas inställning till sin egen situation, Europa, Ryssland, Turkiet, och sannolikt BRICS med den nya  utvecklingsbanken.

Bytet av uppgiven kurs ger ett möjligt folkligt mandat som EU - befolkningen kan använda, speciellt om det sprider sig till Spanien genom Podemos, som skäl behövs dock en kursändring avseende anti-ryska sanktioner, och en uppgörelse i den pågående konflikten i Ukraina. Men den legitima myten om att det existerar någonting som heter demokrati är viktig i Europa.

Positionen och riktningen för Grekland i EU är kritisk, och Syrizias ståndpunkt att dess regering inte skulle stödja sanktioner mot Ryssland markerar dock en möjligt betydande vändpunkt. Hur eller på vilket sätt detta kommer att bära frukt under de kommande veckorna och månaderna, det återstår att se. Förra sommaren, innan de ökade amerikanska påtryckningarna på Europa, hade åtminstone nio EU-länder signalerat att de var villiga att blockera ytterligare sanktioner mot Ryssland. En dag senare, röstade de för att gå vidare med dem.

Kremls politiska stöd på taktisk nivå inom Europa är allmänt rotad i anti-EU och Euroskeptiska partier och rörelser, som tenderar att i polariseringskulissen vara "höger" i norra och östra Europa, och "vänster" i Sydeuropa. Detta är därför viktigt att notera åtminstone på avseende punkten om sanktioner och konflikten i Ukraina.

Men det finns mer.  Resultatet av detta val är nyckeln, men absolut inte så mycket av dess ideologiska skäl, dessa är bara rök och speglar. Syrizia ledaren och vinnande kandidaten Alexis Tsipras "offentliga uttalanden, och den nya Syrizia plattformen är mekaniskt funktionsmässigt ingenting för dedikerade antikapitalister - eller ens EU reformatorer - att vara särskilt entusiastiska över. Det hela är ett rent skämt ur det perspektivet.

Det språk som används för att beskriva den mindre än reformistiska plattformen för Syriziapartiet är mer radikal än vad den är faktiskt, snällt uttryckt, eller snarare bokstavligt, så tycks utifrån innebörden av programmet som motiverar bankehegemonins fortlevnad vara det rakt omvända i förhållande till det sagda. Frånvarande är alltså en uttrycklig uppmaning att nationalisera några branscher alls.

Varför finns det då ingen uppmaning från Syrizia att nationalisera denna kritiska bankindustri (eller ens någon annan bransch)? Grekland borde ha bland de största - eller åtminstone snabbast växande motiven?

Denna åtgärd skulle ge gott om likviditet, och ett suveränt Grekland som skulle på relativt kort tid kunna reindustrialisera landet och som då skulle kunna välja sina egna handelspartners och även bli en regional hegemon i sin egen rätt, mellan det starka Turkiet och det svaga Italien. Tanken ger närmast vid handen att omständigheterna ser ut som en bakomliggande tanke.

Som Sir Mervyn King , tidigare chef för Bank of England sa en gång "Läroböcker antar att pengarna är exogena" ... "I Storbritannien är pengar endogena". Vi kan faktiskt  tillägga att detta faktiskt gäller hela västvärldens banketablering inom BIS också. Det är alltså att i ett enskilt kontrollerat kreditbaserat system för handel med varor och tjänster med krediter som pengar, de skall alltid tillbaka till den plats på vilken de skapades i samma omfattning - plus ränta.

Men hur är det då fatt med den grekiska centralbanken ändå? Tja, det är verkligen inte precis någon suverän institution i Grekland, som en centralbank vilket en rimligt tänkande människa kunde tänka sig att sätta sin tillit till. I den mån som det ännu finns någon sådan tilltro kvar, så är det likafullt ett privatägt aktiebolag som liknar Federal Reserve i USA. Men i själva verket finns det faktiskt en annan och ännu mycket större problemställning, för Grekland här, och den är att Syrizias politiska plattform och program inte tar upp någonting av dem.

Detta aktiebolag som existerar och paraderar som "Bank of Greece", är i själva verket främst bara en förbiseende kommitté som reglerar Euro-dollar utsläppen till andra privata banker i Grekland baserat på konsumentprisindex. Dess verkliga roll var så överflödig att man också satte "Bank of Greece" med ansvar för reglering av försäkringsbolagen, de måste ju trots allt motivera sin egen existens - tänk Åsa - Nisse och Folksam. I själva verket, var Bank of Greece: s roll som centralbank ersatt av Europeiska centralbanken (ECB) under 2001.

Man kan inte iterera nog, vilket massivt problem detta utgör för Grekland. Bristen på egen mekaniskt funktionsmässig centralbank, än mindre en som är offentligt ägd och drivs som ett socialt fördelningsmässigt målinriktat verktyg, vilket är en dubbel problemställning som Syrizia som inte tar något programansvar alls för detta.

Detta i sig garanterar istället en fortsatt underkastelse som vasallstat till EU, och utan ett sätt att arbeta sig åtminstone runt det här problemet (och fortfarande vara kvar i EU), så kommer inte Syrizia att kunna komma igenom med sina vallöften. Detta kan möjligen verka som någonting som politik bara är som vanligt, men för Grekland, så kommer detta att betyda något monumentalt.

Att endast de mest radikala partierna har de mest förnuftiga och ärliga lösningarna på Greklands nuvarande problem, presenterar ett mycket speciellt problem för Grekland i ljuset av verkligheten. Civilisationer går förvisso igenom stadier av tillväxt och senare sönderfall och blir misslyckade civilisationer. Där det som verkar vara ett kännetecken för sönderfallande eller misslyckade civilisationer blir att de mest förnuftiga lösningarna är helt marginaliserade och endast innehas av dem på de radikala kanterna. Galenskapen strävar fritt och utgör den gängse normen för enskilt tänkande i samhället. Så för att göra saken värre, Gyllene Gryning och KKE finns på sådana extrema ändar av den nuvarande politiska polariseringskompassen och att fiktivt reifiera den numera så mytomspunna polariseringskonstruktionen av "kommunism vs fascism" som är av så gigantisk betydelse i Grekland för opinionsbildningen, är förmodligen att göra några gemensamma ansträngningar i dessa praktiska ärenden omöjliga att lyckas.

Det är intressant därför att notera att medan man helt ignorerar de gapande problemen med den magnifikt bristfälliga Syriziaplattformen, så är fortfarande en del av samtalet för en vänsterseger att utmana spöket av den stigande "fascism" som representeras av Gyllene Gryning - som faktiskt har reala valutafinansiella reformiststrategier. Så om någon verkligen var bekymrad över stigande "fascism", då skulle de faktiskt ovillkorligen inse att "fascism" bara lyckas när de socialdemokratiska partierna i skenet av att vara "vänster" verkar som delaktiga med bankirernas enskilda vinstmaximeringssyften tillsammans med den utländska eller internationella Anglozionistiska eliten. En sådan medverkan är precis vad Syrizia inte bara kommer att anklagas för, utan också kommer att objektivt vara skyldig till, om de inte gör en sak: Och det är att göra en "Grexit"!

Varför? Eftersom EU och ECB kommer att verka för kvantitativa lättnader - ja QE för EU. Det är nästan för kuslig att detta kretsar kring Grekland. För problemen i Grekland i dag, är till stora delar ett resultat som ligger exakt i ECB: s dumpning av sina egna problem på Grekland, när man genom Goldman Sachs bedrog Grekland genom att göra landet till ansvarigt för de ompaketerade skräpobligationer landet förvärvade från USA tillbaka under 2008.

Detta kommer nu att sätta scenen för ett inbördeskrig eller en militärkupp om det inte finns en geopolitisk reformation. En sådan militärkupp är kanske inte det värsta scenariot för Grekland, för i ett sådant värsta fall, förutsatt att det syftar till en verklig nationell förnyelse, så skulle det betyda per definition att revolutionen sker utanför kontroll av trojkan och därför involverar nationalisering av de samhällsbärande strukturerna.

En geopolitisk omorganisation och omorientering kan visserligen lösa mycket av detta. Men först så måste vi komma ihåg att när Gazprom meddelade inställandet av South Streampipen förra månaden, var vad de egentligen gjorde, alltså att förklara ett nytt projekt till stånd som istället arbetar med Turkiet. Denna pipeline går igenom till gränsen mot Grekland. Detta placerar Grekland i ett alldeles utmärkt läge som den första punkten för införande av rysk-turkisk gas i hela EU-systemet. Detta ger Grekland ett inflytande som de aldrig har haft förut, liksom möjligheten att utvinna transitavgifter, och mer. Dessutom för detta gäller att Grekland geopolitiskt och geostrategiskt, inte bara närmar sig Ryssland, utan även dess mångåriga rival (men faktiskt under lång tid även partner), Turkiet.

Att Syrizia kan göra allt detta, är inte orimligt, och i själva verket verkar det fullt möjligt.

Men en sak som vi alla vet säkert, är att ryssarna är ganska skickliga och seriösa strateger och långsiktiga planerare, som använder en hel rad med strategiska verktyg ifråga om upplåning baserat på spelteori, och mer. De vet något som inte alla tänker på.

Vi måste påminna oss om att Syriziapartiet har kallat den grekiska anslutningen till sanktionerna mot Ryssland för någonting "katastrofalt för det grekiska jordbruket,". Man anklagade utrikespolitiken hos den nuvarande regeringen för att vara fast i en kalla krigets mentalitet, och dessutom efter diktat av Bryssel och Washington. Detta kan visserligen bara vara prat, men det är kanske mer sannolikt att det hela är ett chiffer.

Hittills har vi sett grunden läggas för en mycket intressant rysk plan med Grekland. Man kan bara undra, om detta är sant, på nivån för hemliga och maskerade försäkringar och kontakter, att ryska FSB har gjort informationsmässiga inspel i den grekiska militären och underrättelseapparaten, och hur detta kunde ha gjorts under radarn av CIA, NSA, MI6, och deras europeiska ombud?

Naturligtvis kan vi därför inte heller glömma att på nästan alla sätt är det så att all denna skuld är fiktion - tro eller religion, och är någonting som oftast kan raderas, och den grekiska ekonomin kan byggas upp i dag om det vore en primär vilja. Grekland kan exempelvis bara säga till de nuvarande EU - Kalergis - lärorna och det gamla gardet detsamma som vad Nuland uttryckte till EU. Banka på deleteknappen och titta på när alla dessa ettor och nollor som väger så tungt på datorskärmarna på centralbankernas kontor och hur de bara försvinner som armén av Orcher när kedjan brister av sin svagaste Ring.