Det handlar inte om vem som ger första smäller, det handlar om vem som ger den sista. Eller i detta fall vem som får den sista.

Och de hårda smällarna mot vägräcket - eller ansiktet - bara fortsätter att komma, vilket inte är ovanligt utan styrförmåga när det rullar dit som det lutar.

Några få dagar efter att SNB chockade världen och blev den första centralbanken att dra sig ur sitt valutakrig med ECB, vilket leder till ett episkt nederlag, inte bara för den schweiziska ekonomin vars export av bankprodukter, gökur och Toblerone nu är inställd på att krascha och olika mäklare och makro hedgefonder som var korta i Swissys (även fast SNB ömt vårdar en episk balansräkning som till följd av dess misslyckade 3+ år ingripande), och efter den senaste kinesiska avsnäsningen av sina övernitiska aktiespelare, så kommer då nästa upp på "chock och bävan " tåget och bara kan det då möjligen vara någon annan än den japanska centralbanken, Nix! ...där enligt Reuters , eventuella förhoppningar om ännu mer QE kan vara helt stekta efter att en ur det styrande partiets lagstiftare och en av arkitekterna bakom premiärminister Shinzo Abes fabulöst framgångsrika "Abenomics" politik sade att Bank of Japan "inte behöver lätta på penningpolitiken ytterligare i år om inte ekonomin drabbas av en svår extern chock."

Med intrycket av en sådan information kan vi bara stilla, för att inte säga artigt, gissa vad som står för dörren ändå. Vilket då inte osökt leder oss till att tro att nu blir det mer av var och en för sin egen räddnings skull undan ansvar för att ha medverkat till upprätthållandet av detta spektakel - mer känt som bankernas plundring av det allmänna till sina ägares fromma.

Nåväl, för oss som gillade gamla slagskepp och generalspersonligheter (amiral var han ju faktiskt) så är det nog så välklingande passande när allt blir ett, så att Yamamotos yttrande är nyckeln, och en bra prediktor för den framtida japanska politiken: som en högljudd förespråkare för aggressiv penningpolitisk stimulans, hade Yamamoto till Reuters i en tidigare intervju per den 8 oktober uttryckt att BOJ behövde distribuera ytterligare stimulans för att lindra smärtan från en omsättningsskatt som driftsattes i april förra året. Han sade också att Abe bör fördröja en andra skattehöjning, ursprungligen planerad till oktober 2015. Båda förslagen blev sanna. BoJ expanderade QQE tre veckor senare och Abe senarelade den andra skattehöjning med 18 månader.

Vi är förresten dock inte alldeles övertygade om att Yamato verkligen gick till botten i Leytebukten som systerfartyget Musashi? Även om tror att vi minns att det gick åt 18 torpeder och 52 bombträffar för att sänka Musashi, men nu faller ju det mesta dit det lutar.

Vi är dock faktiskt intill visshet övertygade om åt vilket håll som tingens ordning nu graviterar.

Vilket då sätter ännu mer press på Draghi till att agera på torsdag, att göra vad han och som krävs och det är att agera stort, vilket kan bli lite svårt, för om BOJ är ute ur bilden med ytterligare stimulanser (håller sin försvars linje med att bara gå runt, som SNB gjort, och Fed väntas göra, även om en allt mindre grupp människor verkar för att höja styrräntan, så lämnar det bara kvar Mario Draghis skuldsedelpressar till att skapa den största delen av $ 250.000.000.000 som behövs varje kvartal för att hålla marknaderna från att krascha. Vi är inte helt övertygade om Muttis odelade entusiasm just i den frågan?

Minnen I (Håtunaleken), per Citis beräkningar, " The Magic Number Is Revealed:

Det kostar centralbankerna - skattebetalarna - " 200 miljarder dollar per kvartal för att undvika en marknadskrasch" . För när man eliminerar alla lögner om att hålla inflationen i schack, är att undvika en likviditetsbristbaserad marknadskrasch vad det handlar om egentligen.