Fråga någon folkvald representant för " Oss folket "om de är" medvetna "och du kommer att få ett märkligt positivt men likafullt negativt svar. Egot skulle aldrig tillåta "oss - eller de folkvalda " att erkänna att vi är omedvetna eller till och med något mindre än fullt medvetna, särskilt i en offentlig miljö, för svarets natur skulle vara överväldigande pinsamt. För att inte säga outhärdligt genant.

Att veta om det offentliga förlöjligande, som vi skulle få om vår okunnighet någonsin offentliggjordes, gör att egot villigt disponerar oss så att vi avstår från att ens underhålla möjligheten till offentliggörande av våra ultimata privata inställningar, när vi verkligen talar om oss " själva ". Ja, då talar vi med med en mycket tyst nästan viskande stämma.

Kom ihåg, här bor djävulen - i oss själva, alltid! Dessutom, även om detta var sant innan, jag nu är " vaken " vilket därmed numera eliminerar alla möjligheter till nuvarande eller framtida okunnighet. Så gäller alltså att vi kan aldrig bli fullt medvetna - leva i vårt nu. Vi kan alltid bara försöka att bli mer medvetna - leva mer i vårt nu. Diskonteringen av känslor kopplade till en annan tid än nu har nog aldrig varit större på jorden än idag och djävulen följaktligen aldrig heller så närvarande

Den största trick som djävulen någonsin administrerat, är därför faktiskt rent mekaniskt funktionsmässigt detta med vårt ego, som övertygade "oss" om att det inte existerar.

Att varje ifrågasättande av vårt " jaget " (i detta fall ego), varje betydande självreflektion eller introspektion, mot något grävande i den känslomässiga kyrkogården, grävande i lager på lager av självbedrägeri, är ett säkert tecken på svaghet och något som måste undvikas till varje pris. I verkligt Orwellsk tvetydig anda så "berättar" vårt ego därmed också för oss att okunnighet är styrka genom att dölja vår fortsatta okunskap bakom slöjan av självrättfärdig säkerhet i vårt uppvaknande, vår vetskap står ju bortom allt tvivel.

Detta understöds av den klara okunnighet om många andra ämnen än det enda eller kanske två specifika ämnen som vi nu ser lite mer tydligt, till exempel finansiella bedrägeriet eller den växande polisstaten. Vi vill inte växa , vi vill rättfärdiga oss själva och detta måste vi vara medvetna om och detta måste vi bekämpa. Det är vår resa som är vårt mål och liv. För trots att det egentligen är enklare med introspektiv betraktelse, så rusar vi istället runt i allt vidare vidare cirklar för att slippa se oss själva.

All kognitiv dissonans som upplevts av oss själva under någon fråga sopas bort av de inducerade (egoistiska eller kanske snarare egomaniska) känslorna av överlägsenhet över nästan alla andra. Jag har inget mer att lära eftersom jag redan är (helt) vaken. Eventuella mindre detaljer som missades är ju ändå bara en fråga om mer yttre forskning och absolut inte någon fråga om introspektion och ifrågasättandet av mig själv och de värderingsgrunder som betingar mina känslor.

Således, funktionen av offentliga fall av nyttiga idioter i maktpositioner som avslöjas för sitt verkliga syfte, för att ge oss en anledning att sluta gräva, att bekräfta vår
" tro " på att vi nu " ser " klart utan undanflykter och hinder blir alltid någonting som också speglar djävulen i oss själva. Det är ännu bättre om vi kan " se " ett lager eller två djupare ner i kaninhålet ifråga om andra och därmed undvika behovet av att istället se ännu djupare i oss själva.