Så i ljuset av det alltmer instabila politiska status quo som har hållit det svenska folket i sitt intellektuella tillstånd av förlamande permafrost, så kommer då de första signalerna på att uppvaknandet på en bredare front är i vardande.

Till våren kommer extraval att genomföras och vi har nu en unik möjlighet att öka den allmänna medvetenheten inkluderande den politiska. Men alla måste veta att pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken och alla måste få veta att det är bankerna som skapar dessa pengar och att det är bankerna som därmed också styr allting. Vi har dock å andra sidan, en stor mängd med svarta svanar som blir alltmer otåliga i sin iver att lyfta söderut till varmare platser med bubblande pölar av vitriol.

En av dessa svanar, ja kanske den allra svartaste och största av dem alla, är fundamentet till hela illusionen av det valutafinansiella systemet av idag, noga räknat själva definitionen som bestämts till att en stat alltid kan betala sina skulder.

För 2008 kraschen var ju bara en uppvärmning, lite stretching för att påminna om denna den största och svartaste svanen.

Många investerare tror att vi aldrig skulle kunna få en krasch igen. Härdsmältan 2008 var en sekel betingad händelse, tycker de...

De har fel.

Krisen 2008 var en bankkris för aktier och investeringar. Men det var inte krisen, det var ett symptom på krisen.

Krisen då som nu handlar om den största bubblan i finansiell historia: den episka Statsobligationsbubblan ... vilket i sin nuvarande form befinner sig väl norr om $ 100 000 000 000 000 ... vilket om man räknar de derivat av handeln som bygger på obligationer, så är det mer som artiga $ 500 biljoner.

Centralbankerna gillar att agera som om vore de bekymrade för börsvärden ... men den verkliga historien är i obligationer. Ja, när man tittar på centralbankernas agerande ur perspektivet av obligationsmarknaden, plötsligt blir allting klart!

Obligationer är skuld (från obligare på latin). En obligation skapas när en låntagare lånar pengar från en långivare (vilket alltså i de allra flesta fall - länder - sker genom att en bank skapar dessa pengar och sätter dessa till förfogande hos den skuldsatte). Och på toppen av det finansiella matkedjan finns alltså statsobligationer, som till exempel amerikanska statsobligationer...

Dessa obligationer skapas när någon lånar amerikanska pengar. Varför skulle någon göra det? Eftersom USA spenderar mer pengar än det tar in via skatter. Så USA utfärdar skuldsedlar för att täcka sina extra kostnader - som alla andra länder fast i större skala.

Denna cykel fortsatte i över 30 år fram till idag från punkten utan återvändo, när USA har över $ 11 biljonersstorlek. Eftersom USA aldrig betalar av sitt skuldnetto (eller sällan gör), är det som USA gör att rulla vidare skulden när den förfaller, så att investerare fortsätter att erhålla räntor men aldrig får tillbaka pengarna , man ersätter förfallna obligationer med nytecknade obligationer ... eftersom den amerikanska regeringen själv inte har dessa pengar ... eftersom man fortfarande spenderar mer pengar än man tar in via skatter...ur en alltmer krympande skattebas. För pengarna tar vägen någon annanstans, några allt färre människor blir allt rikare och alltfler människor blir allt fattigare. Det är samma fenomen vi kan se överallt inom systemet för regleringsbanken, bara till olika utsträckning på samma skala.

Detta är anledningen till att centralbankerna sänkt räntan till noll och kommer att göra allt i sin makt för att hålla dessa låga - a.k.a hålla illusionen vid liv eftersom det ju inte har någon direkt mekanisk koppling till att det är bankerna som skapar pengarna: MEN även en liten höjning av räntorna på obligationerna gör att räntorna på skulden blir dyrare att betala. Så det hela bygger på illusionen om beroenden inom räntemiljön. Vilket gör att man kan se detta som att man anpassar reporäntan för att kunna sänka kostnaderna för staterna så att dessa kan finansiera sig på obligationsmarknaden. Allt är bara en illusion av en mekanisk funktion, en ren bluff som bygger på att marknaden tror på den.

Det är också därför Fed fick tillsynsmyndigheterna att släppa redovisningsstandarder för derivat ... för om banker och finansiella företag var tvungna att exakt värdera sina hundratals biljoner från derivathandeln utifrån obligationer, skulle investerare bli livrädda över mängden leverage - hävstång - och marginalhaverierna skulle börja.

Obligations bubblan är också anledningen till att Fed inledde sitt QE-program. Eftersom genom att köpa in obligationer, så satte Fed ett golv under statsobligationer ... vilket gjorde investerarna mindre benägna att dumpa obligationer, trots att obligationer erbjuder så låga avkastningar.

Det är också därför centralbankerna är livrädda för deflation eftersom den är skapad av finansiell inflation , genom funktionen av ränta som kostnad för pengarna under sin egen omsättning. Deflation gör framtida skuldbetalningar dyrare. Så centralbankerna föredrar inflationen - i realekonomin - eftersom det i teorin innebär att exempelvis dollar som används för att betala av skulden på vägen kommer att vara billigare än dollar idag. Så är det före skuldmättnad, men efter skuldmättnad så är det tvärtom.

Återigen, när vi tittar på centralbankernas åtgärder ur perspektivet av obligationsmarknaden ... allt blir klart.

Det enda "lilla" problemet är att genom att göra allt detta, har exempelvis Fed bara gjort obligationsmarknaden ännu större. Under 2008 var obligationsmarknaden 82 000 000 000 000 $. Idag är det över 100 biljoner. Och derivatmarknaden där det har skenat allra värst för att ordna likviditetsförsörjningen, varav 80% + av alla avslut bygger på räntor (Treasury avkastningen), är på $ 700 biljoner. En nätt summa.

Så den verkliga krisen blir när obligationsbubblan spricker någonstans inom BIS på något sätt. När detta händer kommer det att stå helt klart att den reella levnadsstandarden har sjunkit sedan 70-talet och att suveräna nationer har målat läppstift på grisen för att täcka över detta genom sociala utgifterna och rättigheter - a.k.a offentlig konsumtion( blyga 47% av de amerikanska hushållen erhåller statliga förmåner i någon form). Svenskar känner sig dock rika genom sina höga privatskuldsättningar till grund för den cirkulerande penningmängden, eftersom de har ju ordning och reda på de offentliga finanserna...

Tänk vad som kommer att hända med marknaden när de västra välfärdsstaterna äntligen går sönder? Det kommer att göra så att 2008 ser ut som en liten picknick söderut. Och Sverige har en riktig socialpsykologisk eklut att hantera då.

Nu tror jag förvisso inte att vi kan få in riktigt alla dessa i och för sig bärande perspektiv i huvudet på alla människor på så kort tid som till den 22 mars, men vi måste definitivt bli många fler och då måste vi alla hjälpas åt för att kunna åstadkomma en förändring innan vi själva blir till ovillkorliga offer för en mekaniskt betingad socialekonomisk förändring. Nu har fönstret öppnats för detta.