Om att tänka "rätt" inte verkligen är begränsande för den möjliga utvecklingen, alltså står i relation till någonting, vilket definierar det "rätta", så tvingas vi nog snart konstatera - oavsett om vi vill fortsätta att lura oss själva eller inte - att våra kära samhällsförtroendevalda inte med bästa vilja i världen kan uttryckas utföra sina gärningar i enlighet vad som rent funktionsmässigt utgör samhällets bästa.

Kort sagt, någonting begränsat är inte större än någonting obegränsat.

Så att tänka rätt är inte större än att tänka fritt och definitivt inte mer främjande för utvecklingen ur någon som helst form av allmängiltigt perspektiv.

Att till givna förutsättningar upprepa ett beteende med förväntningar om olika utfall brukar ju uttryckas som själva definitionen på mänsklig oförmåga att försöka förbättra sig - a.k.a öka den emotionella självförståelsen för att bättre kunna förstå andra människor och sin egen omgivning, mindre känt som dumhet - vilket till en inte alls obetydlig omfattning i dagens samhälle utgör vad som numera alltså närmast kan liknas vid en religion. Det är nu närmast en naturlagsmässigt given rättighet att få vara dum och inte behöva sträva att efter att förbättra sig själv som människa.

Dum är den som dumt gör, för det finnas bara människor och det finns bara beteenden.

Så naturligtvis när ett lärosäte för högre akademisk utbildning - passande nog har försetts med en etikett som beskriver att den obegränsade tanken är mindre än den begränsade tanken - är det oerhört svårt att värja sig från intrycket att detta är gjort med en inte överdrivet smickrande moral som grund tillsammans med ett illasinnat - förledande syfte. Få allmänheten att tro att det är fashionabelt att vara dum, vulgär och obildad. Alltså utbildad javisst, men uppenbarligen till att tänka rätt framför att tänka fritt. Detta logiska felslut är både fundamentalt och beskrivande.

Det är den institutionaliserade formen av att få individen att tro att den ensam bär skulden för sin egen olycka på grund av brister i sin intelligens, sina förmågor, eller sina ansträngningar att stilla sitt eget behov av yttre bekräftelse. När det i själva verket är den inre tomheten, själlösheten som utgör det problem som individen borde adressera. Så stället för uppror mot det förslavande ekonomiska systemet, känner sig individen hjälplös och skuldsätter sig själv. Individen kämpar dessutom alltmer för att få sin så eftertraktade bekräftelse från andra människor samtidigt som alltså detta föder en växande inre tomhet. Detta leder med tiden till ett depressivt tillstånd där en av effekterna är hämmad handlingskraft. Alltså utan handling – ingen revolution - varken i tanke eller handling - eftersom handling följer på tanke ur alla rationella perspektiv!

Så vägen ur detta och framåt börjar i oss själva, vi vi måste förstå oss själva bättre - förbättra vår emotionella självförståelse - för att lättare kunna agera vidare utåt tillsammans.

Det är nu tack vare internet helt uppenbart för alla som vill se detta, att syftet bakom det mesta i samhällsstrukturen är att se till att allmänheten inte förstår tekniker och metoder för hur de kontrolleras och förslavas, att kvaliteten i utbildningen som ges till de lägre sociala klasserna ska vara så dålig och medioker som möjligt så att kunskapen och förståelsen hos den övre men lika kollektivistiska materialistiska samhällsklassen är och förblir ouppnåelig.

Vi måste gå ifrån att vara kollektivistisk materiellt orienterade till att bli individuellt intellektuellt orienterade tillsammans, det är att öka vårt medvetande.