Vi upprätthåller vårt eget mörker inom oss med hjälp av de yttre villkor och begränsningar som vi tillämpar för våra liv. Vi söker så gärna ljuset utanför oss själva vilket göder vårt mörker inom oss, som därför också utgör måttet på vår ouppnådda och outtalade mänskliga potential.

Det är i ljuset av utvecklingen häpnadsväckande hur människor sällan eller aldrig uppnår ett tillstånd av varaktig upplysning, hur lätt vi faller tillbaka in i skuggorna från våra tankebetingande murar och ramar. Hur lätt vi slutar kämpa för att utveckla vår emotionella självförståelse för att bättre kunna förstå vår omvärld. Vi kan få en glimt av belysning, en insikt, men den verkar ofta som en flyktig epifani, som tonar bort likt luminositeten hos en fallande stjärna. Den går förlorad och den glöms bort mitt i den obevekliga duschen av de förströelser vårt samhälle så påpassligt erbjuder. Vi faller tillbaka ner i mörkret.

Epifani! I dess enklaste form betyder ordet  – uppenbarelse. Och det är här, just i det ögonblicket, vi måste förstå att vi människor främst måste börja med att stanna upp, stanna i ögonblicket – frysa det för att kunna analysera dess innebörd. Vi arbetar därför alltmer med konsten att uttrycka oss så att andra människor vill lyssna, för att få människor att utveckla sig själva för att kunna hjälpa andra att kunna hjälpa sig själva.

För ännu – fortfarande - så tillåter vi distraktioner, vilka leder oss bort ifrån oss själva och vår självbetraktelse, som konsumerar kvaliteten och kraften i våra liv.  När man hör något skickas signaler till hjärnans hörselcentrum. Man hör alltså med hörseln ett sinne. Lyssnar gör man däremot med hjärnan. Lyssnandet berör mycket mer än bara hörseln. Det är samma sak med läsande i förhållande till språket och givetvis orden. Inte bara lyssnandet tar alltså hela personligheten i anspråk.

Vi överlämnade alltså oss själva genom vår personliga förväxling av nuläget med vår inprogrammerade brist på intresse för att skapa vår egen emotionella tillvaro. Detta är det ultimata mörkret. Det är definitionen på slavar som håller sig själva. Att inte tro att vi vill kunna påverka och kontrollera våra egna känslor genom att förstå på vilka grunder och genom vilka mekanismer som dessa våra egna känslor skapas i oss själva, trots att vi bara kan känna våra egna känslor.

Det är att alltid istället göra sig själv till ett offer för de yttre omständigheternas betingande verkan och fly undan sig själv. Vi ger bort makten över oss själva i utbyte mot löftet om att någon annan skall förse oss med känslor av lycka.

Det innebär att förtvina emotionellt, att inte vara en människa som alltid väntar på det perfekta ögonblicket att påverka sig själv, ta kommando över sig själv, skingra mörkret i sig själv och beslagta rätten till sin egen energi. Detta är något som vi gör möjligt med vår attityd, beteende, vår rätt till oss själva och som nu naturligtvis nu istället alltmer försätter oss i vårt eget alltid pågående känslomässiga drama. Det är därför det är så viktigt att hålla det klart för sig att det viktiga är att hela tiden försöka, att hålla det egna epifana tillståndet levande. Det är kampen i det ögonblicket, det är vägen och det är målet. Det finns ingen färdig slutstation av fullkomlig medvetenhet, naturens ordning är evolution – rörelse, den måste nu därför också ske inom oss själva.

Vi är dock oförmögna att upprätthålla en epifan kapacitet på - för - vår egen upplysning. Våra fysiska liv är mer någonsin kontraproduktivt strävande efter att bli något som vi bara kan vara i vår intellektuella emotionella tillvaro. Kanske är detta livets stora mysterium. Att vi måste bete oss fysiskt dummare för att bli smartare. Det har sagts att det mest kraftfulla ljuset skördas från det största mörkret. Inom detta mörker finns det bara en sak som väntar oss, vår rädsla som vi reagerar med på det okända. Rädsla är därför också demonen som vi alla måste möta. När vi gör det, blir vad som en gång såg ut som ett monster, plötsligt till ett mästerverk av att vara, när vi ser det för vad det egentligen är – när vi ser verkligheten i oss själva och förstår den bättre.

En illusion av existentiell myndighet som omedvetet görs möjlig i kraft av vår egen rädsla. Det är en möjlighet att hämta kraft från de djupaste skrymslen vår varelse består av. Meningen med livet är inte att bli upplyst, meningen med livet är att ärligt och uppriktigt alltid försöka bli mer upplyst - medveten. Det är själva frigörelsen av oss från bojorna från bojorna som skapar vårt eget mörker. Det är att möta och omvandla det enda mörker som verkligen existerar, nämligen vårt eget. Det är alltså inte att ha ljuset tänt och att inte vara hemma.

Mörkret är faktiskt så smart; lika smart som vi är dumma skulle detta kunna uttryckas som. Mörkret använder vår egen insats, energi och livskraft mot oss för att främja sin agenda - mörkret vill alltid växa. Det utnyttjar vårt ego som en kanal för att tyst och ständigt påverka oss till val och handlingar som går emot vår logiska förmåga, egentliga fria vilja, sunda förnuft och intuition. Ju fler vi som är medvetna om konstitutionen av vårt mörker och dess intryck på oss, desto mer kan vi använda det i stället för tvärtom. Vi kan använda det i upplysande syfte för att vi vet hur problemet skall formuleras, för att kunna adresseras. Vi äger problemformuleringsinitiativet grundat på vår insikt.

När allt kommer omkring så är detta en mycket kraftfull aspekt av inverkan på vårt varande. Noga räknat historiens största. Den gör vår svaghet till vår styrka eftersom den täcker allt. Mörkret är ständigt närvarande i oss alla, oavsett hur mycket vi försöker undvika eller förneka dess existens, så vi måste lära oss att hantera det för att mörkret inte skall börja hantera oss själva.

Vi kan som sagts inte veta eller förstå allt, vi kan bara utgöra vår egen del av helheten, så vi måste medverka till att utveckla oss själva till att förstå helheten eller förbli dömda att motverka oss själva. Vi kan alltså omvandla detta uttryck för vår individuella existens till en positiv kraft som gynnar våra liv i synkronicitet.

Det är helt enkelt bara vår perceptuella rädsla för det råa, den okända makt som vårt eget mörker i oss själva skapar, som skrämmer, försvagar och demoraliserar oss. Vi lämnar bort vår makt över till vad som än erbjuds oss för att slippa denna rädsla, vi kör ner huvudet i sanden och gömmer blicken för vad som är verkligheten. Med varje andetag av rädsla dras vi djupare ner i vårt eget mörker, vårt samband med mörkret stärks och vår förmåga till uppfyllande påverkan på vårt eget öde avtar. Vi blir till offer för oss själva för att vi gör oss själva till detta.

Vi föds dock inte till att vandra i antingen mörker eller ljus, vi har alltid ett val. Vi förs alla in i denna värld med all potential och möjlighet. Hur vi lever och vilka vi är som människor, beskrivs av vårt medvetande, vilket är ett tillstånd av att vara, något vi successivt förvärvar med vår valda livsstil, oavsett om vi vandrar i en skugga av mörker eller bara i en svag strimma av ljus.

Så oavsett hur mycket som vi än skulle vilja tro att vi är offer för omständigheterna, skicket, verkligheten eller samhället, så är vi inte det. Detta är en ren lögn som vi berättar för oss själva, när vi är ovilliga att hitta styrkan och modet att själva ta ansvar för våra egna tankar, val och handlingar. Ju mer vi kapitulerar bort vår personliga makt, minns att kraft är att bryta motstånd – att påverka – och att den enda någon kan påverka är sig själv, så desto mer kan vi påverkas utifrån och vårt inre växande mörker styr kursen och uttrycket för våra liv.

När vi samtycker till vår förföriska tendens att fly ner i djupet av mörker och lögner i och mot oss själva – a.k.a den falska yttre makt som lovar oss våra känslor åter och den allt mer tomma glädje som detta ger, så ger vi samtidigt bort vår grundläggande känslomässiga kontakt med verkligheten.

Vårt inneboende mörker är ett anpassat uttryck för vår existens. Det är en återspegling av vilka vi är, både oöverträffat och ogrundad inom helheten mänskligheten och de samhällen som vi tillhör. Dessa generaliseringar av mänskligt mörker kan tyckas lika, men de specifika kvaliteter var och en av oss förmedlar, är lika olika som natt och dag. Det finns flera miljarder människor i världen med olika perspektiv, personligheter och livsstilar och lika många miljarder potentiella uttryck av mörker.

Det är först när vi inser vårt eget bidrag till det onda i världen, vår egen ovilja till att förbättra oss som människor genom att vilja förstå oss själva bättre, som vi kan börja omvandla mörkrets existens och påverkan. Vi måste förstå odjurets sanna inneboende natur och funktion och var det egentligen gömmer sig någonstans Minns att det bara finns en enda människa som någon kan påverka.

Det är vi själva som offrar vår personliga makt genom kvaliteten på våra tankar, beteenden, handlingar och emotionella uttryck. Dessa egenskaper utsätter oss för negativa energier som blir till hat, ilska, hämnd, själviskhet och grymhet. Så småningom, gör vi oss själva mottagliga för dessa mörka influenser och de blir till vår natur. Mörkret blir vår ledning istället för ljuset.

Så vi vet att vi kan om vi vill.