Idag erkänner Sverige staten Palestina och i alla fall utåt så rinner krokodiltårarna i så strida strömmar att offerkoftan bli fuktig i Knesset. De flesta människor är dock omedvetna om den avgörande information. Inte bara för att den inte är tillgänglig i medieföretagens vanliga nyheter eller historieböcker, utan för att de skräms från att ens överväga att ta till sig en sådan kunskap som ger en bild av den realpolitiska utvecklingsriktningen. Hujeda mig för att bli kallad för anti - semit... trots att människor inte ens vet vad en semit är och av naturliga skäl heller aldrig har hört talas om uttrycket semitism.

Anti - semitismens - ett politiskt polariseringsbegrepp - fader Wilhelm Marr

AngloZionisterna (AZ) har varit så framgångsrika i sin mediablitz, med sin historierevisionism och rena skrämseltaktik det senaste århundradet, att folk inte ens vågar gräva i detta ämne längre. Räddast - mest hjärntvättade - hårdast kognitivt formaterade - är man i det numera kliniskt evertibrata (ryggradslösa) Sverige. Det påminner oss om verkligheten bakom 9/11 och andra sådana manipulerade händelser, som faktiskt officiellt inte ens övervägs till sin beskrivning i Sverige.

"Mitt sinne har formaterats kognitivt, blanda inte ihop mig med fakta."

Tja, tufft att höra. Fakta har dock släppts lös som aldrig förr och mänskligheten utanför Sverige festar på den som aldrig förr och lär sig att dra sina egna slutsatser. Här härskar plånboken och de bedövande kolhydraternas religion oinskränkt som aldrig förr. Och som en insikt leder till en annan och prickarna börjar att ansluta sig till varandra i mönster, pang - en annan väckt själ kan nu bidra till den världsomspännande flodvåg av ny sanning som beskriver verkligheten. Det allmänna medvetandet växer. Men Sverige ligger sent i utvecklingen.

För ännu är detta moderna Orwellska nyspråk rådande - så därför vårt varma tack till Erik Wellander ansvarig för den tankedanande språkvården i Sverige under i princip halva förra århundradet - det förenklade språkets ovillkorliga konsekvens.

För när det gäller att prata kan ännu inte tillräckligt många genomskåda AngloZionisterna. De fullkomligt älskar att fylla etern med sin propaganda, väl medvetna om att världen styrs av ord. Både nationer och även allmänhetens vilja styrs från att vidta åtgärder, medan s.k. diplomater tar för sig så länge som de kan med falska fredsnärmanden och ihåliga löften, allt medan de framhäver fördelarna med deras välvilliga, skyddande fosterland samtidigt som de fortsätter att avhumanisera samt demonisera fienden du jour.

Hela förutsättningen för den AngloZionistiska agendan bygger på en fredsbluff byggd på ett socialekonomisk ingenjörsavtal. Balfourdeklarationen, som är inget annat än en del av troheten till Rothschilddynastins med sin onda - egennyttiga - agenda, men alltså som utgör ett närmast perfekt exempel på renodlad ondska - a.k.a gränslös materiell egennytta. Det var därför man regisserade kulissen av att "skapa ett hem för det judiska folket" därmed skapa fred för dessa fattiga, förföljda och besegrade oskyldiga. När det i själva verket alltid har handlat om att skapa en ekonomisk politisk konfliktskapande momentarm för att gynna enskilda vinstmaximeringsintressen. Israeler börjar själva att i allt större utsträckning genom skåda detta själva. Till och med en före detta ordförande i den Zionistiska världsorganisationen uttryckte sig tvivlande i SvD igår.

Alla kommer enkelt att märka den sista raden i detta krälande klotter, i den handling som kallas för Balfour - deklarationen, som vände historiens riktning mot ett pågående folkmord av verkligt oskyldiga lyder:

"Jag skulle vara tacksam om du skulle ta med denna förklaring till kunskapen om den sionistiska federationen."

Så ingen strategisk operativ planering a.k.a. ingen konspiration här. Bara fredsskapande åtgärder, eller hur? Trots allt, Balfour, Montague Norman, Beaverbrook, Rothschild med flera kände varandra väl, umgicks privat, skapade BIS, finansierade Hitler och ställde an rader av andra stämningshöjande geopolitiska övningar
.
Att förlöjliga att konkreta retoriska angrepp på detta kulisstrams, genom att själv använda tramsig kollektiv ockultism och annat som skyl, är en given PR - mässig taktik - design Edward Bernays. Visst, tidigare någon gång kan det säkert ha fungerat marknadsföringsmässigt både externt och internt ur opinionsbildningsperspektivet, men idag får nog religionens reala mekaniska funktionsmässiga effekter utanför det mänskliga sinnet, ses som lite tveksamma.

Men det är alltså inte bara ett ordkrig, det gäller skapande av kraften för massiv ekonomisk kontroll. Mening: För - troende. För pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken. Allt genom illusioner - vilseledning.

Dessa gamla - nya - så kallade fredsförslag är alltså bara samma gamla taktik av samma psykopatiska härskare. Håll snacket igång medan folkmordet fortsätter, allt medan någon hävdad "aggression" från dem som de slaktar, motiverar vad de vill att begå mot målgruppen. Om så behövs, ställ an provokationerna själv. Vi får se om regeringen vågar sätta rätt adress på problemet.

Det senaste "vapenvila" förslaget, förmenta föreslaget till en arabisk granne var helt klart en bluff från första bokstaven, och till och med termerna "vapenvila" eller "vapenvila" antydde att palestinierna är angriparna och är någon form av lika kraftfull stående armé av tungt beväpnade galna militanta idioter som terroriserar den "oskyldiga, fredsälskande" israeliska befolkningen. Som av rent ideologiskt mekaniska skäl måste ha en yttre fiende att ena sig emot. Alltså en storskalligt införd fabricerad lögn. Visst det finns absolut människor i Israel som genomskådar kulisserna och som nu kämpar allt vad de kan för att motverka denna galenskap och all heder till dem och de blir alltså allt fler.

Samtidigt hopar sig snart israeliska soldater på fängslade Gazas gränser och varnas för att kämpa eller dödas. Tid nu alltså för ännu lite mer PR propaganda och politisk smokescreening, eller rök och speglar.

Så hur började då allt detta?

Sionismen är inte en frukt av judendomen som religion betraktad, vilken sedan länge starkt motsatte sig sionismen. Sionismen är ett imperialistiskt projekt med religiös förklädnad, född och avlad av brittisk puritansk ideologi. På sextonhundratalet, störtade Lord Oliver Cromwell den engelska monarkin och proklamerade republik. Han etablerade ett med tidens mått jämlikt Anglosaxiskt samhälle men syftade så mycket som möjligt till att utöka kraften i sitt land på andra länders bekostnad. För att åstadkomma detta, hoppades han på att kunna skapa en allians med den judiska diasporan, som skulle bli spjutspetsen för brittiska imperialismen. Han bemyndigade därför återvändandet av judar till England, där de hade körts på porten fyra hundra år tidigare, och meddelade att han skulle skapa en judisk stat, Israel. Men han dog utan att ha lyckats övertyga judarna att gå med i projektet.

Det brittiska imperiet har som bekant sedan dess inte precis upphört att anknyta till den judiska diasporan med förslag om att skapa en judisk stat, som Benjamin Disraeli, premiärminister hos drottning Victoria vid konferensen i Berlin (1884). Saker förändrades dock dramatiskt i och med den fundamentala teoretikern för den brittiska imperialismen, alltså den ”föga hedervärde” Cecil Rhodes, ”grundare” av De Beers diamanter och Rhodesia, som fann en sådan själslig likasinnad frände och judisk lobbyist i Theodor Herzl.

År 1873 köpte sig Rhodes, 20 år gammal, andelar i gruvföretaget De Beers, som utvann diamanter vid Kimberley. Sexton år senare kontrollerade han hela bolaget och därmed 90 procent av världens totala diamantproduktion.

Rhodes affärsmetoder omfattade både bestickning och legosoldater som mördade hans rivaler. Hans bolag ”British South Africa Company” fick på så vis ensamrätt till all råvaruutvinning i det som nu är Malawi, Botswana, Zambia och Zimbabwe (de två sistnämnda hette länge Nord- respektive Sydrhodesia).

Rhodes, som 1890 blev premiärminister i Kapprovinsen, var alltså fanatisk imperialist och ansåg att Afrikas rikedomar tillhörde den vita rasen: ”Infödingarna ska behandlas som barn och inte ha några rättigheter”, sa han 1887. Vid ett annat tillfälle uttryckte han saken mera kortfattat: ”Jag föredrar land framför niggrer.”

Cecil Rhodes blev därför sinnebilden för britternas girighet och öppna rasism i södra Afrika.
Dessa två herrar utbytte omfattande korrespondens vars reproduktion förbjöds av den brittiska kronan med anledning av hundraårsminnet av Rhodes död. Världen skulle domineras av den ”germanska rasen” det vill säga i enlighet med dessa herrars syn på tillvaron och världen. Det var alltså den anglosaxiska hegemonin bestående av brittiska, irländska, amerikanska, kanadensiska människor, men även australier, nyzeeländare och sydafrikaner, som alla skulle syfta till att utöka detta imperium genom att erövra nya landområden bland annat alltså med hjälp av judar och ekonomisk infiltration.

Theodor Herzl lyckades inte bara övertyga diasporan om att delta i detta projekt, utan han störtade dessutom yttringar av det gemensamma judiska motståndet med hjälp av bibliska myter. Den judiska staten skulle inte vara en jungfrulig mark i Uganda eller Argentina, utan i Palestina med Jerusalem som huvudstad. Så den nuvarande staten Israel är både avkomma till imperialismen och judendomen. Fortsättningen på denna exploatering av människor regisserades till avgörande delar av Rothschildintressena bakom bankirmakten.

Israel, efter dess ensidiga proklamation, vände sig därför till Sydafrika och Rhodesia: som de enda staterna som kunde uppvisa Rhodes – kolonialism. Lite spelar det ju då någon roll, från denna synpunkt, att Afrikaneers hade stött nazisterna eftersom de ändå allesamman var sprungna ur samma världsbild och skapade polariseringskulisser. Men även om premiärminister John Vorster inte officiellt reste till det ockuperade Palestina förrän 1976, så började generalförsamlingen redan 1953 fördöma ”alliansen mellan sydafrikansk rasism och sionism.” De två staterna hade ett nära samarbete, både i att manipulera västerländska medier, transporter för att kringgå embargon, eller igen, för trevliga projekt som att utveckla atombomber. Eller varför inte sälja JAS – plan eller hela den räcka av demokratiska tvivelaktigheter som den svenska staten har bedrivit genom åren i Sydafrika.