Lyckans illusioner

2014-10-17

illusionen av lycka

Vi sträcker oss alltmer för att nå fram till våra upplevda illusioner av vad som skall skänka oss lycka. Men " vi folket "söker på fel ställen och resan är vägen till denna insikt och utgör den egentliga meningen med tillvaron.

Även om jag själv kan uppleva att jag en gång i tiden ur dagens perspektiv var närmast någonting som kanske bäst benämns känslomässigt instabil så är det även numera uppenbart för mig att jag var rätt rejält intellektuellt ohederlig mot mig själv, och det är ingen tvekan om min egen oförmåga att hantera den känslomässiga besvikelsen när verkligheten inkräktade på mina betrodda fantasier, som förvisso oavvisligt pekar på förekomsten av djupare känslomässiga problem, men finner vi inte alla oss till viss del eller annat envist klamrande fast vid tidigare " sanningar " som egentligen aldrig fanns och som aldrig skulle vara? Jo, så är det och det är resan, det är vår utveckling som människor att våga släppa våra tidigare föreställningar och illusioner.

Eftersom jag själv helt säkert klängde mig fast vid mina egna illusioner när jag upplevde att jag utövade min frihet att agera känslomässigt barnsligt, och låt säga vältra mig i min egen njutningslystnad. Så kan jag idag kallt konstatera att jag inte bara klev på ett tåg på fel perrong. Det var dessutom fel tåg som gick baklänges och spårade ur.

Precis som många andra så trodde jag på något som inte var faktiskt sant, men i mitt fall var det väl möjligen mer ett konglomerat av vitt spridda begrepp och betraktelser snarare än bara en enkel tro. Jag hade gjort fel genom att tro på ett " systemet " som lovade verkligheten som beskriven sanning och rättvisa för alla. Men när kavalleriet skulle galoppera in och rädda dagen dök ingen upp, och jag blev upprörd. Hur vågar de glömma stackars lilla mig? Var är lyckan? Vi var ju överens, systemet hade ju lovat?
Jag hade ju sträckt mig så mycket!

Men jag minns faktiskt mycket väl när den första misstanken dök upp hos mig ordentligt, om att verkligheten inte stod rätt till i förhållande till min egen emotionella kognitiva kartas beskrivning, det var 1988 och jag hade vunnit den idrottstävling som då vid den tiden innebar meningen med tillvaron, som gick ut på att bli bäst i världen, så vad hände då sedan känslomässigt? Tja, svaret är enkelt, det hände ingenting, jag var exakt samma person med exakt samma känslomässiga kognitiva karta. Så efter av mig för den tiden moget övervägande på 30 sekunder eller så, bestämde jag mig - givetvis... - för att vägen till lyckan rimligtvis stod att finna i en kista vid regnbågens fot. Tragikomiskt nog också upprepade gånger med olika socialekonomiska inriktningar och med samma allt mer ihåliga känslomässiga resultat. Ting tog bara tid.

Jag minns ändå med lite tragikomiskt vemod den inte så lite naivt grundade känslomässiga upplevelsen av att båtsemestra i skärgården en senhöst i en båt av medelstor villastorlek, då jag insåg att förmodligen inte särskilt många skulle ägna sig åt detta om de var ensamma på jorden. En lärdom om verklighetens värde tog jag därför med mig hem i mig från resan. Värdet av mina möten med människor.

Ur dagens perspektiv så kan jag väl därför inte precis påstå att det egentligen kom som någon större överraskning att upptäcka att lyckan inte stod att finna utanför mig själv. Det är väl idag kanske fortfarande närmast lite generande att betrakta vika energimässiga ansträngningar som jag har gjort inom lika riktningar för att finna lyckan utanför mig själv.

Jag är dock mycket tacksam för att jag har fått förmånen att upptäcka detta under så pass lång tid, för vi skall alla den vägen vandra.

Jag vet att " Vi folket " kommer att lida närmast oändlig social besvikelse och känslomässiga trauman när vi färdas ner för den sociala och ekonomiska stegen till Satans mörka plats där vekligheten mäts mot illusioner. Och medan detta sociala och emotionella syndafall för samhället säkert kan sträckas ut över en period på flera decennier, i något som liknar Sovjetunionen både före och efter den egentliga upplösningen av kommunistblocket, i en nedgång som de först nu börjar återhämta sig från, så kommer det nu en socialemotionell nedgång för vårt samhälle och detta är absolut nödvändigt och den kommer helt ovillkorligt att bli omvälvande för många människors värderingsgrunder.

Det viktiga här är inte vad du och jag kan göra för att stoppa det oundvikliga. Det viktiga är vad du och jag gör för att förbereda oss själva känslomässigt, vilket innebär fysiskt och ekonomiskt i verkligheten, drömbaserad digitalkonfetti kommer inte att rädda någon för att rida ut stormen som redan är vid horisonten. För mig är det att sluta upp med att främst ha betraktelsen av yttre omständigheter när jag vänder mitt ansikte mot verkligheten och de orosmoln som samlas.

God morgon, sträck på dig, men åt rätt håll!

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram