Att se och få många intryck ger inte nödvändigtvis visdom, ibland är priset för att bli mer medveten att se mindre. Att mer söka medvetenhet om sig själv.

Världsliga strävanden är emotionella distraktioner och illusioner som hindrar oss från att hitta denna plats som vi egentligen söker efter.

Denna plats finns endast i NU och den kan aldrig finnas någon annanstans, för vi kan bara leva nu och aldrig annars.

Och det är helt och hållet den plats där nu är DU – medvetandet.

Det är den plats (DU) som finns bortom alla tankar, känslor, begrepp och föreställningar – som skapar frånvaro från nu. Vi kan aldrig bli medvetna om allt utanför oss själva, vi kan faktiskt aldrig ens bli fullt medvetna om oss – i – själva. Men därför så måste vi alltid sträva efter att öka vår emotionella självförståelse – vår medvetenhet, om den inte skall minska.

Allt avslöjas i detta, precis allt, det är allt någon behöver ... det finns inom dig. Just nu. Var annars kan vad- som är du - dina känslor - existera?

Men vad betyder detta och hur gör vi för att hitta dit? Genom att stoppa det godståg av ändlösa emotionellt skapande tankar vi själva trollar fram genom att koppla till förledande och ännu värre emotionellt skapande yttre intryck av rädsla – vilket gör oss irrationella. Genom att släppa de materiellt betingade önskningar och känslor som skapas av vårt emotionellt kognitivt formaterade ego. Genom att helt enkelt inte vara ute ur betraktelsen av att försöka förbättra vår emotionella självförståelse, att sluta förvänta eller kontrollera. Att medvetet närvara emotionellt i oss själva i förhållande till vårt nu.

Genom att inte ta in fler intryck än vad vi förmår bearbeta emotionellt förståelsemässigt. För detta gör oss annars till offer för vår egen ofullkomlighet och försätter oss i emotionell obalans.

Kan vi kanske gå tillbaka i tanken för att hitta den plats [ den emotionella position ] vi söker, eller har vi varit perfekta i allt fram till nu? Där allt fortfarande verkar vettigt. Där sann glädje bor. När lidandet upphör. När all längtan försvinner och där verkligheten är helt enkelt ett koncept så gott vi förmår att förstå. Ja – det är den enda vägen och den går in i och igenom oss själva och den tar aldrig slut. Det kommer alltid att krävas eftertanke, reflexion.

Du behöver inte leta längre efter den platsen. Faktum är att bara du är vägen fast du kanske inte alltid ser detta, det gör ingen.

Den enda resa som alltid sker är ändå inom oss, men vår emotionellt kognitivt formaterade karta stämmer inte med den naturliga verkligheten, vi måste alltid förbättra överensstämmelsen. Vi kan inte resa med våra känslor utanför oss själva. Prova det. Allt som upplevs av DIG upplever DU. Det finns inget det ena utan det andra. "Himmelriket ligger ”inom oss" är just detta. Vi kan bara uppleva våra känslor själva som individer och nu.

Stanna hos mig i tanken en sekund på detta. Våra fem sinnen kan inte existera om det inte finns något för våra fem sinnen att uppleva. Innebörd, bara det vi upplever existerar i medvetandet, när det finns något att se och något att göra för att "få intryck av". BÅDA måste vara närvarande och är sammankopplade. Det finns ingen erfarenhet utanför att vara en del av en upplevelse. Vår processuella förmåga till – analys – bygger både på information som har etablerats som mönster i våra hjärnbarkar, men även på den processuella förmågan till bearbetning av denna information i hjärnans frontala delar

Ta din tid med detta. När du är klar ska vi fråga oss "Varför är detta så viktigt?"

Därför att det visar att allt du söker är faktiskt inom DIG. Man kan bara vara mer eller mindre ofärdig med att ha processat klart och emotionellt sorterad upp alla intryck genom livet. Vet man inte var man har varit så vet man inte var man är och kommer inte heller att veta vara man hamnar, vilket inte sällan leder till upplevelsen av att bli offer för omständigheter.

Ingenting finns om inte något är där för att uppleva det. Det måste finnas ett subjekt och ett objekt, alltid. Båda måste vara närvarande.

Låt oss granska detta. Allt våra fem sinnen faktiskt gör är att reläa elektriska impulser till baksidan av vår hjärna - hjärnbarkarna (som är i vattnet, i mörkret och helt inkapslad i vår skalle) och sedan "skapar" vår hjärna vår enskilt upplevda verklighet – sanning - för oss genom att processuellt bearbeta denna information till en bild som utgör vår uppfattning; denna otroliga illusion av ett "utanför" världen som verkar vara separerad från oss själva utan ifrågasättande av rimligheten i de känslor som den upplevda bilden av omvärlden skapar.

Men hur är det, är det inte omöjligt att inte separera? Är det inte omöjligt att betrakta sig själv som en del av allt och samtidigt först och främst betrakta sig själv? Det verkar säkert så. Det är för att vi inte kan uppleva något som inte blir en del av oss själva som ett intryck genom våra sinnen. Men därför behöver vi perioder av mer begränsat med intryck, för den processuella bearbetningen och sorteringen av intryck till en rimlig emotionell kategori.

Du är alla verktyg som finns för dig, var och någonsin kommer att bli.

Vi låter oss därför i vår strävan efter sanning – den bättre beskrivande bilden av verkligheten – ändå tro att svaret ligger någonstans där ute.

Vi vill ha något som ger ökad kunskap, mer sinnesfrid, mindre lidande och svar på varför vår värld är galen och vi är rädda – ökad emotionell självförståelse. Och vi letar alltmer frenetiskt och vi finner bara mindre av vad vi söker. Det måste väl finnas en bok, en film, eller till och med en artikel som kommer att befria oss och föra oss till denna själsliga plats för sanning och frid. En patentlösning? En plats där detta ständiga prat i vårt sinne upphör, känslor av tvivel och smärta tvättas bort och all vår längtan försvinner? En plats för förståelse för oss själva.

Ja den platsen finns i verkligheten men den finns inom oss och vägen dit är målet.