Ingen i Europa har något att förlora på slutet för euroområdet, åtminstone inget som de inte kommer att förlora ändå, men varenda europeisk vurmare för den Anglozionistiska maktkabalens maktmäklare och narcissister har en och en halv ocean av uppfattad lycka och självförverkligande på spel och naturligtvis sitt fortsatta inbillade oberoende, att förlora på en fortsättning av detta misslyckade projekt. Så lyckligtvis för dem, kommer de senaste tyska ekonomiska uppgifterna att föra det barmhärtiga slutet på villfarelserna så mycket närmare.

Samtidigt som Frankrike kippar efter andan som en uttorkad groda på land, så ligger Italien ligger med livsuppehållande respirator, Grekland, Cypern och Spanien är på akuten, och Europas tyska motor har nu bara givit upp.

En oräkneliga + miljarders "union" utan ratt och ingen motor är på väg till randen av en djup avgrund. Någon kommer att lämna skeppet, ingen tvekan om det. Tyskarna själva kan mycket väl vara de första.

På - ja, ok, vågar jag påstå - den värsta punkten i Europeisk historia, med alla andra "lösningar" klart definierade som misslyckade och skuldnivåer som är högre än någonsin, så vill Mario Draghi höja dessa nivåer ännu mer. Merkel har inte det politiska utrymmet att låta honom göra det, eftersom hon inte har den ekonomiska utrymmet längre. Så fort hon meddelar något, drabbar detta inrikespolitiken, AFD och andra röster ropar direkt: sätt åt grekerna först!

Och det går inte alls, för Deutsche bank har en balansräkning som innehåller derivat vars värde motsvarar jorden samlade BNP. Som är beroende av att Grekland inte faller

I slutändan handlar det bara mer skuld staplad ovanpå skuld, och ingenting annat än en stor blind fläck i intervallet för visioner hor de som kallas för ekonomer, uppburna den av dem som försöker dra nytta av att allt fler nationers skattebetalare dras ned ytterligare i slaveri. Att man skulle kunna öka en pank ekonomi genom att göra den mer pank - mer skuldsatt, eller till och med riskerar att göra så, är vansinnet i kvadrat, men det är också vad som varje ekonomisk lärobok säger bör göras.

Om några dagar kommer därför ytterligare ett falskt ekonomiskt Nobelpris tilldelas en ytterligare clown eller komisk grupp med några fullständigt värdelösa teorier, vars område hyllats som en vetenskap utan att lyda under ens de mest grundläggande vetenskapliga principer. Och en dag kommer människor att fråga: "Vad tänkte de på?", Men de riskerar att behöva ställa sina frågor från ett uppvaknande i korrugerade kåkstäder.

Draghi s mycket dyra och mycket omstridda köpa köpa köpa planer kan faktiskt inte lösa några problem, varken för sådana länder som redan har eller har haft eutvångströja till skuldunionen, det är i betalningsansvaret till skuldunionen som det funktionsmässiga problemet sitter i så motto genom kombinationen med att bankerna agerar internationellt och sitter ihop i ett kluster. Vad planerna kan göra är att köpa lite tid. Tid som kommer att användas för att ytterligare dra åt eurosnaran runt allas hals.

Berlin måste nu vända sig till en protektionistisk politik , ungefär som antitesen till vad som uppgivits vara hela det europeiska projektet som har sett så mycket stöd från just dessa tyskar. Merkel kan inte acceptera lösare finanspolitik från Bryssel, som bär risken - som inte bara gränsar till visshet - att hennes skattebetalarna kommer att finna sig själva på kroken för förluster i ECB: s sista desperata försök att rädda sig själv och valutan. Den ackumulerade räntekostnaden över regionen kan bara fördelas så länge, förr eller senare så havererar betalningsförmågan någonstans på grund av de medföljande socioekonomiska fördelningseffekterna.

Merkels - befintliga och potentiella - väljare kommer inte att acceptera detta - så hon står fastspikad vid vägs ände. Så det blir sidenvägen som hon väljer, för att inte ta politiskt självmord genom långsam förgiftning.

Det de facto innebär detta att hon måste vända ryggen mot Europa. Det kommer inte att annonseras på det sättet, åtminstone inte i början, men det är vad det hela handlar om. Oavsett om du håller med eller inte om att Tysklands egna synpunkter och åtgärder har bidragit till eländet som stora delar av Europa befinner sig i, det har ju andras skulder som egna tillgångar, så kvarstår det faktum att åtgärderna synpunkterna är eländiga och på väg att glida allt snabbare ner i någonting mycket sämre. Något måste göras, men ingen kan alltså enas om vad.

Det naturliga ledarskapet visar sig i viljan att stå upp i motgång, vilket säger i princip allt om innebörden av utseendet på det västerländska samhället av idag.