Det första steget för att väcka Medvetenhet inom sig själv är att göra en ärlig bedömning av systemet – tillvaron - utanför sig själv och att uppriktigt ifrågasätta sina egna känslor. Vi får höra från en mycket tidig ålder att nyckeln till framgång och lycka i livet är att behärska systemets maktspel. Vi blir vallade in i skolor för att svära trohet till Systemet och lära oss att spela efter dess regler. Vi rusar tanklöst iväg till universitetet för att främja vår utbildning om hur man lyckas bäst i systemet. Detta är det system som har lett oss till dit vi nu befinner oss. Då kan vi ju - gud bevars - skapa jobb i bankernas Sverige eller kanske till och med oss själva en doktorsgrad från ett universitet, för att vara ännu mer en del av det extroverta systemkramandet. Examen, får vi veta, är nyckeln till att låsa upp och få tillträde till de högre nivåerna av lycka i systemet.

På samma sätt är varje företagsjobb en plattform för att visa vår förmåga att verka inom systemet. så att vi kan få höjningar, bonusar, och sedan flytta upp till nästa placering inom systemet. Och det finns alltid en högre rang – nivå - i systemet. Den plats där lyckan, som vi söker, bor. Har vi fått lära oss

Det majestätiska i Medvetenheten som begrepp betraktat är den är lösningen på både de stora och små problemen i vår tid. Medvetenhet är helt enkelt ett val och alla kan välja att lägga till den på sin meritlista. Medvetenhet kan inte tvingas på andra den måste sökas enskilt, eftersom den fria viljan är en viktig del av den allmänna koden och den egna fria tanken. Således är presumtiv Medvetenhet latent inom varje enskild individ att låsa upp sin makt till och att börja utveckla.

Den Medvetna människan förstår, men finner inga politiska lösningar på politiska problem, inom ramen för detta system - eftersom systemet är problemet. Politiska lösningar måste alltid börja med " vi måste " eller " du måste ", det är deras nuvarande natur och karaktär. Men detta är alltså en återvändsgränd som vägval. " Vi måste "och" du måste "är ohållbara eftersom de inte är förankrade i Medvetenhet; de är jordade i stället i någon kombination av egenintresse, kortsiktighet, okunskap, rädsla och / eller exploatering.

Alla verklighetsförankrade lösningar måste härröra från "jag måste därför att" först och ur ett så altruistiskt perspektiv som möjligt. Denna lösning förstärks sedan om igen ur fler perspektiv till en harmoni. Men inspirationen måste komma inifrån – ur insikten - först - från " jag måste… " innan vidare perspektiv kan tillföras

Förtryck finns i olika storlekar, former och färger, och dessa olika former konkurrerar ofta med varandra på den politiska arenan. Politik är helt enkelt konsten att utöva Förtryck på ett ”smart” sätt. Många politiska personer har uppenbarligen kommit bort från den Medvetna vägen i sin förtjusning för politiken; ofta säkert med initialt goda avsikter. Men helt säkert inte alla.

Förtryck som begrepp och funktion, av livet i sig själv, kan inte förstå Medvetenhet.

Trots att i kontakt med sin enorma individuella makt, så använder inte Medvetna människor makt mot andra de försöker öka medvetenheten genom upplysning. Inte heller är Medvetna människor någonsin intresserade av att förhandla med Förtryck; han / hon vägrar helt enkelt att avvika från hennes / hans inslagna väg. Förtryckare – maktmänniskor - blir förvirrade när Medvetna människor vägrar ta emot allehanda mutor, erbjudanden och lismande. Förtryckare blir frustrerade när Medvetna människor inte avskräcks av hot om förtal och förlöjliganden, och de blir rasande när Medvetna människor inte svarar på hot och hot om våld. Genom allt detta står Medvetna människor säkra i giltigheten av hans / hennes principer. Förtryckare har lärt sig att det finns väldigt lite man kan göra för att avskräcka Medvetna människor annat än döda dem. Men den eviga andan av Medvetenhet kan aldrig dö.

Medvetenhet skär genom Förtryck som en klinga av eld och Medvetna människor ser rakt igenom alla dessa dessa tirader av distraktioner och svek. Medvetenhet vet till sin karaktär, natur och funktion att frihet krävs för harmonisk individuell interaktion. Därför har Förtryckare - maktmänniskor ett evigt hat mot Medvetenheten: de kan inte existera på sikt där Medvetenhet är närvarande.

Förtryckare förstår faktiskt att de inte har någon makt, därav den idoga kampen för att minska den växande allmänna medvetenheten. Makten – förtryckare - måste väljas, frivilligt eller med våld, av individer som är villiga att sedan underkasta sig. Således måste Förtryckare för alltid övertyga individer om sin förmåga att leverera en bättre framtid. Historien visar att Förtryckare är ganska skickliga på att sälja in denna illusion, åtminstone fram till dess att Medvetenhet stiger i opposition. Historien visar också att Förtryckare aldrig kan leverera en bättre framtid än vad som utlovats. Det beror givetvis på att det alltid har handlat om att leverera miniminivåer. Istället stör därför Förtryckare alltid liv och planer för individer, familjer och vänner - alltid för egen dels gynnande och inte andras, gungor och karuseller. Förtryckare störde eller avslutade liv och planer för miljarder av individer under 1900 talet.

Så den Medvetna människan inser att det inte finns någon "vänster" eller "höger" indelning; det finns endast Frihet eller Förtryck. Då makt är kraft att bryta motstånd.

Frihet lämnar den enskilde fri att vandra i den riktning den önskar. Frihet erkänner individens rätt att upptäcka och odla sin passion, så länge som detta inte inskränker andras lika rätt, oavsett vad det nu kan vara. Frihet respekterar det mänskliga livets helighet och förutsätter ingen överlägsenhet över mänskliga värden. Och Frihet lämnar individen fri att upptäcka sitt öde och gå upp till ett högre tillstånd av att vara, en högre medvetenhet. En ökad emotionell självförståelse som ger större möjligheter att förstå andra synkront - tillsammans.

Förtryckare försöker därför att begränsa in individen i världsliga system för slaveri – öppet eller dolt - och reglera alla typer av enskild fri verksamhet, genom att skapa materiellt betingad kollektivism med olika fantasifulla namn som inte sällan kallas för ismer. Förtryckare ser individer och förutsätter därför sig själv på givna grunder veta vad som är bäst för andra. Förtryckare ser på den oändliga mänskliga emotionella förmågan med förakt och försöker bura in den och dominera bort den.

Förtryckare försöker dränka och distrahera andra individer med allehanda världslig rädsla, makt och underhållning för att koppla bort individen från den emotionella självförståelsens startblock. Det gäller att hålla människor i affekt, gärna genom stresspåslag. Förtryckare ställer alla individer i kollektiva grupper, etiketterar dem därefter, och förkunnar därefter att individer är meningslösa utanför kollektivet. Individer som faller för detta intellektuella svek, ser då sig själva som en del av en grupp och de ser andra grupper som sin fiende.

För den i allmänhet idag världsliga åskådaren verkar nog en Medveten människa svag, känslokall, och lite vag eller obestämd i sig. Medvetna människor är fullt medvetna om den styrka som flödar inom dem och lågan av altruism som brinner i centrum, eftersom det är den enda möjliga vägen framåt trots att målet är ouppnåeligt. Den Medvetna människan förstår att samma låga som är för alltid brinnande inom honom också brinner för evigt i andra, men kanske i lite mindre skala. Den medvetna människan förstår att vägen är målet och målet är vägen trots medvetenhet om att det inte går att bli fullkomlig.

Trots denna Medvetenhet förblir medvetna människor lugna och centrerade – i balans. Medvetenhet i sig själv förstår att världslig makt – kraft att bryta motstånd - är irrelevant i det större systemet för det eviga universum. Medvetna människort är medvetna om att det externa världsliga slaget är bara en återspegling av den strid som rasar inom varje suverän individ. Det är denna inre strid som spelar roll, för den externa striden kommer att blekna från existens när den inre striden är vunnen. Den kritiska massan av allmän medvetenhet. Medvetna människor fokuserar i tysthet på att vinna denna inre kamp utan något behov av beröm eller erkännande, det är meningslöst.

Se tillbaka genom historieskrivningen och man kan se att de som söker makt över mänskligheten har varit tappade bakom vagnen under en mycket lång tid. Herraväldets sökande – maktbegäret - ansvarar för alla de krig som har rasat sedan början av mänskliga civilisationen, från institutionellt öppet slaveri som fanns för de flesta genom människans historia och till den moderna institutionen av dolt slaveri som vidmakthålls av banksystemet och deras kreditvaluta.

Det är dessa maktmänniskor som mördade de mest upplysta av Medvetna människor genom historien, från Sokrates till Gandhi, och till och med den som kallas Kristus. Effektsökande frossa i rädsla och träldom, och de hatar personer som utövar konsten att öka den allmänna Medvetenheten.

De som söker makt och herravälde över Medvetenheten är desamma som söker makt och herravälde över den mänskliga emotionella konstitutionen. De hävdar därför till slut i ljuset av det växande medvetandet, öppet auktoritet över Medvetandet i försök att styra varje aspekt av livet. De försöker i slutändan att omvandla Medvetandets oändliga potential till det blinda slaveriet.

Medvetenhet är varken flashig eller trendig och dess makt är inte av världslig karaktär. Medvetenhet är inte överlägsenhet och den syftar inte till erkännande. Medvetenhet syftar endast harmoni - harmoni i kropp och själ.

Medvetenhet är försiktig, men inte blyg. Medvetenhet är självsäker, men inte arrogant; stark, men inte dominerande.

Medvetenhet är en sällsynt kvalitet i vår värld i dag. Det finns inte mycket behov av Medvetenhet i korridorerna på de stora och mäktiga institutionerna i samhället. Det finns inte mycket tid för Medvetenhet inom individer på grund av kraven från livspusslet, tjusningen av konsumism och överbelastning av elektroniska stimuli. Och det finns direkt förakt för Medvetenhet från den härskande makt som sitter ovanpå den kollektivistiska pyramiden..