President Obamas nya-kalla kriget handlar alltså inte om ideologi, respekt för gränser och framför allt inte om demokrati.

Det handlar om pengar och global makt. Eller snarare rätten att skapa den enskilt kontrollerade kreditbaserade valuta som alla andra måste använda för sin handel i en eller annan omfattning. Det vi nu mer känner som det enskilt kontrollerade kreditbaserade systemet inom den havererande Anglozionistiska bankbaserade petrodollarhegemonin - med regleringsbanken - BIS.

De nuvarande striderna handlar dock fortfarande och alltmer öppet om kontrollen över gateway nationer - strategiska platser där privata företag kan etablera motsvarande finansiella boots-on-the-ground - och dessa utkämpas nu främst i Mellanöstern och Ukraina inom de skenbara kulisserna för frihet och västerländsk kapitalism (a.k.a " demokratiutveckling "). I dessa globala gateways, kan de privata bankerna sedan ytterligare infiltrera resursrika regioner genom att berika med politisk vilja, offentligt stöd och militärt stöd för att samla lukrativa marknadsfördelar. detta för att det kreditbaserade systemet måste växa för att inte tillgångsmassan i bankernas balanser skall haverera. ISIS, som exempel, som skapats av bankintressena uttrycks utgöra ett hot mot denna globala gateway kontroll som överskrider alla mänskliga offer. Därför beslutade kongressen att bemyndiga medel för att bekämpa ISIS trots "risken".

Redan den andra Världsbankens ordförande och 1950 års ordförande i Chase Bank, John McCloy och senare Chase ordförande David Rockefeller hade båda tilltagna ambitioner att ekonomiskt penetrera Mellanöstern. Så gjorde andra stora banker. Den amerikanska regeringen och dess banker fokuserade först på Beirut som en port till Mellanöstern. Eisenhower skickade militär personal till Beirut 1958 inte för att han brydde sig om libaneserna, utan på grund av intresset för landets potential som en finansiell inkörsport till regionen. På 1970-talet, olja och pengarnas relationer växte mellan Chase och Saudiarabien efter fullt utvecklad petrodollarfunktion, samma med Egypten, precis som de gjorde med Iran och shahen. Rockefellers förhållande med shahen, som höll sin familjs pengar i Chase, antände den iranska gisslankrisen 1979. Innan dess gjorde den amerikanska regeringen och dess militära entreprenörer miljarder dollar från vapenaffärer med Iran. Det är alltid bara samma melodi, det är bara olika versrader, designen och syftet är hela tiden detsamma.

Citigroup öppnade sin första Irak filial i September 2013, tio år efter att George W. Bush började sitt Irakkrig när vi såg en krisande amerikansk ekonomin. För tio år sedan valde Bushadministrationen JPM Chase till att hantera miljarder dollar i finansiering till Iraks import och export . JPM Chase öppnade även en filial i Irak förra året för att "konkurrera" med Citigroup för aktuella vinster. Miljarder dollar i ny finansiering för pipelines och andra projekt står nu på spel i Irak. Om USA stöder den irakiska regeringen (mot ISIS), är dessa banker, samt olja och infrastruktur-byggföretag redo för att få mer än bara en bit av dessa pengar. Citigroup är redan en föregångare genom att arrangera ett lån på 2 miljarder dollars för Boeing till Irak.

Ukraina är ett modernt Kuba med mer lukrativa resurser. Som med andra amerikanska finansiella gateways, stödde Anglozionististerna den Ukraina fraktion som var mest mottaglig för ekonomiska relationer med USA och Europa, i förhållande till Ryssland som har rört sig bort från petrodollarhegemonin. För tio år sedan, stödde Bush-administrationen Ukrainas ledare som sympatiserande med USA vs Ryssland. Inget av detta var på grund av det föregivna intresset för demokrati, utan för att rätt ledarskap erbjuder mer kapitalmarknader, utländska investeringar och möjligheter till expanderad resurskontroll från privata Anglozionistiska företag.