Min gamle vapendragare tar på sig uppgiften att på realprosa beskriva det redan beskrivna ytterligare för totalt klarläggande av skillnaden mellan betydelsen - innebörden - av orden namn (för denominering) och funktion. /C
—————————– Lincoln;
Jag börjar med att visa det som bl.a Bank of England säger – att bankerna konton är digitala skuldlappar på hur mycket kronor banken är skyldig kontokunden . Det är mao INTE så som Henning Witte (se mitt tidgare inlägg) säger – att bankens konton innehåller kronor.
Därefter visar jag att bankerna i princip är inverterade pantbanker som ”lånar ut” bankens skuld(lappar) på kronor, dvs kontopåhitt, mot att folk lämnar ifrån sig en pant – t.ex sitt hus.
Steg 1. Jag visar att Wittes påstående att bankens konton innehåller kronor är korkat.
Vi börjar med det klassiska exemplet med guldmeden först.
Guldsmeden tog emot guld av Nisse, Nisse fick en skuldlapp av guldsmeden där det stod att guldsmeden var skyldig Nisse guld. Skuldlappen cirkulerade i samhället som betalmedel – dvs pengar. Ingen skulle vara korkad nog att påstå att skuldlappen VAR guld! (mer än då möjligen Witte)
Tänkt dig nu att du går in in banken med en 1000-lapp som du vill sätta in. Banken skriver då att den är skyldig dig 1000.kronor på ditt konto. Ditt konto är mao en digital skuldlapp på kronor – ditt konto säger, precis som Bank of England skriver, hur många kronor banken är skyldig dig.
Witte kan, förhoppningsvis, skilja på en skuldlapp på guld och guld – förhoppningsvis tror han inte att skuldlappen på guld ÄR guld (annars är han en extremt lättlurad advokat som jag skulle fly från fortare än kvickt om jag behövde rättshjälp).
Däremot tror han att bankernas skuldlappar på kronor – dvs kunders kontoinnehav – ÄR kronor.
Guldsmeden skrev ut mycket fler skuldlappar på guld än det fanns guld och bedrägeriet upptäcktes när det blev bankrusning. Samma logik gäller i det nuvarande systemet med – den enda skillnaden att bankerna har hittat på massor av skuldlappar (dvs kunders kontoinnehav) på kronor som banken inte har. Vid en bankrusning, då t.ex folk börjar köa vid bankomaterna, kan inte heller bankerna betala sina skulder på kronor till kontoinnehavarna.
Idag består 97% av penningmängden av skuldlappar på kronor som bankerna hittat på genom “kontokludd” och bara 3% är kronor.
Från Bank of Englands rapport:
“Bank deposits are simply a record of how
much the bank itself owes its customers. So they are a liability
of the bank, not an asset that could be lent out.”
Översatt:
“Kontoinnehav är helt enkelt en sammanfattning av vad banken är skyldig sina kunder. De är en skuld banken har, inte en tillgång som kan lånas ut.”
(Sid 3)
Steg 2. Nu när vi vet (alla utom Witte) att ett kundkonto är en digital skuldlapp på hur mycket kronor banken är skyldig kontokunden ska vi visa att bankerna är en slags inverterad pantbank.
Går du till pantbanken lämnar du panten och får kronor i handen och en skuldlapp på att du är skyldig pantbanken dessa kronor för att få tillbaka panten. Banken gör tvärtom – de tar din pant, skriver en skuldlapp på att BANKEN är skyldiga dig kronor (detta genom att banken ökar ditt kontoinnehav) och du går ifrån banken och tror att du fått kronor insatta på ditt konto som du ”lånat” och banken håller din pant som säkerhet.
Någon som undrar vilken roll Witte har i att inbilla andra att banken ”lånar ut” kronor till konton? Är det inte ganska uppenbart vem som tjänar på att dölja att bankens konto är en digital skuldlapp och inget annat?
