Tyvärr finns det väldigt lite enighet om vad som är lösningarna på våra problem. Som kan jämna ut ytan och skapa denna enighet - enhet. Det är alltså inte att undvika att adressera problemet som skapar lösningarna. 

Det är där som indelningen finns, av en anledning. Som land har vi inte längre har en gemensam uppsättning värderingar eller principer som skapar en grund för våra beslut. Var och en gör bara den typ av bedömningar som avgör vad som är rätt i sina egna ögon, utan vidare perspektiv på hur detta förhåller sig och påverkar tillvaron i omgivningen, det får någon annan ta ansvar för helt enkelt, och resultatet är givetvis ett växande kaos. Åtminstone så var en gång den förespeglade illusionen den om samhället, som ska binda oss alla tillsammans som individer för att kunna utvecklas, men det har blivit uppenbart att väldigt få av våra moraliskt laglösa - egennyttiga - politiker inte har någon som helst respekt för denna ordning på denna punkt.

Och det svenska folket kan ju inte precis ha så mycket respekt kvar för samhället heller, eftersom de fortsätter att skicka precis samma politiker tillbaka till Rosenbad om och om igen. Om inte ett närmast ett medvetandemässigt mirakel inträffar, kommer alla att fortsätta att dra i olika riktningar, vilket kommer att fortsätta att dela vårt land i bitar.

Den som inte kan se det uppsåtliga syftet bakom detta är blind. Divide et impera.

De frågor som skiljer oss och verkar polariserande är oräkneliga. Följande är bara några exempel ...

-invandring

-skatter

-välfärd

-statsskulden

-militära interventioner i utlandet

-Homoäktenskap

-HBT

-rasism

-Arbetslöshet

-exportera våra jobb utomlands

-Levnadskostnader / Inflation

-Klyftan mellan de rika och fattiga

-Politisk Korrekthet

-Sexualmoral

-Global uppvärmning / klimatförändring

-Allmän Korruption

-Regeringens Övervakning av medborgarna

-narkotika

-Kriget mot terrorn

-Sveriges relation med Israel

-Rollen av tro på Samhället

Jag skulle kunna fortsätta och fortsätta med den här listan, men jag tror att du fattar poängen.

Om du plockar bara någon fråga på den listan, så finns det många människor som vill ta oss på ett sätt i en riktning och ett stort antal människor som vill ta oss precis i motsatt riktning. I många fall, anser båda sidor att deras motståndare utgör en symbol för det onda.

Tyvärr, att dessutom kampen som sker bland dem som borde vara på samma sida är ofta ännu mer oroande. Några av de mest bittra striderna som vi någonsin har sett har varit mellan människor som rimligtvis ska arbeta tillsammans på samma sida i kulissen. I själva verket verkar det ofta vara på det viset som att en massa människor skulle hellre slåss med andra i sin egen "rörelse" än att göra något konstruktivt. Men så blir det när egennyttan verka ledande

Och faktiskt, regissörerna bakom den polariserande kulissen bara älskar när vi slåss med varandra. Ju mer uppdelade vi är, desto lättare är vi att kontrollera.

Jag får ofta frågan om jag tror att det finns något hopp för en politisk lösning i det här landet.

Jag önskar att jag kunde vara mer optimistisk när jag svarar, men så uppdelat som det här landet är just nu ser jag absolut inget hopp för en politisk lösning på nationell nivå någon gång snart. Människor måste bli mer medvetna först.

Trots att Stefan Löfven inte kanske har högre betyg än någon av alliansens utmanare , är det oundvikligt att han (med fullt stöd av eliten) blir vår nästa statsminister. Och även om några av de etablerade företagen kommer att gnöla och gny, så är detta ändå bara ett spel för gallerierna

Vi fortsätter att skicka samma jokrar tillbaka till Rosenbad igen och igen och ändå fortsätter vi att hålla förvänta sig olika resultat.

Är vi galna eller vad eller vad är det som detta brukar kallas?

Klart att det svenska folket är trötta på politik som vanligt.

Men även om vi röstade ut varje enskild medlem av riksdagen, vad skulle vi ersätta dem med utifrån vad som nu är den allmänna medvetenheten?

Det är där som detta med att inte ha en gemensam värdegrund och principer kommer in.

Även om vi kunde börja om från början, skulle de nya politikerna som det svenska folket skulle skicka till Rosenbad inte plötsligt se ut som som någonting annat. Den allmänna medvetenheten måste växa.

Det beror på att vi inte längre tror på samma värderingar och principer som de gjorde när systemets oundvikliga utveckling hade kommit så långt och den allmänna politiska medvetenheten inte hade minskat så mycket.

Så förmodligen skulle en helt ny riksdag förmodligen bara sluta i att se väldigt mycket ut som den gamla riksdagen gjorde.

Jag önskar att enighet var lika enkelt att skapa som att säga, ungefär så här: ". Kom igen nu - låt oss alla bara träffas och komma överens om att göra det som är rätt för landet"

Det låter riktigt bra, men vad är det som är rätt för landet? Tjaae, det börjar i individens egen emotionella självförståelse...

I Västvärlden idag, finns det därför väldigt lite - få - som är överens om vad som är rätt och fel längre och just detta är ju själva syftet bakom situationens framväxt.

Och politiskt, är det nu svårt nog att få en handfull människor att komma överens om mycket av någonting i dessa dagar, än mindre är det idag möjligt att få de miljoner och åter miljoner människor som skulle krävas för att skapa en livskraftig politisk rörelse. Ändå har vi inget annat val och ingen annan väga att gå, så vi måste, antingen vi vill eller inte, vi måste fortsätta med vår upplysning till vidare ledning och upplysning.

Så nej, jag tror inte att det kommer att bli en politisk lösning på nationell nivå någon gång snart.

Tills vi börjar se hjärtan förändras på bred grundval, kommer vi inte att se någon större förändring i Rose & Bad.