S

Själen, vår kognitivt formaterade känslodisposition, är vad som upprätthåller vår tillväxt som människor och individer. Så låt oss inte låta något bryta ner vår själ ... och kom ihåg, det är okej att ta en resa in i vårt eget mörker, i oss själva för att granska våra egna brister och förmågor i det ovillkorliga strävandet efter att bli en bättre människa. Det är därifrån som vi kan frambringa ljus vid horisonten. Det är därifrån som vi kan utvecklas som människor och individer och det är därifrån som vi kan finna glädje och mening med livet.

Mellan smärtsamma besvär med ökad självförståelse och egocentrering befinner sig sanningskärlek viljan att leva. Viljan att vara ärlig mot sig själv - att respektera sig själv - och därför också att vilja ifrågasätta sig själv utifrån de värderingsmässiga grunder som betingar våra känslor. Vissa kan säga ... släpp taget, släpp taget, släpp obehaget ... men du vet, jag är typ av den typen av person som gillar att vrida och vända på saker, eller för all del ta isär saker, för att se hur de ser ut inuti, för att förstå hur de verkligen fungerar: Jag gillar att gå in i det "mörka" ...för kanske är det så att om vi verkligen kan se hur saker och ting faller isär och vi kan betrakta delarnas inbördes beroende och funktion, så kan vi lättare förstå hur man återställer oss själva på en högre nivå av medvetande: högre eftersom det finns ny information som bättre beskriver värdet ide funktionsmässiga sambanden?

Vi behöver alltså inte lösa allt det onda i världen. Vi måste bara ta bort orsaken till problemet och det är vår egen okunnighet och arrogans. Dessa våra resekamrater på livets resa, är oskiljaktiga partners i kriget mot människans medvetenhet och medfödda intelligens. Den dumheten skapad av okunnighet kan bara överleva genom blindhet av arrogans, den själsliga - intellektuella - lättjan. Dessa båda behöver varandra för deras gemensamma välstånd på den vidare färden till människans mindre förståelse. Jag gissar att de religiösa dödssynderna, som visserligen bara beskriver symtom på samma underliggande problem, ändå i sitt lite tafatta försök till utveckling, nedtecknades av en eller annan anledning till sin form och sitt uttryck.

Den som bara följer alla andra brukar sällan komma längre än till dit. Den som vandrar ensam i mörkret av sig själv och sina egna brister och oförmågor, kommer sannolikt att finna sig själv på platser där ingen någonsin har varit. För vi är alla unika individer, vilket vi måste vara rädda om för att kunna bidra till en växande enhet av mänskligheten.

För närvarande, de allra flesta människor är offer för sin egen närsynthet (offer för polariseringskulissen) och kan inte se längre än sin ras, kultur, religion, arbete, politiska preferenser, sexualitet eller samhälleliga programmering. De fortfarande alltför få - men snabbt växande i antal - som ser allt detta som en irrelevant avledning från den stora bilden - verkliga frågan - av global styrning och alltså missbruket av alla dessa falska indelningar som raser, kulturer, religioner, jobb, politiska preferenser, sexualitet och samhällsprogrammeringen. De ser detta även som ett avsteg från den ännu större sanningen om verkligheten, att vi alla är ETT som en del av den allmänna medvetenheten som en konsekvens av att vi alla har olika erfarenheter. Antingen finns vi eller så finns vi inte.

Detta är en central punkt som mänskligheten måste lära sig att se och inse att allt ansluter till allt annat - allt är faktiskt ett. För de flesta, är en förvrängd uppfattning baserad på okunnighet den enda sanningen, och kunskap grundad på självförståelsebaserad medvetenhet är en irrlära. Kunskap och självförståelsebaserad medvetenhet är farligt för all auktoritet, eftersom det per definition innebär att människor ansluter prickar och ser vad prickarna verkligen bildar för mönster när de kopplas ihop. När människor förstår hur deras egna värderingar har kognitivt formaterats med syfte att gynna vad som inte leder dem själva väl i förhållande till de känslor som de upplever, då kommer omvälvningar.

När hela bilden kommer i fokus för alla de aspekter av auktoritet och trossystem som den beskriver, rasar allt i en explosion av livsförändrande insikt. Om du är en kugge, men ser dig själv och andra kuggar som individer som bara gör din egen sak, kommer du aldrig att se vad som verkligen pågår, du kommer aldrig att förstå. Men när du ser att maskinen bygger på just detta, din uppfattning i i förhållande till andra människor a.k.a. livspusslet, så omedelbart omvandlas allt och den sanna naturen av din dagliga tillvaro blir alldeles uppenbar.

Utbildning, vetenskap, medicin, politik och media, allt bygger på en tro på det kända. Den kända är i grunden den holografiska (helhetsmässigt beskrivande) sfären av vad som kallas den fysiska världen, och det okända är den osynliga oändlighetens vågform av information och medvetande om hur den holografiska illusionen avkodas och manifesteras. Alltså förståelse för människans ofullkomlighet och nödvändigheten i att för alltid sträva efter sin egen enskilda förbättring.

Det kända är domänen för de fem sinnena - jag kan se det, höra det, röra vid den, smaka eller lukta på den? Dessa frågor blir därför de känsloskapande smakdomare som beskriver upplevd existens eller icke-existens. Utbildning handlar om att lära det redan kända till nästa generation av programmerade "vetare" medan akademiker, forskare och läkare är betraktade med vördnad eftersom de uppfattas veta mer än andra om det redan kända. Men vad är då egentligen detta redan "kända"? Det är vad de tror är känt, vad de har fått höra är - fått programmerat som - känt och inget mer. Vad är då detta värt ur perspektivet av deras eventuellt bristande självförståelse till grund för det vidare kända?

Det var känt att jorden var platt och det "kända" predikades och ålades generationer av intellektuella i stora centra för påstådd "utbildning"; men det var fel i alla fall. Det kända är bara "Jag tror att det är känt", precis som vilken religion som helst, men det är fortfarande själva grunden för det mänskliga samhället av idag. Du kan bara verkligen lära dig någonting genom att avslöja det okända. Att utveckla din egen tankemässiga processuella förmåga. Allt annat är bara att upprepa. Det ena är prestandan hos datorns processor, det andra är inlagringen - minneskapacitet, som kan vara både fel och rätt.

När ditt jobb, status och till och med din självkänsla och din trygghet kommer från det kända och inte från din egen din förmåga att processuellt hantera informationsintryck, så finns ett inbyggt incitament att ignorera eller att förpassa det okända till papperskorgen.

Så i dagens samhälle kan vi så här en sommarmorgon uttrycka saken på detta vis.

Det kända fruktar det okända för ju mer det okända avslöjar sina hemligheter desto mer förlorar det kända sin allmakt och egen uppfattning om dominans. Hur roligt är det när det som uppfattas som det kända bara är ett avkodat påhitt av det okända som fantasi.

Drömmen är drömmaren, som kan bara se drömmen. Det kända är det okända men kan bara se det kända. Detta "kända", den holografiska illusionen, är där människor uppfinner och dyrkar sin tro medan sfärer av vågformat medvetande ansluter allt som ett. Styrsystemets krav för sin egen överlevnad, innebär att mentaliteten av okunnighet ständigt underhålls och att "det fria tänkandet" alltid söks upp och blir måltavla för myndigheterna i dag. Verklighetens fria tänkare är så oerhört hotande för den rådande ordning som behöver begränsa mänsklig perception och knyta den till hologrammet, att det nu är helt uppenbart att systemet havererar.