Att ha modet att följa sin egen övertygelse är i grunden en vilja att släppa förinställda tankesätt och livslång ångest. Vad det kokar ner till för en uppriktig sökare av verkligheten är uppkomsten av uppenbara sanningar i en ständigt föränderlig verklighet - vårt grundläggande behov av att hålla i gång flödet av information medan en falskt strukturerad matris omger oss. Att utmana detta är den viktigaste egenskapen någon av oss kan ha.

Det är inte en så stor grej. Det är bara att släppa taget om var vi är, i lyktstolpen, för att gå vidare istället för runt i cirklar. Men vi leds - inbillas - att tro att det inte är möjligt, eller "normalt".

Detta går tydligt mot kärnan i vår vänstra hjärnhalva av helt programmerad uppfostran, som bygger på överlevnad, acceptans och vad vi får höra att lycka är tänkt att bestå av. Oavsett. I nästan varje fall kommer det mänskliga psyket förr eller senare att ropa efter denna spännande mänskliga erfarenhet av uppvaknande som väntar alla som följer sin egen uppmaning att vara ärliga mot sig själva och sina känslor.

Det är fantastiskt hur få människor som har en egen självbetraktelsegrundad övertygelse till ledning. Inte inom bara ett område av livet, utan oavsett deras sysselsättningar. Kostnaden vs återkomst verkar tydligen vara för mycket i sin uppskattning. Den märks oftast i halvhjärtade och självbevarande beslut och åtgärder, en kompromiss för fördel, vad det nu kan vara för varje individ.

Det är inte en dödlig sjukdom, det är förinstallerat; en dämpad, nästan subtil effekt av social ingenjörskonst.

Vi har alla varit i detta paradigm för halvhjärtade. Det är en försvarsmekanism, en otäck en. Den är utformad för att bevara status quo, inte tänka, inte tänka; "Inte gunga båten, inte verka vara onormal .." Ironiskt nog när de lovprisar stora innovatörer som vågade trotsa systemet. Men det är inte för alla, tydligen. Men vi måste alla försöka, vi måste alla försöka vara levande.

Vi hör samma röst. Frågan är: Ska vi svara?

Den frågan, och svaret ... är vårt eget.

Är det då verkligen så svårt att inse att " tro " bara är ett ytterligare verktyg som vi kan använda, ett av många, som vi kan använda när som helst när vi vill transportera vår " själ - v " från en ändstation till nästa medan vi arbetar oss genom resan längs livets berg och dalar ?

Kanske, för istället, för att när vår självupplevelse blir oreglerad eller direkt utmanad, så fattar vi desperat grepp om våra föreställningar med en grymhet likt vatten kring en drunknande simmare, vår ryggsäck med föreställningar grep oss redan som barn med ett dödsgrepp, säkert och obegripligt blir vi identifierade av våra övertygelser snarare än fördömande av dem, trots att det innebär att vara fastkedjad vid ett liv i andlig stagnation och förfall på varje nivå. Antingen kommer vi sjunka till botten fast förankrad i besättningen av övertygelse eller så simmar vi upp till ytan och håller oss därefter flytande med hjälp av verklig tankefrihet, själ och medveten ande - a.k.a lever ärligt med våra känslor i stället för in en värld av föreställningar om vad vi känner.

Vår tro styr oss eftersom vi inte kan veta allt, därför är tro viktigt, men detta skapar också ett krav på att vi alltid utvecklar vår tro. Vår tro styr oss, vi styr inte vår tro, därför måste vi för evigt söka vetande, bli med - vetande. Vi måste tro för att kunna leva, men vi måste hålla vår tro levande - i förändring - för att den inte skall dö.

Det är därför det är klokt att bära - hålla innehållet i sin ryggsäck som om det skulle vara en fjäril istället för städet som det så ofta är. Om jag håller mina sanningar som sköra och flyktiga istället förankrade och fasta, krävs det en mycket mindre ansträngning när de skall förskjutas för varandra för att beskriva verkligheten. Eller ännu bättre, att helt enkelt göra sig av med de som inte längre behöver finnas, som omoderna och värdelösa, det som jag tidigare inte kunde tänka mig att leva utan. Klipp banden, ett efter ett, de som binder sinnet till den kognitiva sociala kartbilden. Detta uppkomsten av det ursprungliga organiska livets tillväxt.