Tja, vad kan man säga ... Europas aktiemarknader befinner sig i högkonjunktur, obligationsräntorna är tumlande ner i djupen ... och resultattillväxtförväntningarna är - kollapsande ...

Vilken skillnad 2 månader gör ... från förväntningar på över 9% tillväxt till en dyster 2% tillväxt (och fallande) ...

Kinas president igår, som alltid politiskt välformulerad:

"Om alla i samhället skall försöka komma in i finansieringsrörelser, kanske vi har gått in i en fas där feber har börjat påverka vår förmåga att tänka," sade Liu, "Vi måste bestämma oss för att åtgärda interbankverksamheten och ALLA typer av förmögenhetsförvaltningsprodukter. "

Men eftersom vi i Sverige befinner oss på den förlorande sidan, det vill säga den sida med en patologiskt överexpanderad banksektor, obegripligt fördummad befolkning och alltså villfarelser och moralisk felnavigering av religiösa proportioner, så gäller följande.

I de moraliska toffeldjurens rike, där det villkorslösa givandet, alltid är andras och därför kallas för solidaritet, så kan man därför inte heller släppa taget om de nu så fullkomligt idiotiskt uppenbara illusionerna. Samhället måste följa med raset ner i djupet eftersom hela systemet är alltför hårt trohetsmässigt intecknat i det allmänna medvetandet, för att en -någon - politiker skall kunna beskriva verkligheten som sanning, med någon som helst bibehållen - fortsatt - egen trovärdighet som människa.

Men det socialpolitiska priset för verklighetsanpassningen kommer naturligtvis och ovillkorligt att bli precis lika högt som bedrägeriet har varit stort och omfattande, och man måste därför se detta ur perspektivet av att utrymmet för förbättringar, nu är i det närmaste obegränsat. Detta är passande nog - eller pinsamt beroende på grad av insikt - även omvänt proportionellt mot både det allmänna medvetandet och definitionen på att till givna förutsättningar upprepa ett beteende och förvänta olika utfall.

Det enda sättet att sänka priset för anpassningen till verkligheten, är att vakna och väcka andra, innan väckningen ställs an av andra betingelser än självmant.

Som en konsekvens av denna anmodan så vaknade en gammal bekant till liv igen, dock med samma beklagliga underliggande syfte som vanligt. Nåväl :

http://www.di.se/artiklar/2014/5/13/goran-persson-sverige-lever-farligt/?fb_action_ids=10202892780015339&fb_action_types=og.likes&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582

...och på grund av dessa märkliga väderspänningar, finner sig nu Vingåkers Mobuto tvingad att börja kratta den kognitiva landskapsmanégen för eget historiskt rättfärdigande. Men heter man som han gör då måste man nog också stilla misstänka att historiens vingslag riskerar att gå igen, inte minst om man har sin gärning i samma system. För ty historien går igen när den betingas av dumhet.

Så vad hände då enligt vår historia med Erik XIV:s prokurator, vilken ju absolut måste ha varit ett rent föredöme i stil för Mobuto.

Jöran Persson blev den 18 och 21 september 1568 underkastad den gräsligaste tortyr under ett par timmars tid, varefter han halshöggs. Efter halshuggningen hängdes hans styckade kropp upp på Brunkeberg, där alltså sedemera Åsa - Nisse skulle komma att härska i sitt tempel till Mammons ära. Jöran Perssons hustru begav sig till Åland. Hon hade ådragit sig allmän avsky även för sin egen räkning. Jöran Perssons gårdar indrogs till kronan, även om några av dem senare återskänktes till hans barn.

Nu skall vi väl emellertid inte hoppas på att det går riktigt så illa för Jöran denna gång.

Men i den kalibrerade konfidensens rike befinner vi oss nu i det odefinierbara utrymmet mellan två mänskliga paradigm. Det materiellt betingade och det intellektuellt betingade. Inom vilket av dessa Jöran tycks ha sorterat lämnar jag osagt. 

Det materiellt värderingsgrundade - betingade - samhällssystemet går hur som helst mot sin ovillkorliga upplösning, som dels beror på konsekvenserna av en alltmer missljudande kognitiv dissonans vilken utvecklar en växande allmän psykologisk ofärd, vars gestaltning tar sig alltmer uppenbart bizarra uttryck - och - dels av ett systemskick som inte alls tar hänsyn till varken människan som del i ett alltmer belastat ekosystem eller sin egen aritmetiska dysfunktionella karaktär för långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling i förhållande till de möjliga återhämtningstiderna och de reala organiska värdegrunderna.

Möjligen till överbryggning mellan dessa två utvecklingsskeden ligger i vår möjlighet att skapa en tillräcklig stark bärande bro av allmänt medvetande för att leda över samhället till nästa fas, alltså utan att behöva falla ner så långt i ett funktionsmässigt strukturellt haveri att vi måste börja om i princip från början igen materiellt - överlevnadsmässigt. Vilket givetvis därför blir det givna utvecklingsfientliga syftet hos de gamla vanliga systemkramarna. Alltså helst ett krig eller något annat trevligt känslostyrningsskapande redskap för att vidmakthålla maktstrukturerna.

Överbryggningsprocessen till det allmänt intellektuellt grundade samhällsskicket, motverkas därför också till varje millimeter av framryckning för upplysning av det allmänna medvetandet, av de konservativa krafter som givetvis därför också verkar på det kognitiva landskapets slagfält. Men med en allt mindre kontroll skall det väl tilläggas dock

Ingen gång i människans historia har kampen om det allmänna medvetandets bastion varit mer tillspetsad än nu. För första gången finns det faktiskt en verklig möjlighet att bryta det mönster av asymmetrisk informationsfördelning som har upprätthållit det materiellt grundade samhällssystemet hela den moderna människans historia och nå en allmän utvecklingsnivå av medvetande, där vi byter fot till den allmänt intellektuellt betingade för den vidare vandringen mot framtiden.

...man kan väl säga att smidighet - förståelse - för att kunna öka steglängden när den tidigare fasta marken sjunker, kommer att vara lika viktigt som att ha fått fäste i vad som kommer..

Men smidighet med fast mark under fötterna är inte detsamma som opportunistisk inställsamhet.