"Jag kommer aldrig att tro" eller "Du kommer aldrig att övertyga mig" eller "Det är omöjligt" eller den klassiska "Jag kan bara inte tro" vi vet att det finns mer att se om vi kryper ner i kaninhålet och det är inte information som håller tillbaka oss så mycket som förnekelse, motvilja till att se efter. Villkor som de som ovan, är att inte lära sig öka graden av öppet sinne för att öka sin egen medvetenhet - utveckling, det är fullt stopp och avslag som används för att skydda ett slutet sinne under attack.

Vi måste trots allt ovillkorligen ta vägen genom oss själva som individer vilka tillsammans som grupp i en tillräckligt stor omfattning inser behovet av självbetraktelsegrundad självförståelse, och som tillsammans utifrån detta inser behovet av geografiskt betingad nationell identitet (alltså själva insikten utgör grunden) för att skapa demokrati - och där kommer meningen med en upplyst och medveten befolkning till uttryck i sin fulla rätt.

Om vi inte väljer vägen att underifrån skapa den växande insikten om behovet av ökad demokratisk medvetenhet, med detta sagt demokratiutveckling, så kan jag garantera att vi kommer att få leva med resterna av den globala finansiella diktaturen till dess vi rycker upp oss från detta tillstånd styrt av vanföreställningar.

Som exempel, geografiskt betingad "nationalism" för en snabbare utvecklad ökning av den demokratiska medvetenheten, torde vara det ovillkorligt mest rimliga. Vi måste främst ta ansvar för vår egen ökade demokratiska medvetenhet inom den geografiska regionen, precis som alla andra måste ta ansvar för sin egen medvetenhet, och någonstans så måste det dras en organisatorisk startlinje att starta processen ifrån. Och tro mig då när jag uttrycker att då har språket inte en ringa betydelse för den ökade medvetenhetens utveckling genom kommunikationen, om ni nu alltså inte tror att det finns goda skäl till att välja den geografiska ytan till organisatorisk utgångspunkt för utvecklingen av det allmänna medvetandet, när ledning är upplysning till vidare ledning och upplysning.

Ett extremt viktigt begrepp att förstå om förnekandet av detta är att det ändå INTE är ett allt eller inget förslag. Det är inte ett val mellan galen rasbiologi eller globalt kaos. Det finns flera nivåer, grader och sidokanaler till förnekelse. Men när konflikter är överväldigande, medger vi utvalda punkter för att hålla andra dolda. Vi gör oss själva till enkla offer för polariseringskulissernas förtrollande värld, för att slippa betrakta våra egna värderingsgrunder till våra egna känslomässiga ställningstagande.

Vi är mer än villiga att förlora en kognitiv kamp för att vinna förnekandet av själva kriget. Vi ser de bristande grunderna i våra egna argument så vi angriper hellre andras argument genom förstärkningar. Detta förnekande är inte svart och vitt, utan hundra nyanser av grått. Så att säga att någon är i förnekelse betyder inte att de vägrar att ta itu med allt, bara vissa utvalda delar och subtila variationer. För att slippa värdera om sina egna känslor. Så utan en rimlig gemensam språkbas för kommunikationen till den vidare utvecklingen, kan jag lova att makten skrattar på banken.

Detta möjliggör kraften i förnekelse processen med att övertyga oss själva att vi inte är i förnekelse. När orden saknar betydelse betyder mening ingenting. Således är det viktigt att vi accepterar vissa fakta, medan andra är färgade eller fasförskjutna för att sudda ut linjerna för att införa en viktig ingrediens i vårt eget självbedrägeri, det av trovärdigt förnekande i oss själva.

Dessutom har vi en märklig invand (in - doktinerad) förmåga att kategorisera - partisera - strider i hanterbar bitar av information från varandra och oss själva, alltså när vi kan hantera bitar var för sig så underlåter vi ändå gärna att sätta dem samman till en större helhet, givetvis för att slippa dra obekväma slutsatser. Detta gör att vi kan hålla oförenliga och motsatta åsikter eller övertygelser om samma ämne vid samma tidpunkt och bokstavligen tro på ingenting av det. Vi gör oss själva logiskt inkonsekventa.