Majoriteten av människorna har ännu oftast fel eftersom människor ignorerar HUR saker fungerar och fortfarande föredrar att tro bara VAD som behagar deras förväntningar.

Det är inte precis så att någon behöver vara synsk för att förstå detta, allt någon behöver göra är att läsa historia för att se att detta regisserade spel med känslor utgör både manuset till hur man skapar och förstör samhällen, liksom att lösningen till att bryta mönstret är att vi vågar att verkligen lära oss hur saker och ting egentligen fungerar i stället för att bara irrationellt behaga våra förväntningar.

Alltså att till givna förutsättningar upprepa beteende och förvänta oss olika utfall... Men till självbildningens insikter kommer ingen genom utbildningens nålsöga till förståelse. Inom utbildning är fortfarande att tänka rätt större än att tänka fritt.

Om du skulle fråga en vanlig godtycklig människa, om den förstod skillnaden mellan " verkliga världens "verklighet och TV eller film verklighet, skulle det vara svårt att hitta någon som inte var helt säker på att de kunde se skillnad. Och ändå är så mycket av massmedia som vi konsumerar integrerat i vårt dagliga liv så smidigt så att vi inte längre tydligt kan se den fina skiljelinjen mellan verklighet och fantasi.

Prata med en advokat, offentlig försvarare eller en polis om allmänhetens uppfattning om rättvisa och polisprocesser efter att allmänheten har insupit "reality" media i över ett decennium och du kommer att få en tankeställare. Vi talar inte om okunnighet här, som i brist på kunskap, utan snarare medvetet förvrängda uppfattningar och programmerad okunnighet, ett mycket farligare och enkelt kontrollerat sinnestillstånd.

Det enda som är värre än någon som inte vet vad de talar om är någon som tror att de gör det eftersom de har betingats att tro detta, men ändå inte gör det. Den seriellt övertygade är så mycket farligare för sig själv och för andra än bara vilseledda vanföreställningar.

Och gör inga misstag i detta, massnyhetsmedier och andra " riktiga "programmeringsmetoder är bara en annan form av färdigförpackad pulp fiction som vi slött konsumerar med liten eller ingen urskiljning mellan en alternativ verklighet och en annan. Den huvudsakliga skillnaden är att vi har betingats att tro att nyheterna är " riktiga ", därför är de fortfarande finns djupare absorberade i vårt psyke som vår " sanning ", där den blandas och smälts samman med andra djupt programmerade övertygelser vi felaktigt kallar fakta, verklighet och sanning.

De som hävdar att de har ett flexibelt sinne har ofta minst och de som oroar sig för att de inte har tillräcklig flexibilitet brukar ha mest. Detsamma gäller för dem som " tror "att de har ifrågasatt sin tro nog och fann att det rätt, och de som ständigt ifrågasätter vad de tror just därför att det inte verkar finnas något tvivel. Det finns inget säkrare än vissheten om att vår verklighetsuppfattning har blivit allvarligt förvrängd och det gör att vi inte, och kan inte, uppfatta detta klart nu.

I stället för att fly i skräck från denna kognitiva dissonans, eftersom det skulle kunna undergräva själva grunden för vår uppfattade existens, måste vi välkomna vår möjlighet att kasta bort det som binder som binder våra sinnen till det kollektiva tänkandet.

Det är här skon klämmer. Hur gör man för att kunna uppnå ett tillräckligt förstånd för att börja ifrågasätta allting samtidigt som man är omgiven av, och interagerar med, en galen värld? Vad värre är, hur kan vi lita på något som vi skulle kunna upptäcka när vi äntligen har accepterat att avsiktligt bedrägeri springer ur tio lagers djup och vi har inte ens trängt igenom nivå ett? Inte många ser skogen för bara träd.

Mest av allt lita på din intuition och magkänsla. Lika viktigt, innan du börjar, avgör i vetskap om att du kommer att göra många misstag och att detta är helt väntat. Navigera i en labyrint med ögonbindel är inte en lätt uppgift och att kunna hantera dina egna förväntningar och besvikelser är därför av största vikt för att gå vidare. Var inte rädd för att göra fel och misslyckas.