Det verkar som om Krimhalvön ändå har röstat ganska så övertygande för att bli en del av angränsande Ryssland, en nation som de var funktionellt en provins till sedan längre tid än USA har varit den oberoende och exceptionella fyr av frihet som det blev. Nu, när alla de formella kraven är avklarade, så har den amerikanska sidan följdriktigt lovat att göra en del mycket dåliga saker för att straffa Ryssland för detta fega utfall av demokrati.

Vi undrar intresserat hur lång tid det tar innan Vladimir Vladimirotvitj konfiskerar Mac Donalds verksamhet, Ikea anyone...och by the way några tiotals procent i prishöjning på naturgas, vad skulle det kunna få för effekter?

Denna "kris" har som bekant fått statssekreterare Kerry slita sitt hår som den utrikespolitiske gigant han är, kanske i sin egen personliga strävan att uppnå mogen manlig hårväxtlig jämlikhet med Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov. Men Johnny Cohen [Kerry] har mer arbete att göra innan världen kommer att sluta kalla honom "en frisyr på jakt efter en hjärna."

Jag undrar förresten hur USA skulle uppfatta situationen om det ryska utrikesministeriet startade upp en verksamhet för att övertala Texas att utträda ur unionen (igen).

Så vad blir då nästa steg i herrmodell på frisyren i det ovala kontoret? Kommer man att bedriva samordning med EU för att se till att Ryssland inte kan sälja sina produkter till någon, säg till exempel, EU, som verkligen har någon annanstans att köpa en stor del av naturgas man använder varje vinter för att hålla rören ifrån frysning?

Naturligtvis, därför har ju petrodollarhegemonin utfäst löften om att man kommer att exportera flytande naturgas till Europa från skiffergasutvinningen i Texas, Louisiana och Arkansas - men förresten, vänta en minut (eller kanske fem år) eftersom man måste bygga nya rörledningar, gasexportterminaler och en flotta av tankfartyg för komprimerad gas innan det funkar. Men vem vet, kanske Europa kommer att ha fem exceptionellt milda vintrar fram till dess.

Sedan är det ju kanske frågan om vad Ryssland kan erbjuda sig att göra för USA i gengäld. Kanske ingenting, men eftersom Amerika gör ett så bra jobb med att implodera under räntekostnaden av sin egen skuldbörda och tröghet, så egentligen spelar det ju ingen roll. Men om jag var Putin - inte det att jag vill vara, men du förstår, att i en anda av gissningar - så skulle jag bara luta mig tillbaka och lyssna på webben för att titta på denna nation av övergödda clowner som spyr intellektuella haverier över varandra, eftersom detta nu så tydligt broderas in i tidsandan.

Men Putin kan också (i samma anda som schackspelet, som han är känd för att vara bra på) lägga till lite frityrsmet till situationen genom att i smyg lossa större mängder rysk-hållna - läs Kinesiska - amerikanska finanspapper, inte för att krascha marknaden, men bara tillräckligt att driva den tioåriga obligationsräntan över 3,00 procent linjen - en punkt där den amerikanska regeringen går i konkurs (dvs oförmåga att betala räntan på sin skuld) och kryper över horisonten som en Credence Bad Moon Rising. Jag menar vem vill framstå som vore detta rena banditismen.

Vita Handens schackspelare däremot, skuttar naturligtvis av skadeglädje i det ögonblick som den ryska rubeln har förlorat tio procent av sitt värde i år. Ingen tvekan om att några funktionärer i Kreml gråter över detta. Men kom ihåg: detta är en nation som förlorade omkring 8,6 miljoner soldater för att övervinna Hitler. Tror någon att en liten åtstramning på börsen kommer att övertala dem att avstå Ukraina till Walt Disney Inc?

När allt kommer omkring, hur svårt är det att sälja sina varor och ta betalt i vad -vilken valuta - man vill, som inte är en lika överexpanderad drömbaserad digital konfetti? Det går många fattiga barn på Londons gator, därför att deras föräldrar inte spelade trumf i tid, sade farmor - och tillade att detta inte nödvändigt är ur det korta perspektivet.