Det politiska klimatet hårdnar allt mer inom regleringsbankens globala enskilt kontrollerade kreditbaserade system för handel med varor och tjänster, globaliseringen är visserligen kärnan i vad det innebär att bli en handelspartner med ett annat land, men allt handlar i botten om att skapa ett vidgat ansvar för skulderna i bankernas balansräkningar, för bankernas skull och för deras nyttomaximerande prioriteringar inom regleringsbanken och petrodollarhegemonin.

På det lite lägre och nationella planet, Jag kliar din rygg om du kliar min. Men vad händer när den klådan fortsätter eller den kliande börjar klia sig på en osannolik plats snarare än där han är tänkt att klia? Vad som händer är att den okliade hamnar i sticket och kanske det enda goda som kommer ut av att Vladimir Putins annektering av Krim är att EU faktiskt kan inse att de är energi - naturresursberoende.

De har bäddat sin egen säng och de kommer att behöva ligga i den nu, men de borde också tänka på hur man komma runt det genom att bli mindre naturresursberoende om de verkligen vill bli mindre beroende av ryssarna för gas. Det är om det fortfarande finns tid kvar, ja detta naturligtvis bortsett i från att ryssarna säkert egentligen inte har någonting emot att leverera gas, men att det snarast är en fråga om att betalningen inte kan ske i samma löftesbaserade digitalkonfetti eller färgade papperslappar som tidigare.

Kan man då lita på att Ryssland levererar gas till EU när Frankrike är beroende till 15% på sina bränsle behov? Ja, till och med Frankrike (som stoltserar med att vara nästan självförsörjande på energi på grund av kärnkraft) behöver ryssarna . Men Tyskland får ändå dubbelt så mycket från sin ryska granne. Polen är beroende av rysk gas till en omfattning av 60% av dess energiimport! Sammantaget ger Ryssland EU 25% av energibehovet i naturgas. EU importerar nästan 50% av sin energi från ett land utanför EU i dag. Så tilliten sitter nog mest i den egna betalningsförmågan vid vägs ände.

Frågor höjdes faktiskt redan strax efter rysk-ukrainska krisen 2006 och dessa är naturligtvis fortfarande obesvarade. För, girighetsbaserad självgodhet och status quo ersatte svaren dessa frågor, rörande det ryska beroendet och om huruvida Ryssland kunde vara att lita på för att leverera energin under alla omständigheter. Men framför allt så expanderade ju likviditetsförsörjningen via skuggbanksystemet fortfarande, så då fanns inga moln på himlen. Vädret var bra helt enkelt..inte en bankkris i sikte.

Att då ifrågasätta om huruvida det egna ställningstagandet för eller emot det enskilt kontrollerade kreditbaserade finansiella systemet för betalningar, ja, det låg ju liksom inte precis som ett alternativ på bordet.

Tillbaka till 2006 så varalltså 80% av den gas som EU behövde transporterad genom rören som gick över ukrainsk mark. Ukrainarna tappade av den gas som var avsedd för EU före utbrottet av krisen 2006 och använde den för bostadsändamål. EU borde ha planerat och då genomfört alternativa åtgärder för att hantera framtida problem. Idag har nya gasodukter -ledningar  - byggts, och endast 40% av EU: s gas färdas genom den Ukrainska jorden i dag.

Framtiden säger att med den gällande prognos för en minskning av oljereserverna i Nordsjön, kan EU mycket väl på nytt bli beroende till en omfattning av 80% av naturgas från Ryssland, om det inte görs något för att stoppa detta. EU kommer då att bli ett lätt offer att slå ut för Ryssland, om man inte lyckas undvika detta genom att hitta alternativ till att förlita sig på naturgas i Ryssland....eller igen då alltså, att se till att man betalar med någonting annat än digital konfetti och färgglada papperslappar till förmån för de City of London baserade banker som skapar detta betalningsmedel.

Men, fortfarande har EU inte ens någon gemensam energipolitik som förhandlar priset på naturgas och givetvis ligger det finansiella systemet med sin karaktär och grund som ett hinder mot detta eftersom det måste behålla sin funktionsmässiga trovärdighet. Och i andra änden på energifrågan så sitter ju alltså som bekant dråplige Draghi på plånboken. Det är upp till varje stat att göra detta självständigt. Så trovärdigheten för systemstrukturen faller ur alltfler perspektiv oavsett hur de försöker att lappa ihop de kulisser som skall dölja det egentliga.

Hur som helst i kulissernas värld och att EU kanske kommer till sans, ryssarna har därför insett att de behöver komma in till EU via ett annat sätt, om EU faktiskt skulle lyckas att äntligen att göra sina förhandlingar tillsammans. Det tillkännagavs i början av februari att Gazprom deltog i en budgivning för bensinkraftverk i norra Frankrike . Samma sak har redan hänt i Belgien 2013 och även i Storbritannien. Åtminstone är Ryssland redan igång med tanke på att man behöver backa upp sig i händelse av att EU beslutar sig för att försöka bli av med sina kopplingar där energin är berörd. EU: s maskineri tog (som vanligt) alldeles för lång tid att ta sig samman och sätta hjulen i rörelse och nu kan det faktiskt bara vara för sent. Att bygga energiinfrastruktur tar nämligen tid.

Så åtminstone om EU inte kan bli energi-oberoende genast så behöver man faktiskt tänka på att planera sin framtid noga. Det finns hopp om att ifall de faktiskt tänker på detta redan nu, så kommer det att i årtionden framöver att kunna vara annat än de enskilda vinstmaximerande bankernas prioriteringar som styr.

Putin har dem där det gör ont, och de vet det.