Det bör nu vara uppenbart att USA: s utrikespolitik i en allt avgörande utsträckning drivs av sönderfallet av det finansiella systemet. Gång på gång ser vi Washington, däribland Wall Streets tjänarinna, Fed, exportera monetärt kaos implicit i syfte att förstärka petrodollarfunktionens status - försvaga potentiellt konkurrerande reservvalutor i.e.

Wall Street skickade en tsunami av värdelösa AAA-rankade inteckningar till Europa, mycket till Tyskland, orten för makten för euron (och igen, ett underförstått erkännande av skuld som ses i skenet av frontning av miljarder bailoutdollar till de europeiska bankerna från Fed efter krisen 2008).

Washington har tydligen underblåst eller understödde en kupp i Ukraina som ökar risken för krig i Europa och som därför skapar gigantiska sjöar av likvida finansiella tillgångar från världen rännilandes till dollarn och amerikanska statsobligationer, som kineserna har slutat sluka; safe haven - trygg hamn i det finansiella ovädret

Den andra faktorn är att det militärindustriella komplexet behöver krig för att få sin finansiering, och när drone-bombade burka-huvuden inte kan motivera en allvarlig attack, så blir att destabilisera en forna östblocks nation och provocera en ganska vänlig men mycket misstänksam rysk ledare till militära aktioner, garanterat minst en injektion av stimulantia i armen för kri[G]sfinansiering.

Ryssland har upprepade gånger sagt under de senaste decennierna, som ett svar på EU-politiken, att Ukraina utgör en röd linje. EU ignorerade varningen, och med USA: s hjälp och i den rena sjukan av Ukrainarnas korrupta regering korsade man Putins röda linje. Vad ukrainarna vill ha är demokrati och befrielse från sina korrupta plutokrater, men det har inte det minsta med det anställda förloppet att göra

USA har inga övertygande strategiska intressen i Ukraina, eller i de på Krim återstående delen av Ukraina. Ja precis som alltid, så har Ukraina plundrats av sina sionistiska oligarker, precis som Ryssland var plundrat, och precis som USA håller på att plundras av sina sionistiska oligarker just nu, inkomsterna hos en majoritet av amerikanska hushåll faller så bankerna kan samla in osäkra fordringar. Det skulle vara trevligt för människor överallt om de kunde bryta greppet från plutokraterna över sin försörjning.

I Ukraina, skulle att ersätta skuldslaveri till västerländska banker för dominansen av sionistiska oligarker, bara påskynda kollapsen av EU. Och det är inte precis helt klart att EU, om det ger hjälp, inte kommer att bli lurade av oligarkerna också, jag menar nämligen att det nog finns fog för en svag misstanke om att den matematiskt betingade grunden för systemet gäller ändå...

Den nya regeringen i Ukraina har givetvis därför redan ökat makten för sionistoligarkerna genom att ge dem provinser att härska över, så det är ju inte alldeles glasklart att "räddarna" från väst kan hjälpa till med att lösa de grundläggande problemen, vilket alltså kommer att leda till att Ukrainarna förlorar inte bara sina skjortor igen nu åker även byxorna, som de har gjort i Grekland, Portugal, Spanien, Irland, Island, Italien, Venzuela, Argentina, Brasiliens och ja, naturligtvis Afrika et al.

Tills demokratiska regeringar runt om i världen har blivit starka nog att motverka kraften hos de sionistiska bankplutokraterna genom att tvinga av dem, både deras inkomster och deras förmögenhet (som Sverige gör...eller?), så kommer den roterande plundringen av "suveräna demokratiska" regeringar och rivningen av medelklassen, till gagn för plutokraterna och deras företag att fortsätta accelererande.

Vad världen behöver nu är ett globalt jubileumsår, skuldavskrivning. Den accelererande skuld som Fed nu knuffar under mattan via QE är vad som är känt i bankkretsar som "osäkra fordringar" och den är inte precis den enda skulden av den modellen idag. Det är lån som aldrig borde ha gjorts eftersom de aldrig kommer att återbetalas, men som ändå måste göras eftersom annars försvinner likviditet ur systemet och ekonomierna går i stagflation.

I ett system av kumpankapitalism kommer sådana skulder att enbart generera vinster (förluster) hos de banker som gjorde dem. I kumpankapitalism, med en centralbank som styrs av bankerna, kommer sådana skulder att "betalas tillbaka" genom att de penningmässiga förlusterna i balansräkningarna ersätts på bekostnad av skattebetalarna, antingen direkt eller genom inflation. Bankerna sitter i orubbat bo

De åtstramningsprogram som Europa har infört så att Wall Street och europeiska banker kan betala tillbaka osäkra fordringar till varandra, har förstört mer än en ekonomi och fler finns nog ännu kvar på listan för att falla.... (trots allt så är det ju så att i ett enskilt kontrollerat - vinstmaximering - kreditbaserat betalningssystem för handel med varor och tjänster till ränta, där alltså någons tillgång alltid är någons skuld, så finns det bara en vinnare på slutet).

Skuldslaveri till västerländska banker är inte svaret, det utgör problemet. (Kina är märkligt nog tydligen på G att göra liknande misstag,.. Det ska bli intressant att se vad de gör med sina osäkra fordringar, men jag misstänker att deras trots allt inte fullt lika svaga - korrumperade - stat kommer att berätta för bankirerna hur det kommer att gå till för att greja till det, precis som i Ryssland.

Kaos i världen = en stark dollar. Tills detta inte råder, så är kaos ett sätt att vara oförutsägbar, eller att i vart fall inte förlora handlingsfriheten. Dollarn måste falla eller så måste världen störtas ner i socialt kaos, som kommer att ta sig uttrycket av regionala lågintensiva inbördes konflikter.

Den ohämmade kapitalismen har dödat demokratin - vilket är funktionsmässigt ovillkorligt eftersom det inte är möjligt med kapitalism utan en enskilt kontrollerat aggregat för kapitalisering. "Fria" marknader som domineras av monopol och oligopol är ju möjligen inte vad Adam Smith hade i åtanke,han kanske inte begrep den funktionsmässiga innebörden bättre, men den mekaniska funktionen är hur som helst ändå bara en fråga om bromsning av sönderfallet över tiden.

Det är dags för demokrati att födas till sin verkliga betydelse. Politiken skall styra den ekonomi som används för handel med varor och tjänster. Det måste råda ekonomisk demokrati om det skall råda demokrati, allt annat är rent nys. Det finns grader av ekonomisk ojämlikhet som helt enkelt är omoraliska och destruktiva och mänskligheten har därför rätt att avvisa dem. När de rikaste 85 människorna äger lika mycket som de fattigaste 3,5 miljarder människorna, som nyligen rapporterats, har vi nått en sådan punkt.