Världen är nu sannerligen styrd av en liten grupp alltmer extremt rika och faktiskt onda människor, som önskar alla andra allt mer förtryck och sig själva mer överlägsenhet och kontroll. Detta har varit möjligt genom att bankernas kreditpengar helt och hållet styr den ekonomi som kontrollerar den politiska marionetteaterns polariseringsverkande kuliss.

Den stora majoriteten av människorna har stått alltmer overksamma, fullkomligt hänförda av sina I-leksaker förlamande övertygade i sin tro på viktigheten i att köpa skit som de inte behöver med pengar som är skulder, som vägen till egen själslig lycka och ekonomiskt välstånd. Detta skedde medan människornas rikedom, frihet och självrespekt stals av den finansiella eliten.

Vår idiotkultur, firar idioter i reality-TV, låg IQ-miljonärer spelar barnidrott, egomaniskt Hollywoodtrams lyser som ledning för människors tankar. Självbefrämjande allmänna tjänstemän och en egennyttig korrupt politikerkader utan moralisk ideologi har urartat samhället både ekonomiskt och intellektuellt moraliskt i årtionden.

"Vi är i färd med att skapa vad som förtjänar att kallas idiotkulturen. Inte en idiot sub-kultur, ingen liten yttring, där varje samhälle har ett egentligt stabilt bärande fundament under ytan, utan detta håller på att utvecklas till den egentliga kulturen i sig själv. För första gången, utvecklas det konstiga, imbecilla och dumma och grova till att bli vår kulturella norm och även våra kulturella ideal "-. Carl Bernstein -1992

De människor som har haft makten i samhället anförtroddes denna för att rädda samhället från sig självt, men har istället varit de som blödde samhället till döden genom att politikerna främst verkar för att det finansiella systemet skall fortsätta att verka till förmån för bankerna. Problemet med poliser och brandmän är inte en offentlig sektors problem, det är inte ett problem med regeringen, det är ett problem med hela samhället. Individen har alltid ett val. De som fick andras förtroende valde att använda detta till att främst gynna sig själva.

Detta är vad som hände på Wall Street i upptakten till subprime-krisen och det är vad som hände på den svenska glesbygden. Det är ett problem som innebär att människor tar vad de kan, bara för att de kan, utan hänsyn till de större sociala konsekvenser som detta för med sig. Det är att vara primitiv men effektiv. Det är den själsligt moraliska regressionen inkarnerad i samhällskroppen. Det är att av bekvämlighetsskäl återkommande knyta skon på tågrälsen.

Det är inte bara en tillfällighet att skuldsatta städer och stater gick utom kontroll samtidigt som skulderna för enskilda människor eskalerade, beroende på var inom BIS och IMF man tittar, allt är ett och särskilt i detta, systemet är konstruerat med detta som ledande mål och tanke.

Ensam i ett mörkt rum med en hög med pengar, visste människor exakt vad de ville göra, från toppen av samhället till botten. Människor hade vant sig vid att ta så mycket de kunde, utan att tänka på de långsiktiga konsekvenserna och det kreditbaserade systemet med ränta var designat för att åstadkomma just denna själsliga utveckling, med benäget bistånd av medier och utbildningsväsende.

Efteråt kommer ansvariga att beklaga människors enskilt låga moral, det svenska folk som vände sig bort från sina lån och folket kommer i sin tur att uttrycka sin ilska över de personer som gjort sig en förmögenhet på att skapa och upprätthålla detta system.

Jag konstaterar därför kallt att många fler nu borde tänka på vad Voltaire uttryckte. Om tanken kan korrumpera språket så kan språket korrumpera tanken.

I politiken är språket det viktigaste verktyget. Hittar man de rätta orden vid det rätta tillfället får man acceptans för hur man beskriver verkligheten. Det finns dock en gräns för hur långt man kan driva språket. Verkligheten själv sätter den gränsen. Uppfattar människor att det som sägs inte stämmer med det man ser, får politikerna en narrkåpa på huvudet. Verkligheten blir då deras fiende.

När vi nu går in i det moderna samhällets mest omvälvande höst och den politiska säsongen börjar, så kommer vi få höra en hel del retorik från båda sidornas politiska partier och deras många kandidater till den politiska makten i den mån som detta söderfallande system ännu består. Det är därför viktigt för oss att minnas att ord kan göras meningslösa genom missbruk eller överanvändning. Och när vi som medborgare hör detta kan politiker att dölja sanningen genom att förvränga ord, vilket leder till att vi förminskar både oss själva som individer och vår nation.

Till exempel har vi alla hört politiker använder orden ”demokrati” och ”frihet” otaliga gånger. De används omväxlande i modern politisk diskurs, men deras verkliga betydelser är mycket olika. De har blivit till sin innebörd vad George Orwell kallade för ”meningslösa ord.” Ord som ”frihet”, ”demokrati” och ”rättvisa” förklarade Orwell, har uppsåtligen missbrukat så till den milda grad att innebörden av orden har förvanskats? Deras ursprungliga betydelser har nära nog kliniskt rensats bort. I Orwells uppfattning var sådana ord ”ofta använda på ett medvetet oärlig sätt.”

Utan exakta betydelser bakom ord kan politiker och eliter skymma verkligheten och samhällsskick och få människor att reflexmässigt associera vissa ord med positiva eller negativa uppfattningar. Med andra ord kan obehagliga fakta döljas bakom avsiktligt meningslöst språk. Som ett exempel har Sveriges befolkning vant sig vid att acceptera ordet ”demokrati” som en synonym för frihet. Därför är vi betingade att tro att demokrati är alltid och överallt någonting välvillig.

Problemet är att betydelsen av begreppet demokrati idag inte har betydelsen frihet, det betyder polarisering. Demokrati idag är helt enkelt majoritetsstyre, vilket i sig själv inte är oförenligt med frihet, åtminstone för en minoritet. Medan vår nationella konstitution möjligen har vissa till synes demokratiska mekanismer, så har den även i sig odemokratiska mekanismer. Sverige är en konstitutionell demokrati. Men vi har bombarderats med det meningslösa ordet ”demokrati” så länge att få svenskar förstår innebörden av ordet.

Den definitionsmässiga innebörden av demokrati måste återföras till att betyda utvecklingen av allmänna medvetandetillväxten, eftersom demokrati endast kan fungera med en medveten och upplyst befolkning. En politiker som medvetet och uppsåtligt förtiger och förleder människor med syfte att behålla sin makt för är alltid allt annat än vad ett demokratiskt samhälle behöver.