Pengarna utgör problemet i sig själva idag i samhället, med sin egen inneboende natur som krediter eftersom pengar hela tiden under sin omsättningstid - egen existens / livstid - innebär en kostnad av ränta som ligger utanför pengarnas eget inneboende nominella belopp.

Detta skapar den situation där samhället nu befinner "oss" och den går inte att backa eftersom vi har passerat skuldmättnadspunkten för kreditsystemet, vilket innebär att räntekostnadstillväxten sker av sig själv eftersom större delen av varje ny enhet valuta går åt till att betala för "gamla pengars räntor", alltså pengar i form av krediter som redan cirkulerar i den finansiella omloppet. Men nya pengar skapar nya kostnader för räntor i sett system där pengar jagar pengar med en alltmer ökande hastighet - krav på ökad penningmängd - ökande skuldsättning - ökande bankvinster baserade på ränteintäkterna. Här är vi nu.

Detta skapar ju frågan vad vi gör åt detta med avseende på att de folkvalda rent praktiskt funktionsmässigt ägs av bankerna, vilka med sina pengar alltså styr den ekonomi som kontrollerar politiken? Ja, svaret blir ju givetvis att det är bara genom upplysning som vi kan komma vidare framåt och tillrätta med denna uppenbara demokratiska problematik. Så frågan blir ju då mera avgränsad till att "hur skapar vi den högsta verkningsgraden i införandet av en medvetandetillväxt?" Alltså hur inför vi demokrati?

Hur får vi människor att kommunicera med varandra i detta av sig själva. Ledande är upplysning till vidare ledning och upplysning och demokrati är måttet på dynamiken i den allmänna medvetandetillväxten.
Alltså ledande är inte frågan om hur många som leds av någon enskild, ledande är frågan om hur många som i sin tur leder vidare, vilket är demokratins dynamik, det ökande befolkningsmässiga medvetandet.

Deflation och inflationstrycket har båda dragit in som en våt filt över ekonomin och skapat stagflation, vilket är stagnation i den reala delen av ekonomin samtidigt som det råder inflation i den finansiella delen av ekonomin.

Detta förklarar den volatilitet vi har sett. Men efter skuldmättnad i ett kreditbaserat betalningssystem så har den deflation som skapar stagnation i realekonomin övertaget. Det är därför världens största centralbanker påstår att de försöker stimulera sina ekonomier, att själva köpa sina egna obligationer - skulder och hålla räntorna nära noll, precis som inte detta vore ett naturlagsmässigt betingat tvång. Det är allt igenom enorma försök, både imbecilla och kostsamma, att ge sken av att stimulera ekonomisk tillväxt och ökad inflation för att få saker och ting att rulla igen. Men den finansiella sektorn kan nu bara öka till dess att hela ekonomin kollapsar av stagflation.

Men att skapa inflation i annat än den finansiella sektorn efter skuldmättnad i en kreditbaserad ekonomi, är betydligt enklare än det var för Münschausen att flyga genom att lyfta sig själv i håret. Att pengarna från den ökade skuldsättningen ur den bolånebaserade kreditekonomin i Sverige nu skulle hamna i realekonomiska realekonomiskt produktiva investeringar är ungefär lika troligt som att det går att flyga sittande på en kanonkula.

Så detta kan bara sluta med att kanonkulan kommer ner på marken..