På tal om auktoriteter, Merwyn King (eller NÅGON annan centralbankchef). Han skulle inte ha kunnat dra en lärdom av ekonomisk historia, om man så slog honom i huvudet med den. Han är en av de minst kloka mycket intelligenta människor jag någonsin har läst om, hans smarta resonemang var ogenomträngliga för tvivel eller data. Han bara liksom visste att man inte behöver reglera ....

Vidare liksom missade han "förräderiet av administratörerna". Många av professorerna i nationalekonomi på de stora amerikanska och andra universitet är nämligen med på båten. De är opinionsbildningsmässiga språngbrädor, de agerar som konsulter för att ge högt ansedda välsignelser till det största Ponzi systemet i historien. Det borde finnas en ekonomers motsvarighet till Nürnbergtribunalen och de som befinns skyldiga bör få sparken från mänsklighten för korruption, skam och vanära. De har vanärat sitt yrke som de nazistiska läkarna vanärade den medicinska professionen.

Jag har inga problem med ekonomer i någon form som har åsikter eller vädrar dessa, jag har ett problem när de använder sina positioner för att välsigna principer och korrupt bankfinansiell praxis med finansiella massförstörelsevapen som leder till ekonomisk förstörelse och ruin och att de gör detta eftersom de har stora odeklarerade intressekonflikter kring finansiella instrument och de institutioner som är deras välsignelse.

De är som läkare som opinionsbildningsmässigt stöder resultatet av medicinsk forskning hos ett företag som betalar dem för detta, utan att säga det utan istället utnyttjar allmänhetens godtrogenhet till läkares allmänna välvilja. Dessa ekonomiprofessorer är skyldiga till att ha givit teoretiskt okritiskt stöd till brottet vårdslös - bedräglig bankverksamhet. Och detta är inte en vänster / höger politisk fråga, det är en moralisk och en kriminell fråga.

Med alla medel till glömska till trots, så skulle genom att göra grundliga ekonomiska historiestudier obligatoriskt för en examen i ekonomi möjligen hjälpa mot återfall. Men glöm inte vad Upton Sinclairs sade: ". Det är svårt att få en människa att förstå något när hans lön beror på hans inte förstår" Och inga tecken på någon ånger syns mig veterligen från dessa korrupta dumskallar ...

Detta var den lilla detalj som de alla glömde att berätta:

Pengar är i sig själva en tankemässig mekanisk funktion som är baserad på värderingsbetingade överenskommelser mellan människor. Pengar i sig själva saknar mening utan ett ekonomisk sammanhang att beskriva, detta eftersom de är - utgör - en funktion och inte utgör en vara med ett i sig själv grundläggande värde.

Pengar är ett funktionsmässigt beskrivande mekaniskt medium för att förenkla arbetsdelning, alltså handel med varor och tjänster. Lite mer matematiskt beskrivet en värdeförmedlingsfaktor i form av en värderingsmässigt överenskommen minsta gemensamma nämnare.

Detta är den ena och den yttre av två mekaniskt funktionsmässiga sidor för pengar som mekanisk funktion i handel - i sin form av kredit - vilket alltså betyder förtroende på latin.

Den andra och den inre sidan av pengarna är deras egen inneboende funktionsmässiga natur, där pengarnas värde i ett kreditbaserat system, utgörs av en skuldfordran på ett överenskommet värde, alltså i slutändan i form av konsekvensen av ett framtida ännu inte utfört arbete.

Ytterligare en säkerhet för pengarnas värde är vad som kallas för kollateral och som alltså utgör en pant.

Vidare så är alltså den senare och inre sidan av pengar - pengarnas egen inneboende natur - förknippad med en kostnad för pengarnas egen existens, denna kostnad kallas för ränta.

Så länge som pengar med denna inneboende natur är i omlopp så bär de också ovillkorligen med sig en växande kostnad av ränta, alltså enbart för sin egen blotta existens. Ränta är en funktion av tid, vilket skapar krav på att mängden pengar ökar genom att nya skulder skapas.

Denna kostnad ackumuleras latent växande med den ökande mängden cirkulerande krediter och kommer till slut innebära att pengarnas egen självkostnad blir större än deras förmåga som värdeadminstrativt verktyg, då har skuldmättnad inträtt i det kreditbaserade systemet för handel med varor och tjänster, varefter räntekostnaden i sig själv driver kravet på skuldsättningstillväxt, gentemot tidigare då vinstmaximeringsmotivet drev på utvecklingen.

Man kan lite bildmässigt säga att i denna punkt började systemets utförbacke med skulden rullande som an allt större sten bakom i en alltså allt brantare utförsbacke.