Kärlek är medkänsla och förmåga till inlevelse. Men inte en medkänsla som endast omfattar vissa och inte en förmåga till inlevelse som bara används inom den egna kretsen. Kärlek är att inte alltid stryka medhårs utan kanske många gånger att smeka mothårs.

På så sätt söker den inte sin egen existens; den som vill bli omtyckt och handlar därefter, är sällan kärleksfull utan i stället beräknande, medvetet eller omedvetet. Människor kan förnedra sig hur mycket som helst för att bli omtyckta och accepterade. Men den som hyser sann kärlek till människan och världen kan uppfattas av många som obekväm och fientlig, ty han eller hon säger ibland saker och agerar på ett sätt som spräcker ramarna för konvenans, lagar och levnadsmönster.

En sådan människa är aldrig ute efter att såra och har inga biavsikter med sitt agerande, hon söker inte egen vinning och egna förmåner, och därför blir hennes agerande rakt och otadligt. Denna individ ger av sin kunskap och sin visdom endast i akt och mening att dela med sig av vad hon har, och detta gör hon kravlöst.

Känslor är verkliga, varför? Jo därför att man bara kan känna känslor i nu. Därför är verkligheten, endast verkande i likhet i nu. Men att tänka är en process som ovillkorligen kommer efter känslan.
Individen tänker efter känslan, eller känslan väcker eftertanken. Varje individ kan vidare endast och helt säkert, finna en enda persons inre lycka och glädje och detta är sin egen individuella lycka.

Först när individen har gjort detta, så har denne en möjlig chans att även nå och dela andra individers lycka. Detta har och är alltså att göra med var och en som enskilda individer, alltså för övriga individer, betingelser utanför deras egen påverkbara sfär.

Visst kan individen prova att gå bakvägen, som de flesta tenderar att göra med skuldbeläggning av sin omvärld, detta är likafullt också främst ett sätt att komma fram till att individen måste börja med sin egen förändring, det är bara ett mera omständligt sätt att komma fram till detsamma.

Detta resonemang bara belyser det faktum, att påverkan av andra bara är en längre väg till samma insikt. Men svaret blir detsamma oavsett om någon påstår detta eller inte.