Pengar är inget smörjmedel, pengar är i sig själva en tankemässig mekanisk funktion som baserad på värderingsbetingade överenskommelser mellan människor. Pengar i sig själva saknar mening utan ett ekonomisk sammanhang att beskriva, detta eftersom de är - utgör - en funktion och inte utgör en vara med ett i sig själv grundläggande värde.

Pengar är ett funktionsmässigt beskrivande mekaniskt medium för att förenkla arbetsdelning, alltså handel med varor och tjänster. Lite mer matematiskt beskrivet en värdeförmedlingsfaktor i form av en värderingsmässigt överenskommen minsta gemensamma nämnare.

Detta är den ena och den yttre av två mekaniskt funktionsmässiga sidor för pengar som mekanisk funktion i handel - i sin form av kredit - vilket alltså betyder förtroende på latin.

Den andra och den inre sidan av pengarna är deras egen inneboende funktionsmässiga natur, där pengarnas värde i ett kreditbaserat system, utgörs av en skuldfordran på ett överenskommet värde, alltså i slutändan i form av konsekvensen av ett framtida ännu inte utfört arbete.

Ytterligare en säkerhet för pengarnas värde är vad som kallas för kollateral och som alltså utgör en pant.

Vidare så är alltså den senare och inre sidan av pengar - pengarnas egen inneboende natur - förknippad med en kostnad för pengarnas egen existens, denna kostnad kallas för ränta.

Så länge som pengar med denna inneboende natur är i omlopp så bär de också ovillkorligen med sig en växande kostnad av ränta, alltså enbart för sin egen blotta existens. Ränta är en funktion av tid, vilket skapar krav på att mängden pengar ökar genom att nya skulder skapas.