Oavsett med hur många miljarder euro penningmängden kommer att öka: Euroland är i konkurs med mer skuld än det någonsin kan betala. Varje euro som nu görs tillgänglig är i alla fall bara ett stöd till de kreditgivande bankerna och ett uppskov för Europeiska centralbanken, som utan någon rättslig grund och på bekostnad av sina nationella ägare köpt skräpobligationer för miljarder och - i syfte att sanera de kreditgivande bankernas balansräkningar.

jag konstaterar därav lite lakoniskt att vi nu befinner oss i ett tillstånd i samhället där den ledande postulerande tanken kan beskrivas med orden "förvräng och förläng"!

Finansministern gör utspel som kunde vara uttryckta av teskedsgumman i syfte att skapa opinion för att tingens ordning inte är någonting att bry sig om.

Alla banker är i själva verket nu till 100 % parasiter på staten vid denna tidpunkt. De äger alla en hel del statsobligationer, vilka anses vara de mest säkra formen av kapital. Naturligtvis är det motsatsen till sanningen, alla dessa regeringar är i konkurs också.

Nu är vi i den punkt där blåsandet - inflaterandet av den största bubblan av dem alla genom den mänskliga historien inte mera kan fortsätta: marknaden för statsobligationer.

Oavsett vad Paul Krugman säger, så kan ingen genom nya skulder betala sig sin väg till långsiktigt välstånd, och med tanke på storlek och omfattningen av detta världsomspännande monetära experiment så kan jag försäkra er om att detta kommer att sluta mycket, mycket illa faktiskt.

Vad som än händer nu i Japan, så kommer att en dag att bli ihågkommen som en dag då en linje korsades och saker förändrats för alltid det var den 4 April 2013

Som tur är så har vi bara ärliga politiker i Sverige som vill människorna och samhällets bästa. Vi har det ju inte som i katastrofnationen Italien till exempel, men...

Spanien, Kanada och Nya Zeeland har nu beslutat om särskilda åtgärder med hjälp av "bail-in" åtgärder, vilket är ägnat att garantera bankernas solvens för "too big to fail banker för att "låsa in" insättares pengar. För enkelhetens skull så är en bail-in ganska mycket motsatsen till en räddningsaktion. I en räddningsaktion, som vi alla känner till alltför väl, så axlar alla det allmänna förluster offensivt, för insolventa institut som vi måste ha för att få fortsätta att vara priviligierade med att vara skuldsatta över huvudsvålen.

Detta beteende tenderar med tiden emellertid mynna ut i att "socialisering" av förluster alltmera börjar att irritera folk, speciellt de som inte hade några tidigare ekonomiska mellanhavanden i ovannämnda offensiva institutioner. Och ja, jag menar offensiva. Kort sagt så vill inte moster Agda få sina stålar snodda av banken, varken på Cypern eller på andra platser som hon inte ens knappt har hört talas om.

Men i en bail-in, så gäller dock att i stället för att få medel från allmänheten, så är den fundamentala strategin inte en nedskrivning, inte en avskrivning, utan att rakt av sno insättares tillgångar. Detta görs genom ett stycke ordförvrängning.

Enligt tidigare sedvanliga definitioner har insättares medel även varit kända som bankens skuld till insättare. Uppenbarligen så har därför en insolvent bank fler skulder än tillgångar (uttryckt i enkla termer) , men som sådan kan banken numera alltså ändra status för kontoinnehavare från "insättares fordringar" till " oprioriterade fordringsägare " vilket innebär att banken helt enkelt kan" palma hem " alla pengar för att betala av sina osäkra fordringar. Toppen!

Sanningen att säga, så är detta inget nytt, det finns redan prejudikat från en serie skrämmande liknande situationer som redan ingår i USA: s ruttnande rykte som förespråkare för blåsningen om den privata äganderätten. God natt jordens ekonomi i detta finansiella system!