Vem som helst kan i dag bestämt konstatera, att om mänskligheten skall kunna undvika en ny mörk tid som vid 1345 års haveri, då måste ledande marknader som USA, Ryssland, Kina och Indien förena sina krafter för att skapa en ny struktur för världens ekonomiska och politiska förhållanden.

Detta måste vara en struktur baserad på samma gamla principer som bakom den Westfaliska freden och det ursprungliga amerikanska systemets syften som ledde till frihetskriget.

Det måste ovillkorligen genomföras en konkurssanering av hela det globala finans- och banksystemet med sin Petrodollarbaserade varudenominering, med en utgivning av nya statliga krediter till låg ränta för massiva infrastruktur- och vetenskapsdrivna industriprojekt både nationellt och mellan nationer.

Liksom den ursprungliga kommission i USA vilken ställde 1932-33 års mäktigaste bankirer och finansiärer mot väggen, och då belyste hur dessa hade manipulerat och utnyttjat finansmarknaden för sina egna makabra egoistiska intressen på nationens bekostnad, så måste även nu den allmänna förståelsen för systemet öka, för att undvika liknande korruptionsinslag framgent.

Med tanke på att bankerna, trots de stora statliga hjälppaketen, inte ens fullgör sin funktion som kreditgivare åt näringslivet, samt att bankerna vidare inte heller litar på varandra tillräckligt för att interbankmarknaden skall fungera normalt, så är det nödvändigt att staten granskar bankernas rapporter från fjärde kvartalet 2008. En oberoende kommission måste tillsättas, som undersöker om bankernas värderingar av sina tillgångar inte är överdrivna och att bankerna inte döljer kreditförluster i sådan omfattning att de istället borde sättas i konkurs och rekonstrueras för att kunna börja fungera normalt.

Ytterligare en brännpunkt måste vara att avslöja den intellektuella och moraliska korruption som har genomsyrat hela det nu döende monetaristiska systemet, där allting i samhället och ekonomin har mätts i pengar.

Det grundläggande i ekonomin som inte går att mäta i pengar, och som inte går att skilja från människans natur, är den kreativitet vi utövar för att upptäcka nya fysikaliska och estetiska principer i universum, och som tillämpas med känslor, för att förbättra människans tillvaro på jorden.

Om vi inte klarar att förstå detta enkla, så kommer inga om än aldrig så pragmatiska och praktiska lösningar, någonsin att få någon långvarig effekt, och vi hamnar istället som i en ond cirkel tillbaka på samma plats igen.

Just nu så accelererar den fantastiska penningmängdsökningen för finansoligarkin och spekulanternas nytta, på samhällets/allas vår bekostnad till nya ständigt ännu mer svindlande höjder.

Den underfundiga omvandlingen av dåliga bolån, med hjälp av betalda/ägda (innebärande jäviga) kreditvärderingsinstitut, till "paket", certifikat, derivat och värdepapper, har tillåtits att oavbrutet driva på tillväxten av värdepapper genom nya omstruktureringar, ompaketeringar och försäljningar under nya namn som finansiella produkter.

Men om bankerna i Europa skulle råka illa ut? Vad månde då bliva?

Inget problem alls den, vi har ju ironiskt uttryckt, nämligen den Europeiska centralbanken (ECB), som uppenbarligen mer än gärna befriar banker ifrån det giftigt avfall och som kanske förtjänar lite ljus på sig utifrån detta.
Detta är ett sätt för bankerna att förbättra sina balansräkningar och minska
sitt egenkapitalbehov, förklarar ECB. Vilket innebär följande.

Nytt för 2008 året var då begreppet värdepapperisering alltså skapandet av skuldabsorberande finansiella produkter för att kunna öka penningmängden utifrån kraven på tillväxt, vilket som företeelse betraktat alltså har haft det enda syftet att skaffa sig panter för refiansieringsaffärer med ECB.

Detta innebär att en bank säljer en kredit till (= tar ett lån från) ett enkom för detta ändamål skapat eget bolag, vilket sedan värdepapperiserar denna "kreditportfölj" till ett "strukturerat" värdepapper med skiktade förlustrisker och avkastningar.

Banken köper sedan tillbaka samtliga trancherna (alltså samtliga värdepapper i det strimlade lånet, från franskans tranché) från sitt skapade bolag. Och eftersom det på grund av systemkrisen just nu inte finns någon efterfrågan på sådana papper, lägger banken de högst värderade trancherna som pant för en refinansieringsaffär med ECB.

ECB i sin tur godtar endast de högst värderade trancherna som pant, alltså de trancher som ett kreditvärderingsinstitut har försett med ett angivet lägsta garanterade värde. Men det är heller inget problem, för det är väl just detta som de egenkontrollerade kreditvärderingsinstituten är till för? Eller i alla händelser så är det vad dessa institut har inneburit. Så tramsandet med att nedvärdera länder är bara det slutliga steget på denna marsch, om man inte lyckas skapa en hel union av jorden som sedan kan omgraderas kreditmässig....

Skämt åsido,ECB är dock enligt sina egna stadgar och uttalanden ingen yttersta garant för betalningssystemet, vilket var den uppgift som de nationella centralbankerna hade före Maastrichtfördraget. Men när man ser närmare på hur ECB har agerat under de senaste månaderna så kan man svårligen värja sig ifrån intrycket att ECB i stället uppfattar sig som den yttersta avfallsplatsen för finansiella sopor.