Igenom den mänskliga historien som är så fylld av oförståendets dominans, så har det alltid varit på det viset att kungars betalning är guld, hjältars betalning är silver, bondens betalning är varor och att skulden blott slaven tjänar som betalning. Därför är informationsrevolutionen den första verkliga frihetsrörelsen.

Jag börjar faktiskt nästan på allvar misstänka att den bankiriska världsbilden inkluderar en del tramsig gudomlighet i sin självbetraktelse, samtidigt som jag ju med i sten huggen säkerhet vet att att min religiositet har ytterligt snara begränsningar.

Jag undrar väl utifrån detta, varför inte fler söker det så uppenbara svaret på frågan, varför samhället ens tillåter att banker går med vinst i ett finansiellt system, där räntans närvaro ger ett ovillkorligt tillväxtkrav och där banker själva skapar valutan med enskild skuld som bärare av värdet på det allmänna betalningsmedlet. Vad för galenskap ligger till grund för detta? Svaret är tyvärr den uppenbara dumheten.

Jag påstår ju som bekant på goda grunder att bankvinster i en ekonomi med nolltillväxt utgör det ovedersägliga beviset på att bankerna systemiskt tillåts, att plundra befolkningarna på nyttan av sitt eget arbete. Argumentera gärna emot, den som nu tror sig kunna. Är då denna uppenbara rättighet av gud given till bankerna eller vad?

Alla kan inse att eftersom en oförändrad penningmängd till en given räntekostnad skapar ett ökande ackumulerat underskott i en ekonomi, när banker drivs vinstmaximerande, så kan inte de redovisade bankvinsterna kombinerat i kombination med nolltillväxt innebära någonting som kan kallas positivt för det allmänna och samhället. Jag säger som Jackson i detta.