Detta är en märklig dag, imorgon börjar en ny vecka vilket i sig har inträffat några tidigare söndagar förut, men ingen gång under de senaste 80-åren har systemet med banker och deras valutaskapande varit under så stor press när en vecka börjar, men med ömkan det får de aldrig av mig i detta.

Denna veckostart innebär att blodomloppet till hjärtat av det nätverk av centralbanker som dominerar det globala finanssystemet, alltså banker som Bank of England, Europeiska Centralbanken och Federal Reserve, IMF och BIS, vilka i grund och botten är privata institutioner som verkar under statliga myndigheters flagg, men som i själva verket främst agerar för oligarkiska finansiärers väl, detta omlopp är nu i realiteten mycket allvarligt skadat.

Idag är frågan om vem som kontrollerar en nations kredit och valutaväsen som bekant av den absolut största vikt för nationens självbestämmande. Och vad som händer i Egypten inte bara riskerar att uppmärksamma jordens befolkning på den frågan, trots att bara 10 % av den Egyptiska befolkningen har någon som helst bankkontakt. Det är alltså ur ett makt perspektiv inte så mycket fråga om vilken del som har makten i Egypten emellan de som har och de som inte har bankkontakt, och det är inte den delen som står på torgen och skriker i stenregnet som har makten, så mycket står nog helt klart för de allra flesta.

Detta är vidare den fråga som kommer att avgöra i bestämmandet om huruvida mänskligheten kommer att gå till välstånd eller obestånd, eller om vi kommer att kunna återhämta oss från åtta årtionden av finansiellt vansinne, illasinnat förledande och sedan vidare fortsätta uppgången ur imperiernas mörka tidsålder till de moderna och ärligt demokratiska nationalstaternas upplysta tidsålder. Fundamentalt samförstånd bygger på samarbete och gemensamma insikter, inte på någon organisatorisk uppsättning. Det ena kan leda till det andra, men aldrig det omvända.

Det enda sättet att nu stoppa detta annars förestående fria fall ner i den nya mörka tidsålderns avgrund och misär, det är att regeringarna verkligen börjar hävda sin nationella suveränitet till sina egna befolkningars försvar, och vidare sedan tillsammans agerar för att frånta de Bankfascistiska finansiärerna deras makt att manipulera nationer och deras ekonomier. Att som USA nu gör säga olika saker samtidigt med olika munnar, kommer garanterat inte att skapa några stabiliserande effekter på några internationella unioner.

Nationalstaten, vars bästa exempel faktiskt kanske förvånande nog konstitutionellt sett är USA, såsom detta grundades av ”the founding fathers”och var avsett genom oavhängighetsförklaringen och konstitutionen, det är den regeringsform som klart överträffar alla gamla imperiebyggen, vilket inbegriper de parlamentariska marionettdemokratierna i Europa, vilka egentligen bara är de gamla oligarkiska feodalsystemen baserade på "adel och bönder" med en tunn modernare fernissa eller polityr av någon eventuellt möjlig ansvarsskyldighet inför befolkningen. Men hur skulle det egentligen ens kunna vara på något annat sätt, när det trots allt fanns ett skäl till emigrationen från Europa.

Först och främst, så borde det nu vara helt uppenbart för alla att den globala värdepappershandeln är död, ingen kan ha missat diskussionerna om statslåneobligationer och deras räntor som nu innebär att den mängden transaktioner, vilken tidigare har behövts för att hålla alla de spekulanter som växt upp runt valutabubblan vid liv och sysselsatta, nu inte längre existerar. Värderingarna av dylika institutioner och företag kommer nu därför denna vecka att mycket snabbt realvärdeanpassas. Alltså ingen vidare bankvecka som nu kommer. Att Rothschild döper om firman kan ha sina grunder.

Detta inbegriper alltså därför givetvis alldeles särskilt de sju stora investeringsbankerna och deras därtill besläktade grenar av investmentbolag och underbanker. Trots att dessa företag redan har rapporterat förluster på mer än massor av miljarder dollar sedan kollapsen började 2008, så är detta ändå bara en våg av förluster, alltså nedskrivningarna av värdepapperens värde, som nu dessutom alltså anges ha minskat, men vänta nu och se, för nu förestår strax något helt annat.

De efterföljande skadeverkningarna som nu succesivt arbetar sig igenom systemet, sker samtidigt som effekterna av hastigt stigande mat- och bensinpriser, kombinerat med fallande fastighetsvärden, ödelägger hushållsbudgetar och kraftigt inskränker konsumtionen.

Hushåll kommer nu i en alltjämt ökad grad tvingas att ställa in betalningar på sina skulder, vilket även företag som är beroende av konsumenterna kommer att tvingas till.

Allt detta kommer till slut givetvis att falla tillbaka på bankerna, där nya för samhället otrevliga effekter då skapas, vilka alltså kommer att drabba alla.  Varför då?

Jo därför att utan en värdepappersmarknad för att skapa nya skulder som kan absorbera kravet på valutabildning kan skulderna inte förnyas, och då kommer skuldbomben ovillkorligen att implodera. Så att öka kraven på kapitaltäckningskvoterna när efterfrågan på finansiella produkter faller, som FI ju har gjort, det är ju i det närmaste en ren barnslighet i den rådande situationen.

Nu är det ju endast ett fåtal procent av penningmängden M3 som är utställd i realvaluta, och den överväldigande delen är fiktivvaluta, men denna fiktiva valuta har nu alltså börjat inflatera den reala valutan.

I samband med att det nu finns en så stor del fiktiv valuta relativt fysisk direkt valuta, och att den fysiska valutan föreställer ett konkret realhandelsvärde för konsumenten, så upptäcker konsumenten ovillkorligen att köpkraften i valutan har urholkats, att priset på mat och bensin stiger.

Det måste naturligtvis till händelser av mycket stark opinionsbildande natur, för att förskjuta fokus så mycket att den ekonomiska tillvaron tappar betydelse för individen, inte minst på platser som Kairo. Vilket av olika anledningar nu tycks vara någonting som blir allt svårare för medierna från dag till annan, trots att detta sannolikt är det som nu mest sysselsätter etablissemanget av medier.

Och i den intellektuella bedövningens förlovade hemland, där lutar man sig nu bekvämt tillbaka i sofforna och inväntar den nationella angelägenheten melodifestivalen.