Konsumtionssamhällets avslutning.

Vi lever nu på lånad tid med en lånad levnadsstandard om detta finansiella system verkligen skall bestå. Vi är nu så överskuldsatta både som nationer och individer, att oavsett om så återbetalningstiderna utsträcktes till evigheten, så skulle skulderna inte kunna betalas tillbaka.

Ungdomar har alltmera börjat inse att de inte har någon egentlig ekonomisk framtid.

Dessa ungdomar har nu blivit de fattigaste individerna inom de olika samhällsskikten. Och dessutom vidare så förblir dessa ungdomar, alltså ändlöst släpandes på ett berg av skulder som de aldrig kommer att bli av med.

Och endast den som inte häftar skuld är ju som bekant fri att välja, skuld är ju tvång per definition.

Bortsett från några få enstaka kampanjer, så har inga seriösa försök gjorts för att informera det svenska folket, om omfattningenpå den globala finans- och valutakrisen, eller hur denna skall kunna tacklas med hjälp av en lagstiftning, och i detta en lagstiftning som skyddar människorna i stället för att rädda banker och dessas bankirer, det är ju dessa bankirer tillsammans med ett statligt bistånd, som ju de facto har gillrat denna skuldfälla för mänskligheten.

Kanske allra minst så är våra riksdagsledamöter, vilka är nödvändiga medspelare i processen för att skapa de lagar, vilka kan ta samhället igenom denna kris i antågande, tycks förstå ens det minsta av de processer som de nu är, eller nu kanske främst har varit delaktiga i.

Ingen, eller i vart fall väldigt få, tycks ana om vad som egentligen just nu händer i verkligheten.

Trots de många signaler som har kommit fram i massmedia om bankpanik i England, kollapsande bostadsbubblor i USA, stora förluster ibland banker och finansbolag inklusive svenska SEB och SBAB, den senare med 25 miljarder kr i värdepapper som inte kan värderas då de är osäljbara, samt vidare dollarns kollapsande värde, så reagerar inte någon.

Framställandet av allt detta som en tillfälligt varande ”oro” på den amerikanska bostadsmarknaden, det är rena rama bedrägeriet, och ingenting annat. Det samlade perspektivet av dessa signaler är helt oemotsägligt, till sitt konsekvensförlopp.

Nåja, bolåne bubblan har ju förvisso kollapsat, och denna kollaps hotar miljontals familjer i USA och andra länder med den värsta sociala krisen sedan 1929, men denna kollaps är likafullt bara toppen på isberget av spekulation och kasinoekonomi, som har byggts upp som en växande bubbla successivt allt sedan Bretton-Woods systemets kollaps 1971. Så bolånebubblan med dessa Subprimelån, det är egentligen den lilla kollapsen i den stora, lite förenklat uttryckt.

Den enda systemiska anledningen till att hela systemet faktiskt inte redan har rasat ihop totalt – 1982, 1987, 1998, 2000, eller vid något senare tillfälle – det är det faktum att centralbankerna återkommande har skapat nya finansbubblor, och att i dessa bubblor så har värdelösa finansmedel och pappersinstrument dessutom använts som tillgångar för att kunna göra möjligt att ytterligare låna mer pengar, och spekulera mera och vidare i en karusell, som likt för att skapa yra barn på tivoli, efteråt kommer ett skapa ett illamående, av större eller mindre natur.

Samtidigt i detta så har krediter, pengar, pensionsfonder och andra finansiella medel förflyttats till den finansiella delen av ekonomin i stället för till investering, som i sig egentligen borde ha skett, i den produktiva ekonomin i Västeuropa och USA, alltså investeringar i infrastruktur, industri, sjukvård och utbildning.

Nedläggningen av nära nog all produktiv verksamhet i väst, har istället ersatts av en import av billiga konsumtionsvaror från Asien och andra delar av världen.

En betydande del av konsumtionen drivs nu istället genom korta kreditkortslån och handelsbalansen emellan USA och Asien jämnas ut med hjälp av att Federal Reserve trycker sedlar och statsobligationer.

Nu vill emellertid inte marknaden längre köpa dessa värdelösa papper i samma utsträckning, och hela finans och valutasystemet balanserar nu därför på ruinens absoluta brant. Ett havererande land får ovillkorliga och dramatiska konsekvenser för BIS och IMF.

Den lösning som centralbankerna i USA och Europa tar sin flykt till är att översvämma finansmarknaden med ännu mer billiga fiktivkrediter, som är avsedda till att mätta de finansiella likviditetsunderskott, som ju mera är problemet snarare än dess lösning.

Detta kommer att köpa lite tid för spekulanterna på finansmarknaderna, men detta gör även att kollapsen då naturligtvis blir ännu större och mera kännbar för både individer och nationer, när väl denna kollaps kommer.

Bankirerna agerar egentligen inte heller de, riktigt klokt eller rationellt, när de nu börjar  offra sig själva i försöket att rädda det övergripande systemet.

Man kan fullt med fog absolut ogilla mycket av vad bankerna har gjort genom åren, men man måste likafullt även förstå att banker behövs i en modern ekonomi. Det är de systemiska funktionerna i sig själva som brister och som gör den finansiella sektorn oproportionellt stor i förhållande till den ekonomi som skall beskrivas.  

Dessa banker skall och måste alltså styras och kontrolleras genom statliga regleringar.

Det fungerar givetvis inte systemiskt att ha privata aktörer som skapar valuta med sig själva som tillgodohavare för värdet på skulden som skapas och ännu värre att låta bankerna ta betalt för denna galenskap. Då hamnar alltid hela ägandet hos banken.

En uppgift nu för det svenska folket, är en historisk uppgift under den närmaste tiden och detta är att delta i utformningen av ett nytt finanssystem, ett rättvist och verklighetsförankrat system. Vilket naturligtvis i sin tur implicerar skapandet av ett uppgraderat juridiskt system.

Vad sedan detta betyder i praktiken, är att först bygga en brandvägg emellan det finansiella värdepappret, och den reala fysiska förädlingsvärdeskapande ekonomin.

Vi måste sedan skapa nya krediter som investeras i byggandet av nationens fysiskt fördelningsbara och förädlingsvärdeskapande ekonomi.

I Sverige talas det i Regeringsformen om det allmännas ”särskilda åliggande” att skydda sina medborgares rättighet till boende. (1 kapitlet 2§).

I Sverige måste medborgarna nu, om de inte vill förslavas, skapa de lagliga medel som krävs för att skydda sina invånare i landet Sverige. Vid fastighets- och bankkrisen 1991, så agerade regering och riksdag obetänksamt men helt som vanligt, för att istället skydda bankerna och nära nog krossa det svenska folket och byggindustrin. Tiotusentals produktiva företag gick i konkurs som till en följd av detta.

Dessa företag fick naturligtvis ingen hjälp, och de svenska skattebetalarna har betalat notan, och betalar fortfarande av detta i form av en ökad strukturell arbetslöshet, fortsatt åtstramning och så vidare.

Nu måste individerna själva enskilt dra lärdomarna av krisen 1991. Ett positivt initiativ togs senare av banklagskommittén, vilken föreslog att nästa gång som svenska banker är konkursmässiga, så skall dessa banker ställas under en offentlig förvaltning, så att staten kan skydda hushållens gjorda insättningar upp till en kvarts miljon. Här måste den stora massan begripa att de tjänar på att bli av med sina skulder till bankerna i en jämförelse med att få behålla sin avistainlåning till bankerna. Hur svårt detta nu kan vara att förstå.

Bostadslån måste ses som en annan typ av lån, än finansiella lån, då människor behöver obestridligen och rent faktiskt någonstans att bo.

Med tryck ifrån det svenska folket, så måste Sveriges riksdag och regering nu agera för att skydda tryggheten i samhället, och vidare ta ett fullt ansvar för att återuppbygga nationens potentiella produktionskapacitet.

Detta betyder även att nya statliga krediter med låg ränta måste skapas och detta för att finansiera storskaliga satsningar på infrastruktur, transporter, energiproduktion, vattensystem, vetenskaplig forskning, sjukvård och utbildning, för att återuppbygga Sveriges industriella produktivitet och skapa nya produktiva arbetsplatser.

Ungdomar skall inte behöva välja, emellan arbetslöshet och olika improduktiva arbeten som telefonförsäljare, torgförsäljare, tidningsutdelare eller som hamburgervändare. Fysisk ekonomi måste få en långt mer framträdande roll i det kommande samhället, och då även vara konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv.

Och nyckelordet i detta är ordet förädlingsvärdeskapande.

Ungdomar måste återigen få tillgång till förädlingsvärdeskapande industri- och produktionsjobb vilka ingår i den fysiska ekonomin. Detta är om ingenting annat, så för samhällets egen fortlevnads skull.

Den korta och kostsamma smekmånaden (nåja 30 år är en rätt lång tid), med att enbart konsumera lånade värden, måste upphöra omgående.

Sverige kan genom sin täthet på naturresurser, återuppbyggas och därmed genom detta bidra till uppbyggandet av en bättre värld. Men då kan vi inte istället samverka för att behålla det gamla och utarmande systemet.

Fattigdom kan utrotas med existerande och rådande teknologier. Det som behöver förändras, det är synen på människor och ekonomi, eller kanske snarast synen och förståelsen för det finansiella systemet som beskriver ekonomin.

Genom mänsklighetens ändå ganska långa  historia, så har mängder av tragedier beskådats, vilka nästan alltid har varit ett resultat av att samhället envist har hakat sig fast, på grund av begränsad information, vid ett ogrundat tankesätt och en därmed påföljande felaktigt bildad allmän opinion.

Den nu sedan 30 år rådande konsumtionshysterin, även kallad globaliserings politik, är egentligen inget annat än en ny form av det forna brittiska imperiets politik, vilket i sig själv enbart är en ren kuliss, med ett förespeglat utseende så som gällande frihandel.

Nationer i detta, inklusive England, var tidigare underordnade de privatstatliga finansiella intressena kring det brittiska Ostindiska kompaniet och handelsbankerna i Londons City. Ostindiska kompaniets egen privatarmé, som senare blev MI 5 och MI 6, var en del av denna organisations medel för att underkuva nationer i Afrika och Asien och för att öppna portarna till den brittiskt styrda handel som alltså aldrig egentligen har varit fri.

Modellen för dessa forna privata arméer är alltså det forna brittiska Ostindiska kompaniets politik. Det är därför inte av en slump så enda delen av industrin i USA, Storbritannien och Västeuropa, som fortfarande tillåts att expandera stort, det är givetvis vapenindustrin som ägs av det gamla vanliga bankkonglomeratet.

Denna bankindustri kontrollerar följdriktigt därför mycket noggrant och i sin tur, det anglo-amerikanska militär-industriella komplexet, med det brittiska British Aerospace Systems (BAE) i spetsen.

BAE kontrollerar även I princip hela den svenska vapenindustrin. BAE har i detta total ägarkontroll över Bofors, Kockums och Hägglunds, samtidigt som de är storägare i Saab och har vidare ingått ett partnerskap med Ericsson Microwave Systems. Man har även samägande i Nobelindustrier, SKF och ABB, där USA:s före detta utrikesminister Donald Rumsfield har varit starkt delaktig, och som dessutom har sålt kärnreaktorerna ifrån ABB till Irak och Nord Korea.  

Så det utifrån det perspektivet absolut ingen överdrift att säga att Sverige ingår och verkar inom det forna IG Farben imperiet. Vilket är helt i enlighet med vad som förevarit alltsedan 1921, och samverkandet med Alfried Krupp i Bofors verksamheten, alltså ett verkande helt i strid emot vad Versailles fördraget syftade till.

Därför är det nu viktigt att befria Sverige från detta historiska ok, och nu faktiskt göra det rätta som är att göra det Svenska landet fritt och självständigt. För att inte falla med detta imperium, när detta nu slutligen och ovillkorligen skall falla så måste vi i detta först stå upp själva, för att inte dras med och falla med andra.

IGF Imperiets nuvarande politik, är att först ge bankerna lite mer tid, detta genom massiva räddningsaktioner med mer fiktiv likviditet, detta genom en expansivt förd penningpolitik av Federal Reserve, BIS, ECB och IMF, en politik vilken kommer driva ekonomin djupare ner i den hyperinflation vars tecken vi ser i de stigande råvaru- och spannmålspriserna i nu.

Sedan avser inte osannolikt detta konglomerat att även ytterligare dra in världen i det angloamerikanska ”efter 11 september”-agerande”, vilket i nu syns som exempel i Afghanistan och Irak, och på detta sätt försöka att skapa en världsomspännande konflikt.

Om sedan detta planerade nästa steg kommer att kunna realiseras, så att USA bombar någon med tillåtelse av omvärlden, då måste vi nog även räkna med att ett globalt krig kommer, vilket mycket väl kan ta den förespeglade formen av ett religionskrig, som kan bli en absolut verklighet.

De omedelbara reaktionerna ifrån Ryssland och Kina kring detta, det kommer naturligtvis att vara att vidta de nödvändiga förberedelserna för världskrig.

Ryssland har som bekant redan påbörjat denna fas, genom att rusta upp sin militära styrka, och omgruppera sig politiskt på många fronter, varav de energipolitiska är ibland de mera framträdande i saken.

Vilken av detta forna imperiums lösningar som än blir verklighet, så kommer denna ovillkorligen att leda mänskligheten in i ett totalt ekonomiskt och politisk sammanbrott, av hela den moderna civilisationen, så som vi har lärt oss uppskatta denna i modern tid.

Nu måste individer samla sina krafter för att undvika vad historien anger att människor bör undvika och i stället bygga goda samhällen.

Och minns att det är bättre att göra om och göra rätt än att förklara bort att det blev fel.

Skogs-Ekeby 2007-11-20

Carl Norberg