Med anledningen av det marina dopet i Southampton idag, och alltså Cunards nya lyxkryssare med det lätt kolonialistinspirerade och traditionella namnet Queen Elizabeth(QE), så kan man ju möjligen även då betänka lite initialt skämtsamt, att QE i ekonomiska sammanhang och inte minst aktuellt nu dessa i tider av valutakrigföring, även står för Quantitative Easings uttryckt i Anglosaxisk terminologi och att Amerikanska FED idag lanserar nästa steg i vad som de anför är kampen mot den allmänna ofärden, vilket naturligtvis i sig är ett argument som kan diskuteras, men för exemplets egen skull och att belysa vår verklighet idag, så tar jag den diskussionen om själva uppsåtet vid ett annat tillfälle och diskuterar här istället, de mera mekaniskt betingade ekonomiska förloppen ur några lite annolunda perspektiv.

Jag vill alltså därför att då återkoppla till QE i sin något mindre marinrojalistiska mening och därför påstå att den Amerikanska regeringen redan mycket väl har begripit att prioritetsordningen vid en obeståndssituation, inte sällan är beroende på storleken på själva skuldfordringsinnehavet, så att därför FED fortsätter att köpa Amerikanska statsskuldväxlar och förra veckan passerade Japan som fordringsägare, det är nog sannolikt ingenting  som roar Kina eller dess ledning.

Amerikas politiska svar eller kontring på detta Kinas oroande, för Amerikas bristande valutavärdeansvarstagande, som Kina uttrycker återkommande vid olika G-möten, blir då givetvis och följdriktigt då eftersom den relativa värdesituationen mellan Yan och dollar både måste och kommer att förändras, inte alldeles otippat att USA vill att det mest lämpliga sättet då är om notan hamnar i knäet på Kinas regering i form av en ökad Kinesisk import och minskad konstitutionell makt för Peking. Detta åstadkoms enklast med Amerikansk fördel genom att den inhemska Yan-valutan skrivs upp i värde dramatiskt, vilket lite elakt påtalat i praktiken närmast är detsamma som att göra en direktavskrivning på de Amerikanska skulderna till Kina.

Man kan ju därför undra lite över hur länge som den gamla kolonin Kina faktiskt tänker vänta medan Amerika helt sonika ökar sina egna fordringar på sig själv och därmed minskar värdet på de Kinesiska skuldfordringarna, jag tror att detta kommer att slå igenom inom en mycket kort tid.

I Amerika finner nu i själva verket Fed sig själva stående inför det svåraste valet mellan pest och kolera i sin historia. De kan antingen fördubbla sina tidigare ansträngningar att åter försöka att blåsa liv i den Amerikanska bubbelekonomin och då helt förstöra värdet på den amerikanska dollarn, eller så kan FED sluta att pumpa ut valuta och låta ekonomin deflatera ned sig till en självförsörjande nivå, som visserligen likafullt bygger på skulder som aldrig kan betalas (men ändå för exemplets skull).

Tyvärr så har ju båda valen garanterat allvarliga ekonomiska och sociala smärteffekter – men båda alltså med bevarandet av skuldsystemet som främsta syfte, dock har ju bara ett av alternativen någon som helst möjlighet till slutlig framgång och det alternativet blir ju uppenbarligen inte det alternativ som man kommer att välja.

Detta kan ju dock om man skall vara lite rättvis möjligen hänföras till att man ifrån Centralbanksystemets sida, redan inser att den sociala instabilitet som med all rimlig sannolikhet skulle bli följden av att försöka svälta ut ekonomierna, så att ekonomin kan balansera skuldbördan till betalningsförmågan, även skulle kunna tänkas eliminera egna fortsatta möjligheter till påverkan i form av samhällsrevolutionerande verksamheter. Detta kan med andra ord tolkas som att det är bättre att leva en kort tid ytterligare, än att inte leva alls.

En sak i detta som ändå förbryllar många människor, är det faktum att alla villkor för inflationen ju verkar vara på plats men inflationen liksom märks inte ändå. Centralbankerna skapar en massa valuta, men inflationen verkar ju ändå inte riktigt vara på gång, även om nu guld och silver väl agerar som om det vore just så. Men guld och silver har rätt, inflationen tar fart, detta yttrar sig emellertid vad gäller värdemetaller alltid bara sist i välstånd och först i obestånd. En tillräckligt lång högkonjunktur skapar fallande priser på ädelmetaller, vilket inte är så svårt att förstå utifrån att den övriga värdeprissättningen i ekonomin är stigande samtidigt som metaller inte sällan är denominerade(prissatta) i dollarvaluta.

Låt mig därför först definiera vad inflation är. I egentliga språkliga ekonomiska termer är inte inflation en prisökning, mer än vad våta trottoarer är regnoväder. Blöta trottoarer är bara en av flera möjliga konsekvenser av regnoväder liksom att någon med en vattenslang kan skapa samma blöta trottoar, det alltså är helt olika saker. Inflation är en ökning i utbudet av pengar ifrån latinets inflare. Det bör nog därför egentligen kallas utspädning, eftersom den primära effekten är att denna utspädning försvagar värdet på redan befintlig valuta.

I själva verket skulle en mera korrekt term vara "monetär inflation." Den monetära inflationen rasar alltså nu därför och för närvarande så sker detta alltså i princip samtidigt som det att Centralbankerna skriver ut mer och mer pengar, samt att guld och silver nu svarar med prishöjningar.

Inflation i gängse terminologi är alltså en helt annan sak rent faktiskt. Inflationen är alltså slutresultatet, vilket är en effekt av monetär inflation, en blöt trottoar i mitt exempel. Dennna monetära inflation grasserar nu. Guld och silver, som är smartare än många marknader reagerar därför först i nedgång och ökar därför i pris, så inflation är här.

Men hur långt gången är då denna allmänt medvetna inflationen, eller hur blöt är trottoaren? Den inflationen har alltså också redan börjat med hänsyn till priserna på guld och silver. Titta på de ökade råvarupriserna. Hur mycket längre tror du det dröjer innan dessa högre grossistkostnader filtreras ner till detaljistledet?

När råvaruprishöjningen slår igenom i detaljistledet och samtidigt trycket från den monetära inflationen hålls lika, till en större basprisyta, då kommer pengarnas genomströmningshastighet att öka dramatisk. Man kan omvänt säga att om inte QE insatserna minskar samtidigt som råvarupriserna äter sig igenom detaljistledet, så kommer man att få uppleva att genomströmningshastigheten per valutaenhet ovillkorligen ökar något enormt, så när detta börjar beröra detaljistleden, med andra ord en större penningmängd skall beskriva en lika stor mängd värde. Då kommer hyperinflationen.

De ekonomiska flöden som skall beskrivas av det finansiella systemet kan ses som en tratt som är urfräst ur ett massivt gods där man efterhand genom inflation ökar hålytan i botten på tratten eller om man så vill gör varje valutaenhet mindre, en hålyta som alltså beskriver storleken på det finansiella systemet och som värdebeskrivningen av ekonomin skall passera igenom, problemet är då att om man inte ökar penningmängden när pengarna blir mindre genom QE, blir då att volymen på pengarna inte räcker till att täcka hela det finansiella system (hålyta) som skall beskriva ekonomin. Vilket då istället kommer att få ekonomin som helhet att dra ihop sig, alltså hela tratten drardå  ihop sig för att hålla utflödet fullt, lite metaforiskt beskrivet.

Till några verkliga exempel, Jordbruksråvaror är nu upp 24%, Mineral Index är upp 25%, Metallerna Pris Index är upp 26%, Kaffe är upp 45%, Korn är upp 32%, Apelsiner är upp 35%, Nötkött är upp 23%, Gris är upp 68%, Lax är upp 30%, Socker är upp 24%, Ull är upp 30%, Bomull är upp 40%, Palmolja är upp 26%, Gummi är upp 62%, Järnmalm upp 103%. Dessa är prisernas utveckling i grossistledet.

Eftersom prisökningarna sedan fortsätter upp i kedjan av produktion, så finns det verkligen inte ens någon chans att detta inte kommer att orsaka inflation? Tror du det verkligen finns någon chans alls, till att tillverkare och återförsäljare inte kommer att vidarebefordra dessa kostnader till konsumenterna? Det tror inte jag och det tror du nog inte heller.

Låt oss nu därför inse fakta. Dessa kostnadsökningar kommer precis som vi nu är eniga om, att filtreras hela vägen genom systemet. Snart är därför en lön någonting inte kommer att sträcka sig alls lika långt i köpkraft. Monetär inflation är här. Inflationen är på god väg. Råvarupriser som inflation är också redan här, längre bort är det inte nu.

Dessa är anledningarna till att guld och silverpriset nu ser ut som de gör.

Investera i inflationen, det är det enda som nu egentligen kommer att gå upp!