Under normala omständigheter får sådana underskott inte så stor  betydelse. Visserligen dränerar de på sikt efterfrågan, eftersom de minskar inkomsterna - med utgifter för en import som överstiger intäkterna från exporten.

Ändå har regeringar och centralbanker i regel ett sätt att motverka denna minskade efterfrågan genom en starkt expansiv finanspolitik eller penningpolitik. Men saker och ting är inte längre alls normala. Den konventionella politiken har skjutit sin sista reservlina och dras nu allt snabbar in mot mitten av den världsekonomiska malström som kommer att dränka varldens ekonomier i hyperinflation.

Den Amerikanska arbetslösheten är mycket hög, utan att staten eller centralbanken uppenbarligen ser ut att kunna göra särskilt mycket åt detta.

Under dessa omständigheter så kostar Kinas handelsöverskott amerikanska jobb rakt av.

Så vad göra ? Amerika ser ut att göra mer kvantitativa lättnader ( QE-Blitz... ). Men konsekvenserna av till och med skviljoner och drilljonger extra i obligationsköp, kommer att ge minimala effekter på den aggregerade efterfrågan. Om USA använder grabbarna i källaren med kopieringsmaskinen, så kan givetvis inget annat heller förväntas än att  dollarn faller.

QE är numera i det närmaste bara en möjlig politik för avsiktliga avskrivningar.

I USA gäller det ju dessutom att det liksom i andra länder är helt osannolikt att låta dollarkursen uppnå en mindre konkurrenskraftig valutakurs . Japan försöker flytta ner yen. Samtidigt som många länder knyter sina valutor nära dollarn utifrån de Amerikanska musklerna med våld som påtryckningsmedel. Det mest flagranta exemplet är därför Kina, som är den största ägaren av dollarvaluta. Så även om USA lyckas devalvera ner dollarn totalt sett, kan USA fortfarande inte göra någon inverkan på kursen mellan dollarn och omvärlden i stort.

Det är faktiskt nu riktigt oundvikligt att detta kommer att gå illa.

Förra veckan så träffades USA: s president Obama och Kinas president Wen Jiabao för samtal, med de kinesisk-amerikanska handelsförbindelserna högst upp  på dagordningen. Just nu är tvisten vad Churchill kallade kind mot kind. Men innan alltför länge , om ingenting görs så kommer denna situation att förfalla till handelskrig - kriget.

Om systemets bevarande ovillkorligen leder till krig, så måste många nu förstå att det är systemets bevarande som måste stryka på foten till förmån för människans samhälleliga utveckling.