Efter någon formell akademisk utbildning i ekonomi, så känner jag mig trots denna skolning inte sällan som den lilla gossen, som påpekade att kejsaren inte hade på sig några kläder. Tyvärr för mig själv har jag genom livet fått höra hur klok jag är, men vad gäller ekonomi så gäller inte heller sällan att ”Du vet ingenting om detta. Det är för komplicerat för dig att förstå ."

 Ja, kanske det. Trots det finns det dock några saker som vi får höra om den nuvarande ekonomiska situationen, som helt enkelt verkar helt orimliga för mig, och jag förstår inte hur dessa skulle bli mer trovärdiga om jag hade en doktorsexamen i nationalekonomi.

Till exempel: bankräddningsaktionerna. Bankerna är källan - och den enda källan - till våra pengar, eller vad som föreställs oss som pengar. Ingen behöver en universitetsexamen för att veta detta. Det är bara att läsa några av de publikationer som finns från Riksbanken, och du kommer att lära dig hur banker skapar pengar genom lån. Riksbanken är en bank som inte är staten skall det noggsamt poängteras i detta. Så att Tumba bruk sätt i arbete via Riksgälden är alltså fortfarande en banksystemisk angelägenhet.

Nationerna är förmodligen världens största låntagare. Så förklara för mig, snälla, hur en organisation som inte har några pengar (men som faktiskt är skyldig biljoner) kan "rädda" dessa institutioner(banker) som med ett penndrag, själva kan skapa pengar? Om det råder torka, skulle du då ta det lilla vatten du har och hälla ner detta i den uttorkade brunnen? Troligen inte.

Jo, räddningsaktionerna är måhända en del av livet, så det måste väl ändå ha funnits en orsak till dem, även om de framstår som meningslösa . Jag känner ju inte till, i vart fall inte ifrån något systemiskt direkt erkännande, vad den verkliga anledningen kan vara, men jag misstänker nog lite att det hade något lite att göra med psykologi, som ju är en inte oväsentlig del av regeringen och banksektorn, inte helt olikt religionen således.

Riksbanken har ju i detta återupprepande och faktiskt själv medgett, att det som gör pengar acceptabelt som betalningsmedel, är det förtroende som människor ger till pengarna, och de skatter som regeringen tar av vad du tjänar, i sig själv, förstärker tanken på att pengar är någonting sällsynt och värdefullt, i stället för att vara tillgängliga i obegränsade "mängder" för alla utifrån några enkla knapptryckningar på en uppkopplad dator. Att hånskratta åt urbefolkningars dyrkande av pinnar och stenar, förefaller ju ur det perspektivet vara närmast sanslöst.

Om nu bankerna skapade miljarder dollar i lån som sedan inte betalas tillbaka, och sedan fortsatte att göra affärer som vanligt, borde inte detta väcka den ständigt bedövade mannen på gatan, till insikt om att han var en ren dåre som betalade tillbaka sina lån.

Så ur systemets perspektiv så måste borgenären till synes "misslyckas", bara för att bli räddade av gäldenären om systemets trovärdighet skall bestå. Och om allmänheten har medgett detta, eftersom den uppenbarligen medger att privatbanken/ regeringen kan komma undan med vad som helst, även att övertyga dom om att pengar är en bristvara, och banker kan få slut på pengar, då är det illa med förståendet och sett ur perspektivet av de som förstår systemet, så kan jag livligt föreställa mig varför det är lätt att ta till argumant om andras oförståelse, det är ju i det närmaste ett understatement.

Det finns en möjlighet, förhoppningsvis avlägsen, att detta ekonomiska vansinne från de styrande faktisk var avsedda att göra saker värre, men det finns ändå tecken som tyder på att regeringen trivs med "kriser", verkliga eller skapade, men detta kan väl ändå ingen tro på, eller du kan väl ändå inte tro på detta! Det är ju för gemene mans självkänsla att föredra det att regeringen är rent utsagt oförståndig och lättlurad.

Liksom pojken som tittade på kejsaren, stirrar jag med viss förvåning på en artikel från Bank of England, som jag läste på Internet. Den artikeln anför att statliga betalningsinställelser är "oundvikliga". Jag antar att med betalningsinställelse avses oförmåga att betala räkningar, kanske till och med konkurs, trots att ordet ännu inte har använts.

Men äger inte staten tryckpressen? Jag vet bestämt att tryckningen av valutan sker på uppdrag av Riksbanken, men egentligen, i brådskande fall, kunde verkligen inte regeringen gå vidare och skriva ut pengar på egen hand? Det är en no-brainer, eller hur? Men att detta inflaterar bort bankernas tillgångssida i balanserna, betyder tydligen någonting viktigt ur det nationalekonomiska perspektivet, för det kan väl aldrig vara så illa att hela systemet egentligen främst syftar till att berika bankerna på det allmännas bekostnad?...

Men en sådan elementär lösning, är kanske därför en förklaring som inte precis erbjuds i mäklartjänster.

Snarare föreslås det ju istället att regeringen kan komma att minska sina ekonomiska problem genom att betala sina skulder med den devalverade valutan för att rädda systemet, vilket alltså då blir ett argument för att sällsyntheten på pengar ytterligare förstärks.

WHOOOW ! Men är inte att betala på statsskulden precis vad regeringen har gjort under de senaste trettio eller fyrtio åren? Och inte bara regeringen. utan även alla andra låntagare? När var sista gången en fordringsägare fick en krona i återbetalning som hade lika mycket köpkraft som den krona som lånades ut?

Jag förstår ju inte detta. Som jag sade i ovan (lite retoriskt), men så är jag ju inte heller professor i ekonomi, så kanske det är därför jag inte förstår . För mig är dock detta som att släcka en brand genom att hälla bensin på den. När regeringens politik återställa produktivitet och lönsamhet för vår ekonomi fungerar, så kommer jag att vara den första att stå och applådera. Tills dess, ser det faktiskt fortfarande ut som om kejsarens inte bär några kläder.