Ibland så undrar jag om det inte är så att  skaparna av ekonomi som teoretiskt ämne verkligen främst har haft ett syfte att fövilla och förleda folk i allmänhet och ekonomer i synnerhet?

En så trivial tanke som att två helt olika ekonomier skulle reagera likartat på likadana förändrade betingelser kan väl kanske kunna tänkas passera, men sedan får det nära nog vara stopp. Och om man sedan blandar in att ekonomins sammansättning i sig själv, förändras över tiden, då blir ju de ekonomiska resonemangen inte ens beskrivande av samma saker längre, även om de beskrivande instrumenten i form av valuta som verktyg tycks beskriva samma sak.

Att en skiftnyckel skulle vara det bästa verktyget att beskriva en mutters storlek med, det kan många acceptera. Men betydligt färre skulle ändå tycka att en skruvmejsel skulle klara uppgiften lika bra. För att bara inte tala om ifall de kom till själva användandet av verktyget i förhållande till det som skall beskrivas, då knappast någon kommer på idén med att använda en skruvmejsel för att dra fast en mutter. Utom alltså i ekonomiska sammanhang där precis det beteende gladeligen accepteras och även hyllas, av såväl de så kallade vetenskapsmännen i ämnet, som de individer vilka utsätts för nesorna av detta ytterligt ointelligent konstruerade system.

Att många har tänkt mycket, det behöver inte med någon större nödvändighet betyda att dessa har tänkt rätt, det behöver faktiskt inte ens betyda att en enda har tänkt på rätt saker. 

Om en ekonomi består av åtta jordbruk och en bank, eller av åtta banker och ett jordbruk, spelar all roll i världen för hur ekonomin reagerar på olika förändrade betingelser. Att man sedan väljer att använda samma beskrivande instrument är för mig fullkomligt obegripligt om inte uppsåtet har varit illasinnat. Dom flesta begriper ju att jordbruket inte kan ha lika storlek i de båda fallen av ekonomier, om inte befolkningen skall behöva svälta allt annat givet, så så svårt kan detta inte vara att förstå.

Alla föstår att ränta är ett mera centralt begrepp på en bank än på en bondgård och alla förstår att bondgårdens produktion skall mätta befolkningen. Så varför förstår inte alla att det inte går att ha en ekonomi som består av för mycket banker med ränta eller för lite bondgårdar med produktion? Och varför förstår inte folk att om det blir en förskjutning av verksamheterna åt något håll så kommer det som används som mätverktyg, i vårt fall valuta, att få en förändrad betydelse?

Att det sedan är bankerna som skapar pengarna och dessutom tillåts att ta betalt för detta, det gör det hela bara mera pinsamt uppenbart och dumt.