Det är lite fascinerande att konstatera att frågor som utgör fundamentet och förutsättningen för en annan frågas uppkomst, ändå anses ha underordnade betydelser för den övervägande delen av befolkningen, enligt opinionsbildningsinstituten kanske jag skall tillägga för att vara lite mera rätttvis. Vad jag avser med detta är givetvis hur folket enligt sådana institut sägs värdera frågor som uppenbarligen bygger på de ekonomiska förutsättningar som landet har, framför själva frågan om landets ekonomiska situation, precis som vore det fallet att denna situation helt saknade betydelse.

Om dessa fyra då  är de statliga ovillkorliga perspektiven för att finansiera den allmänna verksamheten:

-Beskattning ger ingen inflation och ingen skuld.

-Fiatpengar ger inflation och ingen skuld.

-Bank krediter ger inflation och skuld.

-Statsobligationer ger ingen inflation men skapar skuld.

 Då undrar jag lite retoriskt hur det kan komma sig att systemet ändå har problem med skulder om systemet kan fungera efter skuldmättnadspunkten och inte bara håller på att falla sönder som en följd av att en allt större del av likviditeten i ekonomin åtgår till att finansiera tidigare bildade skulder och de räntekostnader som dessa skulder medför, jag undrar då också hur omedvetna våra politiker egentligen är om detta?

Att dumhet inte är straffbart kan inte tillåtas utgöra en ursäkt för att ha lättlurade politiska marionetter.