För vem och varför finns Skatteverket...

"De flesta har nog klart för sig att det finns många uppgifter om enskilda personer i statliga register, som görs tillgängliga för allmänheten av kommersiella nättjänster.

Men hur många vet att staten själv, med en automatiserad tjänst dygnet runt, till vem som helst, lämnar ut dokument som rimligen måste betraktas som mycket känsliga: bouppteckningar, även för nyligen avlidna?

Debatten om vad som ska vara offentliga och tillgängliga uppgifter har pågått länge. Politikerna tycks provocerade av de kommersiella nättjänster som tillhandahåller brottmålsdomar. Dessa har dock fyllt en legitim funktion, eftersom de används på arbetsmarknaden och i affärslivet för bakgrundskontroller.

Vid flera tillfällen har de velat ändra grundlagen så att dessa nättjänster inte ska kunna publicera domar i skydd av ett utgivningsbevis. Men det har varit komplicerat och alla partier har inte hållit med. För några månader sedan meddelade regeringen på Di Debatt att de inte kommer att lägga fram någon grundlagsändring.

Därmed blir det inte heller stopp för andra nättjänster som sammanställer vanliga registeruppgifter om svenska folket, vilket är problematiskt.

Dessa tjänster heter sådana saker som Mr Koll och Hitta.se. Med några få knapptryckningar får man veta en persons adress, familjeförhållanden, inkomst, bolagsengagemang, fordonsinnehav, husdjur och yrkeslegitimation. Alla dessa uppgifter är i grunden offentliga, men inte sökbara i statens regi. När denna information struktureras upp av de kommersiella nättjänsterna dukas ett smörgåsbord för kriminella.

Enda sättet att komma åt detta är rimligen att begränsa vilka uppgifter som ska vara offentliga från början. Glädjande nog flaggade regeringen, i inlägget på Di Debatt, för att en utredning ska tillsättas med just det uppdraget. Och när ett bostadsrättsregister nu ska införas, verkar det dessbättre som att allmänheten inte ska få åtkomst. Staten behöver inte låta alla veta vilka pantsättningar som finns eller för den delen hur stor lägenheten är.

Men så var det detta med bouppteckningarna. Det är ju ett dokument som dödsbodelägarna upprättar och som innehåller massor av information. Namn på familjemedlemmar, kanske tidigare okända barn. Tillgångar, bankkonto för bankkonto, värdepapper, fastigheter. Skulder, alla ska noteras var för sig, även privata sådana. Om den avlidna var gift ska den efterlevande makan lista sina motsvarande uppgifter.

Allt detta måste lämnas in senast fyra månader efter ett dödsfall. Och när bouppteckningen är godkänd blir den offentlig. Det som Skatteverket har valt att göra är att direkt göra alla bouppteckningar tillgängliga på sin webbplats. Det är bara att slå in personnumret så kommer bouppteckningen som en pdf i mailen efter ett par minuter.

Bouppteckningen är som en checklista för kriminella: Vem var rik, vem hade mest skulder? Vem hade sommarstuga eller hus utomlands? Eller många smycken? Och med tanke på att en änka eller änkling ofta bor kvar i bostaden får en inbrottstjuv veta precis var värdesakerna fortfarande finns.

Det är dessutom lätt att tänka sig att den efterlevande är äldre och sårbar efter sin förlust och därmed ett lämpligt offer för bedrägerier.

Varför ska staten stå till tjänst med detta?

Det handlar också om den personliga integriteten. Trots att EU:s dataskyddsdirektiv GDPR är något som varje småföretag och minsta fotbollsklubb måste förhålla sig till gäller den tydligen inte staten själv. Bouppteckningarna innehåller djupt personliga uppgifter.

Om det finns ett testamente måste det bifogas till bouppteckningen. Så om man tar fram en bouppteckning på Skatteverkets webbplats får man synnerligen privat information. Vem den avlidna ville ge sin kvarlåtenskap till. Kanske några tusenlappar till en djurskyddsorganisation. Kanske ska ett särskilt smycke gå till en namngiven ungdomskärlek. Kanske ville den avlidna göra ett av sina barn arvlöst. Familjekonflikter blir offentliga genom Skatteverkets försorg.

I ovanliga fall skrivs nödtestamenten utan vittnen. Dessa måste också bifogas. Och ett sådant kan i praktiken vara ett självmordsbrev. Skatteverket publicerar.

Det finns skäl till att bouppteckningar inte är sekretessbelagda. Kretsen runt en avliden måste kunna kontrollera att allt har gått rätt till. Testamenten måste kunna klandras. Och på lång sikt är bouppteckningar en betydelsefull historisk källa – det vet varenda släktforskare.

Juristbyråer och fastighetsmäklare behöver ha tillgång till bouppteckningen för att kunna hjälpa till i ett dödsbo. Men de kan ju få dokumentet direkt från dödsboet. Ett alternativ är att tillgången till Skatteverkets webbtjänst begränsas till just de företag som hanterar dödsbon. Eller så får de helt enkelt lyfta luren för att få ut dokumentet.

Det är dags för Skatteverket att tänka om. Tjänsten för bouppteckningar måste begränsas."