Trump Stoppar Europeisk Dumhet

2025-07-07
1990-talet var en storhetstid. Inte bara för pojkband och personsökare utan också för skatteplanering. Den nya frihandeln gjorde det busenkelt att skyffla runt miljarder och stoppa in dotterbolag i karibiska brevlådor.
På menyn stod klassiska skattemanövrar som ”dubbeldippen” och den ökända ”dubbel irländsk med holländsk macka”. Företagsledare ansåg sig rentav skyldiga att pressa ner bolagsskatten så nära noll som lagen tillät. Annars gav de ju bort aktieägarnas pengar i onödan, vilket i sig kunde vara olagligt.
Vilda västern varade dock inte. Efter 2008 års finanskris hann myndigheterna ikapp. Genom att dela deklarationer mellan länder kunde de värsta kryphålen täppas till.
Dessutom blev det fult att trixa. När nolltaxerande jättar pryglades i pressen fick de svårare att både sälja och anställa. För att rädda sina rykten var det enklast att bara betala rimligt mycket bolagsskatt, särskilt eftersom de kunde smyga över kostnaden på sina kunder och anställda i form av högre priser och lägre löner.
Både staten och kapitalet var nog rätt nöjda med den lösningen.
Trump fattar att krångliga skatteregler förgiftar företagen
Att stora företag försöker göra rätt hindrar dock inte politiker från att fortsätta jaga dem. Andras pengar får man aldrig nog av, så 2020 samlades finansministrar från världens 20 rikaste länder för att försöka krama fler miljarder ur bolagen.
Annons
Länderna ville slippa sänka sina bolagsskatter för att konkurrera med varandra om företagens investeringar. I stället bildade de en kartell där alla lovade att aldrig gå under 15 procent. De tog fram ett system för att räkna ut hur mycket skatt företagen betalar, och en sorts straffskatt mot den som bryter mot kartellen.
Om ett företag halkar under 15 procent i något land ska ett annat land alltså klippa till företaget med straffskatt.
Med alla riktlinjer blev det 500 sidor regler. Skatteexperter påpekade att systemet aldrig skulle fungera. Samtidigt varnade företagen: i stället för att uppfinna ny teknik skulle de tvingas anställa arméer av jurister för att försöka begripa var och när straffskatten kunde slå till. Många stater tvekade inför monstret.
Men EU lät sig inte skrämmas och antog det hela som lag 2022. Europas skattejurister har inte hunnit med mycket annat sedan dess. Reglerna är omöjliga att följa.
Problemet är att Bryssels karriärstege går ut på att pressa igenom regelpaket – ju större och otympligare, desto mer imponerande. Nya skatteregler anses särskilt eleganta eftersom de kräver medhåll från alla medlemsländer. Hetsen att reglera mera saknar en naturlig motvikt.
Tills nu. Donald Trump har många brister, men han fattar att samhället behöver ekonomisk tillväxt och att krångliga skatteregler förgiftar företagen.
Annons
Med hot om tullar fick han EU att backa. Förra veckan blev det klart att amerikanska företag – de största i världen – slipper straffskatten.
När reglerna nu måste göras om kan EU knappast fortsätta att plåga sina egna företag. Det enda rimliga vore att skrota reformen, som varit en enorm kostnad för företagen men knappt dragit in några pengar till medlemsstaterna.
Det är uppfriskande när någon sätter hårt mot hårt och vägrar ställa upp på Bryssels dumheter. Även när denne någon råkar heta Donald Trump.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram