Trump & Gustav Vasa I SvD
2025-04-10
Man kan för sakens skull lägga till att det spelar en inte så alls obetydlig roll vad pengar är för någonting, när det kommer till handel, detta eftersom handel till grunden främst skall syfta till att möjliggöra arbetsdelning.
Enbart vilja att konsumera räcker alltså inte till att driva ekonomi.
https://www.svd.se/a/rPJPJm/trumps-tullkrig-avslojar-en-medeltida-syn-pa-handel
"Det eskalerade tullkriget bottnar i en syn på syftet med handel som var vanlig under medeltiden, men som sedan dess utmanövrerats av den ekonomiska liberalismens uppenbara fördelar. Att det är konsumtionen snarare än produktionen som borde stå i centrum är en insikt som redan Gustav Vasa hade.
Vad är handel? Svaret är till synes enkelt: man fraktar en vara ifrån en plats till en annan, därför att priset på varan är högre på det senare stället än på det förra. Handel är en uråldrig företeelse. Utan långväga import av brons till det som skulle bli Sverige för 3 700 år sedan hade vi aldrig kunnat lämna stenåldern för den mer utvecklade bronsåldern. Sedan senast 1700 f kr har trenden gått i riktning mot mer och mer utbyte med omvärlden. Undantag finns, såsom vid epidemier och krig. Fast sådana katastrofer har blott utgjort hack i en kurva som pekat uppåt till den dag som är.
I Sverige före den industriella revolutionen från 1860 rörde handel mest de rikas lyx. Fast betydande välfärdsvinster tillkom även vanligt folk via import. Salt utgjorde redan under medeltiden en livsviktig vara för svensk allmoge för att kunna konservera livsmedel. Ty Sverige är ett av ett litet fåtal länder i världen som saknar saltgruvor. Således har det nyligen påvisats att salt på 1400- och 1500-talen som väntat betingade högre pris i Sverige än annorstädes i Europa. Saltpriserna låg på nära det dubbla i det medeltida Sverige jämfört med England. Dock, allt större skepp drev successivt ner saltpriserna, vilka tillika konvergerade länderna emellan. Marknadsintegration är verkligen ingen företeelse som bara hör den industriella eran till.
Gustav Vasa, kung 1523–1560, var väl medveten om Sveriges stora behov av import av salt. Han kom också att ställas inför förfrågningar ifrån svenska köpmän om tillstånd att exportera varor. Kungen var lyckligtvis helt obildad vad gäller den ekonomiska teori som befann sig i vardande ute i Europa. Det rörde sig om den så kallade merkantilismen där det egna landets tillverkning ska värnas och där överskott i utrikeshandeln eftersträvas och helst då i mynt i ädla metaller. Handel är i denna teori ett nollsummespel där det ena landets vinst är lika med det andras förlust. Donald Trumps handelskrig har renodlade merkantilistiska mål. Han vill göra USA välbärgat, gärna rikt på pengar. Den mest kända symbolen för merkantilism i modern tid har hittills varit (den förstås fiktive) Joakim von Anka.
Den svenska nationalekonomen och ekonom-historikern Eli Heckscher (1879–1952) vet berätta i sin ännu läsvärda ”Svenskt arbete och liv” (1941) att Gustav Vasa kom att ställa villkor för att tillåta de svenska köpmännen att exportera. Nämligen att de i så fall måste föra goda varor åter till Sverige. Heckscher konstaterar lakoniskt att ”en merkantilistisk statsman skulle ha handlat rakt tvärtom”.
Låt oss lämna merkantilismen för att vända oss mot modern ekonomisk vetenskap, eller kort och gott ekonomisk liberalism. Vad har den att säga om handel? Det är inte lite det. Denna teori såg dagens ljus i skotten Adam Smiths portalverk ”Wealth of nations” (1776) där han höll fram det goda i insikten att ekonomins mål inte är pengar, utan att få ut så mycket som möjligt av begränsade resurser. Det uppnår man genom att släppa bytet av varor och tjänster fritt, varpå vi genom vår egennytta kommer att ägna oss åt det vi är bäst på. Den som är bra på att baka kommer att bli bagare, den som är bra på att bearbeta trä kommer att bli snickare och så vidare. Eli Heckscher skriver på sista sidan i sitt berömda tvåbandsverk ”Merkantilismen” (1931 med omarbetad upplaga 1953) att liberalismen är den enda av ekonomiska teorier som inte utgår från produktion. I den syftar ekonomisk verksamhet i slutändan till en enda sak: konsumtion. Det gäller även vid långsiktiga investeringar, såsom pensionssparande.
Smiths handelsteori kom att vidareutvecklas av en av hans engelska lärjungar, David Ricardo (1772–1823). Utifrån varuutbytet mellan England och Portugal kom han att formulera ett skolexempel på komparativa fördelar, ett begrepp som dagligen anförs i debatten om det pågående handelskriget. För 200 år sedan var det redan industrialiserade England bra på att tillverka kläder billigt, medan Portugals jordar gav långt mer och bättre vin än Englands. De båda länderna skulle således fokusera på det de var bäst på och byta dessa varor sinsemellan. Då skulle priserna sjunka, och därmed tillåta en högre konsumtion av dessa båda nyttigheter.
För cirka 100 år sedan kom Heckscher med den då ännu unge ekonomen Bertil Ohlin att ytterligare analysera faktorerna bakom Ricardos teori, givet att inte alltför många hinder förelåg för handeln. Det har sen dess gått under namnet Heckscher–Ohlin-teoremet. Det visar bland annat att länder med så att säga näst bästa förutsättningar bland länder ändå borde satsa på detta näst, eller näst-näst, bästa (till exempel vinodling). Teoremet förutsäger att fri handel med tiden skulle jämna ut såväl varupriser som priset på produktionsfaktorer (såsom arbete, jord och industrikapital). Månget fattigt land för hundra år sedan har sen dess blivit rikt genom att med sina varor agera på världsmarknaden. I mycket har detta bekräftat teoremets riktighet.
Ovannämnda fyra herrar ekonomer var för frihandel, givetvis. Ja, man kan säga att modern liberal ekonomi såsom den lärs ut vid våra universitet i teorin förutsätter en värld utan handelshinder, såsom tullar eller importkvoter. En helt fri handel är dock blott en idealtyp som aldrig realiserats fullt ut. Det betyder nu inte att verklighetens handelshinder går att dela upp i vitt och svart, men väl att storleken på tullarna blir avgörande för graden av dess eventuellt skadliga inverkan.
Historiskt sett kan vissa måttliga tariffer i till exempel en hamn betraktas som priset för att finansiera denna eller för att där erhålla skydd mot stöld eller andra övergrepp. EU må ha rivit alla tullar mellan sina 27 medlemsländer, men håller sig med en generell tullsats på 2,59 procent emot omvärlden plus vissa tariffer på stål och aluminium (SvD Näringsliv 7/4). Världen är proppfull av undantag ifrån frihandel, men som vi inte har plats för att fördjupa oss i här.
Internationell handel har kanhända tills denna vårvinter tyckts oss lika självklar som tyngdkraften. Trumps handelskrig är dock något helt annat än ovannämnda smärre undantag. Handelskriget fördöms globalt av en (nästan) enig ekonomkår som menar att det kan leda till ett nytt 1930-tal. I mycket handlar modern nationalekonomi om att hålla marknaderna i balans för att undvika kriser likt dem för snart hundra år sedan med oräkneliga företagsbankrutter och massarbetslöshet.
Dagens ifrågasättandet av den liberala teorin i och med handelskriget kan tyckas oss som en ny företeelse, men intet nytt under solen! I den ovannämnda ”Merkantilismen” konstaterar Heckscher dystert att liberalismen i hans samtid trängts tillbaka av ekonomiska teorier som sätter produktionen i högsätet (medan konsumenterna snällt får hålla till godo med det som tillverkas). Han nämner uttryckligen den planhushållning som tillämpades i Stalins Sovjetunionen och som hade mycket gemensamt med merkantilismen.
Trumps handelskrig må hysa en medial attraktion i all sin nyckfullhet och dramatik. I vågskålen ligger dock vår välfärd via en fungerande världshandel. Världshandeln innehåller verkligen inte bara varuflöden utan även enorma utbyten av tjänster. Hittills har, vad jag kunnat se, tjänstesektorn hållits utanför det proklamerade handelskriget. Förklaringen kan synas enkel, USA har, till skillnad från sin handel med varor, i sitt geschäft med tjänster ett stort överskott gentemot omvärlden. Vi behöver bara erinra oss amerikanska jättar såsom Apple och Microsoft vars mjukvaror vi nyttjar dagligen.
Trumps dröm om ett återfött industriland, ett Amerika där landets rostbälten vaknar till liv igen för att dra till sig kapital och återskapa förlorade jobb – den drömmen kan man förstå. Liknande nostalgi hörs även i Sverige ifrån våra två största partier i riksdagen. Frågan är hur pass realistiskt detta är, hur möjlig denna vision är att genomföra på politisk väg?
För att återvända till Gustav Vasa kan man konstatera att han hade en klar blick för vad handel syftade till. Obildad som han nu var avfattade han en upplyst handelspolitik som var långt före sin tid. Ja, han formulerade en köpenskapens policy som närmade sig frihandel.
Och USA? Vad hämtar vi i dag inte därifrån av underbara ting? Såsom medicin, elektronik, bomull, elbilar, livsmedel, industrimaskiner, rock- & bluesmusik. I mycket köper USA faktiskt detsamma ifrån Europa, vilket bekräftar en ännu senare modifikation av handelsteorin signerad av en ytterligare svensk ekonom, Staffan Burenstam Linder (1931–2000). Denne pekade på det motsägelsefulla i att utvecklade länder ofta byter samma slags varor med varandra. I Sverige köper vi ju många tyska bilar. Men tyskarna nöjer sig inte med bara inhemska bilar, utan importerar mången svensk dito. Sådana paradoxer förklarade Burenstam Linder med skillnader inom länders efterfrågan.
Då är vi komna till slutet av denna exposé kring det akademiska teoretiserandet av den internationella handelns många bryderier. Vi kan väl knappast förvänta oss att USA:s president ansluter sig och sin Maga-rörelse till liberalismen? Men en stilla nåd att bedja om vore ifall den insikten infann sig att handel ytterst syftar till konsumtion. Och att amerikanska företags försäljning utomlands inte har som främsta mål att göra USA rikt på pengar. Utan i stället har exporten den yttersta funktionen att föra goda varor åter till hemlandet."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.