Skralt Domstolsförtroende Hos Oisín I Aftonslasket
2025-02-18
Berättelsen om sjuåringen som felaktigt pekades ut som sexförbrytare handlar inte bara om socialtjänstens katastrofala misstag.
Förvirringen i domstolarna inger inte förtroende.
”Adam och övergreppen” är public service när public service är som bäst.
Uppdrag gransknings reportrar Katia Wagner och Ali Fegan skildrar vad som utan överdrift går att beskriva som en byråkratisk mardröm.
Adam, som i verkligheten heter någonting annat, var sju år och hade just börjat skolan då hans mamma påstod att pappan hade förgripit sig på honom.
Efter några månaders utredning lades anklagelserna ner, det fanns ingen anledning att ”anta att brott hade begåtts”. Men socialtjänsten gav inte upp utan började med benäget bistånd av mamman att hävda att pojken begått övergrepp på sina yngre halvsyskon.
Under de följande nästan fyra åren fick Adam inte träffa sin pappa, han tvångsvårdades, ett tag på HVB-hem, några år i familjehem, han punktmarkerades i skolan och fick inte umgås med de andra barnen.
”Det känns som att mitt hjärta är trasigt”, anförtrodde pojken vid något tillfällen en vuxen.
Men så småningom tog en annan socialsekreterare över ärendet och kunde konstatera att bevisen för sexuella övergrepp närmast var obefintliga och efter ett antal juridiska turer har pappan i dag ensam vårdnad om barnet.
En aspekt som Uppdrag Granskning inte har fördjupat sig i är förvirringen och motsägelsefullheten i domstolarnas hantering av alla turer.
Men innan vi tittar närmare på det eländet behövs en kort lektion i hur det svenska domstolsväsendet är uppbyggt.
Det består i huvudsak av två parallella organisationer: de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna.
Den första kategorin består av tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen, instanser som mest ägnar sig åt brottmål.
I den andra återfinns Förvaltningsrätter, Kammarrätter och Högsta förvaltningsdomstolen. Deras mest väsentliga uppdrag är att avgöra tvister mellan människor och myndigheter.
Det är hit du vänder dig om du är missnöjd med ett beslut som exempelvis Försäkringskassan eller Skatteverket har fattat.
I juli 2019 beslöt Förvaltningsrätten på begäran av Socialnämnden att Adam skulle omhändertas med stöd av LVU.
Domstolen kom fram till att pojken berättat för ett antal personer att han utsatts för sexuella övergrepp av pappan, uppgifter som ”har bedömts som trovärdiga av professionella aktörer”.
Centralt för Förvaltningsrättens bedömning är ett utlåtande från Off Clinic, ett företag som har specialiserat sig på terapi med barn med avvikande sexuellt beteende.
I utlåtandet beskrivs en pojke med ”omfattande och varierande sexuell beteendeproblematik”.
Pappan hade ifrågasatt dessa påståenden, ingen vuxen i skolan hade sett någonting avvikande hos pojken, men blev bortviftad av domstolen som ansåg att det inte ”framkommit skäl att ifrågasätta Off Clinics bedömning”.
I september 2019, två månader efter Förvaltningsrättens avgörande, kom en dom från tingsrätten.
Adams mamma hade ansökt om ensam vårdnad, men domstolen gav den helt till pappan.
Även här spelar Off Clinics utlåtande en avgörande roll. Tingsrätten konstaterade att de uppgifter som pojken lämnat till klinikens personal i allt väsentligt var maskade av socialtjänsten, vilket ”gör det svårt att dra några slutsatser utifrån vad XX ska ha berättat”.
En försiktighet som skulle visa sig vara i allra högsta grad berättigad. När Uppdrag granskning till slut fick loss den omaskade versionen visade det sig nämligen att Adam förnekat såväl att pappan utsatt honom för övergrepp som att han förgripit sig på syskonen.
Det här visste dock Kammarrätten ingenting om då den i oktober 2019 avslog pappans överklagande och fastställde Förvaltningsrättens dom.
Tvångsvården skulle fortsätta. ”Det är med tillräcklig grad av säkerhet utrett” att de sexuella övergrepp pojken påstås ha berättat om ”också har förekommit”.
Ytterligare två månader senare meddelade hovrätten sin dom. Samma bedömning gjordes som i tingsrätten.
Domstolen ansåg sig ha ”mycket begränsade möjligheter att bedöma om XX:s uppgifter framstår som trovärdiga och självupplevda eller om han kan ha hittat på eller blivit påverkad av någon att berätta på det sätt han gjort”.
Pappan fick även i denna instans vårdnaden.
Sammanfattningsvis:
Inom loppet av sex månader övertygades två domstolar om riktigheten i anklagelserna om sexuella övergrepp och beslutade om tvångsvård och två domstolar ställde sig mycket tveksamma till dessa påståenden och gav mannen ensam vårdnad.
En förvirring som ska ses i ljuset av att samtliga fyra domstolar haft tillgång till i princip samma underlag och fäst stor vikt vid en maskad rapport, som det dragits olika slutsater av.
Det är mot denna bakgrund inte svårt att förstå att pappan inte riktigt förstår rättsväsendet.
Visst, domstolar ska döma självständigt. Och ja, bevisvärdering är ingen exakt vetenskap, det ligger i sakens natur att olika domare kan göra olika bedömningar av samma material, så måste det vara, dessutom prövar förvaltningsdomstolarna och de allmänna domstolarna materialet mot olika lagar.
Icke desto mindre inger inte den här juridiska röran förtroende.
Det går också att konstatera att de allmänna domstolarna av lätt insedda skäl är bättre tränade i att bedöma anklagelser om brott än vad förvaltningsdomstolarna är.
Socialtjänsten i den berörda kommunen ska nu låta en extern granskare gå igenom hela den här illaluktande soppan.
Det är nödvändigt att så sker. Allvarliga misstag har uppenbarligen begåtts. Möjligen rent av brott. Exempelvis tjänstefel.
Och en och annan socialsekreterare tycks ha lytt grundlagens krav på objektivitet och opartiskhet med samma bristande slaviskhet som Keith Richards följt kostcirkeln.
De tre avsnitten av ”Adam och övergreppen” finns på SVT Play. Det är inte bra för blodtrycket att titta på dem. Icke desto mindre är det viktigt.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.