Om Paret Langlet I SvD
2025-01-01
Inget amerikanskt hedersmedborgarskap där inte, inte några gator eller torg som har uppkallats efter namnen heller så vitt jag känner till...
https://www.svd.se/a/dRjkxX/paret-langlet-raddade-tusentals-judar-i-budapest-glomdes
"Nina och Valdemar Langlet räddade tusentals ungerska judar under Förintelsen i Sveriges namn – utan finansiering eller stöd hemifrån.
.
Det är en gråmulen decemberdag i Budapest 1944 när Nina Langlet kliver in genom det judiska gettots portar för första gången.
Hon är väl medveten om att det är livsfarligt att vistas här, ändå är mötet med gettolivet chockerande.
Överallt syns spår av mänskligt lidande. Gamla och sjuka trängs på gårdarna, och nyanlända som ännu inte placerats i husen klamrar sig med skräckslagna blickar fast vid sina få kvarvarande ägodelar.
Stanken är outhärdlig.
Nina Langlet är där för att försöka rädda sin väninna Ella från nazisternas förföljelse.
Trots ihärdigt sökande tvingas hon lämna gettot utan att ha funnit henne.
Några dagar senare når ett desperat meddelande från Ella fram till Nina. En plan tar form.
Med list och goda kontakter lyckas Nina och hennes make Valdemar Langlet i samarbete med en välvilligt inställd polis genomföra en iscensatt arrestering av Ella, och föra henne i säkerhet till ett av de svenska skyddshusen.
Vem blir hjälte, och vem glöms bort? I slutet av andra världskriget, parallellt med den avsevärt mer kände Raoul Wallenberg, organiserar en äldre svensk journalist och hans hustru en ofantlig räddningsaktion. De räddar tusentals ungerska judar undan Förintelsen i Sveriges namn – men förblir i det närmaste okända i sitt hemland.
Men berättelsen om hur en äldre svensk redaktör och en rysk-svensk pianist med tomma händer lyckas bygga upp en enorm räddningsinsats i krigets Budapest börjar egentligen redan på 1890-talet i dåtidens Ryssland.
Journalisten Valdemar Langlet är en äventyrare med passion för språk och kultur. Som 22-årig pionjär inom esperantorörelsen tar han med sig en vän på en resa genom det väldiga ryska imperiet. Han vill se hur bra man klarar sig på det konstruerade språket esperanto.
1909 får Valdemar Langlet en framträdande position på Svenska Dagbladet som biträdande politisk redaktör.
Det stora landet fascinerar, han knyter kontakter med många av tidens ledande intellektuella ryssar, däribland författaren Leo Tolstoj.
Än viktigare blir kontakten med paret Nikolaj och Antonina Borovko, även de hängivna esparantister. Antonina blir svenskarnas guide på Krimhalvön.
Tillbaka hemma i Sverige tar karriären fart. 1909 får Valdemar Langlet en framträdande position på Svenska Dagbladet som biträdande politisk redaktör. Han drar sig inte för att visa sina konservativa åsikter.
Visserligen lyfter han sociala reformer och folkbildning som dåtidens viktigaste frågor, men motsätter sig 1912 å det bestämdaste förslaget om kvinnlig rösträtt. Tidningen som hittills varit frisinnad och kulturliberal glider nu åt ett allt mer konservativt håll.
När första världskrigets mörka moln 1914 hopar sig över Europa leder Valdemar Langlets tyskvänliga inställning till att han får lämna Svenska Dagbladet.
Han går genast över till Aftonbladet, vars centralmaktsvänliga linje stämmer bättre överens med hans egna åsikter, han är nu också är medredaktör för unghögerns månadstidskrift Det nya Sverige.
Valdemar gifter sig och får två söner, men när hans fru går bort återvänder han till det som nu blivit Sovjetunionen, och återknyter kontakten med familjen Borovko, där Antonina nu lever som änka i Moskva med sina och maken Nikolajs barn.
Djupt tagen av familjens svåra situation erbjuder han sig att ta med ett av barnen tillbaka till Sverige. De bestämmer att den då 27-åriga Nina ska slutföra sina musikstudier här. I sin bok ”Kaos i Budapest” beskriver hon Valdemar Langlet som "en ungdomlig och ståtlig 52-åring", och det som var tänkt som en ettårig studievistelse resulterar i stället i giftermål.
Paret Langlet är språkligt begåvade – de pratar bland annat tyska, ryska, engelska, franska och esperanto – och snart inleder de ett nomadliv fyllt av resor genom Europa. De engagerar sig i olika humanitära projekt, och Valdemar Langlet dokumenterar upplevelserna i böcker och artiklar som publiceras hemma i Sverige.
Redan 40 år tidigare har den vackra ungerska huvudstaden vid Donaus strand fångat hans hjärta. År 1931 bestämmer de sig för att flytta dit.
Valdemar lär sig ungerska, och får anställning som lektor i svenska vid ett av Budapests universitet – hans undervisning blir så populär att alla svenskböcker tar slut i hela staden – och som oavlönad kulturattaché vid den svenska legationen.
Nina ger konserter och undervisar i piano. De blir snabbt en självklar del av Budapests intellektuella och kulturella elit. När den svenska prinsessan Louise besöker Ungern 1936 är det Valdemar som ansvarar för arrangemangen.
Före andra världskriget är de ungerska judarna väl integrerade. År 1910 utgör de en fjärdedel av Budapests befolkning.
Men det finns också starka antisemitiska strömningar i landet.
Valdemar Langlet noterar stämningarna i sin bok ”Verk och dagar i Budapest” (1946):
"Jag brukade säga att Ungern bestod av 6 procent judar, 94 procent antisemiter och så jag, som inte tillhör någon av delarna."
Trots detta gör han också själv tidstypiska antijudiska uttalanden:
”Nu måste väl medges, att det verkligen fanns grund för antisemitiska känslor. Vi svenskar, som aldrig haft en brännande judefråga, har kanske lite svårt att sätta oss in i mentaliteten hos ett folk, där banker och affärsföretag, tidningar och bokförlag, gross- och detaljhandel, advokatbyråer och läkarepraktik, till stor del /.../ kommit att ligga i judiska händer.”
Medan andra världskriget drar fram i Europa är de ungerska judarna jämförelsevis säkra fram till den ödesdigra våren 1944.
Allt förändras när Ungerns riksföreståndare Miklós Horthy i hemlighet försöker ta landet ur kriget genom att förhandla om en separatfred med Sovjet. Hitler svarar med ockupation. På morgonen den 19 mars rullar tyska militärfordon in på Budapests breda boulevarder.
En tyskvänlig regering tillsätts, och även om Horthy formellt behåller sin position reduceras nu hans roll till ett minimum. Från Gestapos huvudkvarter på Hotel Astoria hörs snart skriken från torterade fångar ut genom källarfönstren.
Paret ser med förskräckelse på utvecklingen i sin älskade stad. Något behöver göras för att hjälpa dessa människor i fara. Kanske skulle Svenska Röda Korset kunna starta en hjälpaktion i landet?
Valdemar Langlet föreslår att greve Folke Bernadotte ska leda insatsen, men idén stöter på patrull hos den ungerska regeringen. När den svenske envoyén Ivan Danielsson tar upp frågan med det ungerska ministeriet föreslår de i stället att Valdemar Langlet själv, då 72 år, ska ta på sig uppdraget.
Langlet oroar sig redan då för att fler grupper riskerar förföljelse om landet faller i sovjetiska händer, och när de till en början bara får tillstånd att hjälpa icke-judiska barn, kvinnor och äldre, vänder han sig personligen till Horthy, som ger dem klartecken att bedriva en hjälpverksamhet "utan hänsyn till ras, religion eller nationalitet".
Eftersom han inte tror att initiativet kommer att få grönt ljus från Sverige om han ber om lov, utfärdar han dokumenten på eget bevåg.
Förföljelsen av den judiska befolkningen eskalerar. Judiska statstjänstemän, skådespelare och journalister förlorar sina jobb, advokaterna utesluts från advokatsamfundet. Deras egendom beslagtas. Inflytelserika och politiskt aktiva judar grips under olika förevändningar, som att ha lyssnat på utländsk radio eller spridit kommunistisk propaganda.
I april 1944 införs kravet att alla judar ska bära en gul stjärna på ytterkläderna. När riksföreståndare Horthy motsätter sig den nya regeringens politik sätts han i praktiken i husarrest, och tappar kontakten med händelseutvecklingen utanför huvudstaden.
Valdemar Langlet får en idé: De ska utfärda skyddsbrev, ett passliknande dokument som anger att innehavaren står under Svenska Röda Korsets beskydd. Eftersom han inte tror att initiativet kommer att få grönt ljus från Sverige om han ber om lov, utfärdar han dokumenten på eget bevåg.
”Noga taget var ju detta egentligen ett slags bluff, men då vi ingenting fordrade för våra skyddslingars räkning, utan endast gjorde en hövlig hemställan till den kraft och verkan det kunde ha kände vi oss på den säkra sidan och fruktade inget bakslag”, skriver han i sin bok.
Till en början skapas skyddsbreven för att ge trygghet åt insatsens judiska medarbetare och deras familjer, men snart ges de även till fler personer. Optimistiskt tror han att behovet av skydd är kortvarigt, han oroar sig mer för höstens väntande svält.
När Valdemar Langlet fått tillstånd av ungerska myndigheter tvingas Svenska Röda Korset – om än motvilligt – att godkänna hans agerande.
Först i augusti undertecknar de den fullmakt som ger honom officiellt mandat att agera i organisationens namn. Då har paret med hjälp av frivilliga krafter redan utfärdat skyddsbrev i flera månader, och byggt upp en stor aktion, som snart sysselsätter över tusen personer, med barnhem, sjukhus, matcentraler och administrativa avdelningar.
Några pengar skjuts dock inte till från den svenska organisationen. Paret Langlet lyckas i stället med hjälp av sitt nätverk och ungerska myndighetskontakter uppbringa donationer på ett par hundra tusen pengő, en summa som då motsvarade ungefär 20 000 svenska kronor, från såväl kristna som judiska givare.
Röda Korset anser att Langlet överskrider sina befogenheter. Langlet, å sin sida, tycker att Sverige agerar långsamt och byråkratiskt i en akut kris. De förstår inte situationen i Europa, säger han, och hans frustration över den tröga administrationen märks när han skriver till myndigheter i Sverige.
En ömsesidig misstro etableras mellan paret Langlet och Svenska Röda Korset.
När skyddsbreven, trots att de saknar juridisk grund, visar sig ge ett visst skydd mot både tyska och ungerska soldater blir efterfrågan enorm. De utfärdar 25 000 skyddsbrev – långt fler än de har fått lov till. Ändå räcker de inte till alla behövande, och långa köer ringlar utanför Röda Korsets lokaler.
Nästan dagligen tillkommer nya inskränkningar i judarnas frihet.
Bedragare försöker utnyttja situationen genom att sälja falska handlingar och infiltrera organisationen. Men det är inte bara hos Langlets det är kö: Den schweiziska legationen och påvens representanter utfärdar också skyddsdokument, och även spanska och portugisiska diplomater organiserar hjälpaktioner, men Svenska Röda Korset är de enda som erbjuder skydd även till icke-judar.
Nina Langlet med parets bil som de använde för sina aktioner. Nina kallar bilen för Roy i sin bok.
Nina Langlet med parets bil som de använde för sina aktioner. Nina kallar bilen för Roy i sin bok. Foto: Privat
De hjälper också anhöriga att efterforska försvunna familjemedlemmar, och fastän ett 50-tal personer jobbar med detta räcker de inte till när tusentals förfrågningar strömmar in.
Nästan dagligen tillkommer nya inskränkningar i judarnas frihet. Deras förmögenheter, som vid tiden motsvarar mellan 20 och 25 procent av nationalförmögenheten, beslagtas. Merparten av landsbygdens judar tvingas in i getton placerade i närheten av en järnväg för att underlätta de kommande massdeportationerna.
Den 15 maj börjar tågen rulla från nordöstra Ungern mot Auschwitz. 80 till 90 personer trängs ihop i varje vagn i den ungerska försommarhettan, och uppemot 12 000 personer deporteras varje dag under nästan två månaders tid.
Först i efterhand börjar rykten spridas om de omänskliga förhållandena under transporterna, och om att många dödats vid ankomsten till Auschwitz.
Pojke med stjärna, Budapest 1944.
Pojke med stjärna, Budapest 1944. Foto: Fortepan
År 1944 har de flesta i Sverige begränsad kunskap om att tyskarna deporterar judar till förintelseläger. Den statliga pressnämnden rekommenderade redan 1942 att tidningarna skulle undvika skildringar av grymheter under kriget för att inte landet skulle stöta sig med Tyskland. Den information som publiceras är därför knapphändig, och få är införstådda med omfattningen av lägren.
När Valdemar Langlet tar del av protokoll med vittnesmål från lägren ser han till att de skickas till svenska Utrikesdepartementet, vilket leder till att Gustaf V skriver en vädjan direkt till Horthy om att skona den judiska befolkningen.
Huset där Valdemar och Nina Langelts lägenhet låg. Paret tvingades lämna den av säkerhetsskäl under hösten 1944.
Huset där Valdemar och Nina Langelts lägenhet låg. Paret tvingades lämna den av säkerhetsskäl under hösten 1944. Foto: Susannah Elers
Även påven uttalar sig, och USA:s president Roosevelt hotar med repressalier. Men när Horthy i juli äntligen sätter officiellt stopp för den nazistyska deportationen av de ungerska judarna har redan 438 000 judar, främst från landsbygden, skickats till Auschwitz.
När en brandbomb träffar huset blir situationen ohanterlig.
I Budapest tvingas nu judarna att flytta till särskilda hus märkta med en stjärna. Med risk för livet gömmer paret Langlet både judiska barn och vuxna i sin lägenhet i centrala Budapest. Där tassar de runt i tofflor för att inte avslöjas av grannarna.
När en brandbomb träffar huset blir situationen ohanterlig. För att säkra barnens överlevnad flyttas de till ett katolskt kloster, där Svenska Röda Korset får låna ett hus i utbyte mot beskydd för nunnorna.
I juli 1944 anländer den svenske diplomaten Raoul Wallenberg till Budapest, och börjar snart att dela ut dokument som kallas skyddspass till judar som har någon anknytning till Sverige genom släktskap eller affärsförbindelser. Nu pågår alltså två separata svenska räddningsaktioner i staden: Wallenbergs, som finansieras av USA, och Langlets, som finansieras av donationer.
Den svenske diplomaten Raoul Wallenberg anländer till Budapest i juli 1944. I januari 1945 arresteras han av sovjetiska trupper och försvinner.
Den svenske diplomaten Raoul Wallenberg anländer till Budapest i juli 1944. I januari 1945 arresteras han av sovjetiska trupper och försvinner. Foto: TT
Paret Langlet träffar Wallenberg många gånger, och det sker utbyten av både information och anställda. Valdemar Langlet beundrar Wallenbergs insats för de ”som djur i skogen jagade judarna”, men klagar också över hur de båda svenskarnas aktioner förväxlas.
Trappuppgången i ett av de forna svenskhusen i Budapests internationella getto.
Trappuppgången i ett av de forna svenskhusen i Budapests internationella getto. Foto: Susannah Elers
När deporteringarna stoppas under sommaren blir situationen lugnare för de ungerska judarna, men kriget håller fortfarande landet i ett järngrepp. Stridsplanen öser ut bomber över Budapest och tvingar stadens invånare att fly ner i sina källare.
Grupper av judar samlas ihop och förs till Donaus isiga kajer där de skjuts skoningslöst.
När pilkorsaren Szálasi tar över makten i oktober tar judeförföljelserna fart igen. Brutaliteten i staden är fruktansvärd. Grupper av judar samlas ihop och förs till Donaus isiga kajer där de skjuts skoningslöst, och liken försvinner ner i den mörka floden.
Snart organiseras också två getton. I det inhägnade ungerska gettot trängs tiotusentals judar i misär. I det internationella gettot, i hus hyrda av neutrala länder, påven och Svenska Röda Korset är situationen bättre, men inte heller här undgår de pilkorsarnas razzior.
Paret Langlet försöker rädda sina skyddslingar undan de grymma räderna i de kloster, sjukhus och lägenheter de ansvarar för. Ofta med framgång, men långt ifrån alltid.
Nina Langlet. Exakt datum saknas, men bilden är tagen i parets lägenhet i Budapest någon gång under 1930- eller 1940 talet.
Nina Langlet. Exakt datum saknas, men bilden är tagen i parets lägenhet i Budapest någon gång under 1930- eller 1940 talet. Foto: Privat
I anarkin som råder är det nästan omöjligt att veta vem som är vän eller fiende. Vid ett tillfälle under den farliga perioden i november och december, när Röda Korsets hjälpaktion förbjudits av den brutala regimen, rusar en pilkorsare in i ett av de skyddade husen i det internationella gettot där Nina Langlet sitter och arbetar.
”Leve Szálasi”, ropar han, och viftar med pistolen framför hennes ansikte.
Han räcker över foton och namnuppgifter på ett 20-tal judar – och hotar henne. Om hon inte utfärdar skyddsbrev åt dem inom en och en halv timme tänker han låta föra bort varenda människa från huset under natten!
”Det var första gången under min praktik som en nazist med pistol i handen velat tvinga mig att hjälpa några judar!” konstaterar Nina i sin bok.
Trots förbuden fortsätter paret sin verksamhet, men på juldagen när ryska trupper når Budapests utkanter inleds en av andra världskrigets blodigaste belägringar. 800 000 civila blir gisslan i ett 50 dagar långt inferno, där 80 procent av stadens hus förstörs.
1/2
Gatustrider utanför källaren där Nina och Valdemar Langlet gömde sig.
Gatustrider utanför källaren där Nina och Valdemar Langlet gömde sig. Foto: Fortepan
2/2
Samma gata i dag.
Samma gata i dag. Foto: Susannah Elers
På nyårsdagen träffas även innergården till huset som paret Langlet gömmer sig i av en bomb. Medan striderna rasar utanför på gatan fortsätter de arbetet i källaren. När pilkorsarna som letar efter dem tar sig in kastar Nina en handduk över den ryska skrivmaskinen som hade kunnat avslöja dem. Den avmagrade Valdemar som ligger och läser en ungersk bok liknar nu mer en ungersk åldring. Än en gång klarar de sig.
Bara ett par dagar senare räddas de av Ninas kunskaper i ryska, när de ryska soldaterna som intagit staden hotar att skjuta Valdemar i tron att han är tysk.
Först i mitten av januari, när ryssarna tagit över och både tyskar och pilkorsare är borta, vågar de sig ut ur källaren. De möts av en stad i ruiner. Gatorna är fulla av lik, hästkadaver, förvridna spårvagnsskenor och raserade hus, och människor begravs provisoriskt i parker och planteringar.
Valdemar Langlet efter hemkomsten till Sverige, med en handling från Röda Korset i händerna.
Valdemar Langlet efter hemkomsten till Sverige, med en handling från Röda Korset i händerna. Foto: Privat
I februari får paret Langlet order om att lämna landet. Efter en lång resa över minerat hav når de Sverige i september, samma dag som fredsavtalet undertecknas.
Här hemma är intresset för deras insats svalt. Röda Korset vill inte ens ta emot deras rapporter. De har förlorat allt de ägde i Budapest, och tvingas till en början bo hos bekanta, men fortsätter att samla in förnödenheter till Ungern. En hjälpkommitté under ledning av Folke Bernadotte bildas, men avslutas igen efter negativa skriverier.
Ett 70-tal svenskar får utmärkelser för sina insatser i krigets Ungern – men inte paret Langlet, något som gör den ungerska regeringen så upprörd att president Tildy låter skicka en ungersk orden med posten. Men efter protesterna från Ungern erkänns deras insatser även här hemma, och i januari 1946 tilldelas de Röda Korsets silvermedalj.
I juni 1949 utses Valdemar också till riddare av Kungliga Nordstjärneorden. Tillsammans får de 1965, efter Valdemars bortgång också den israeliska utmärkelsen Rättfärdig bland folken för sina insatser för Budapests judar.
Nina och Valdemar Langlet tillbaka i Sverige med okänd intervjuare.
Nina och Valdemar Langlet tillbaka i Sverige med okänd intervjuare. Foto: Privat
Den 16 oktober 1960 avlider Valdemar Langlet, 88 år gammal. När Nina dör 1988 begravs hon vid Valdemars sida på Lerbo kyrkogård utanför Katrineholm.
Med paret försvinner då också en stor del av kunskapen om den räddningsinsats de byggde upp. Snart är deras insats i Svenska Röda Korsets namn i princip bortglömd i Sverige. Kanske beror det delvis på att bristen på svenska finansiärer gjort att ingen kunnat ta åt sig äran av deras handlingar eller känt ett behov av att hedra deras minne på hemmaplan?
Men i Budapest lever minnet av de två svenskarna kvar än i dag: Varje dag kör hundratusentals stadsbor längs Donau, utmed en av de två gator i staden som bär parets namn.
Valdemar Langlet (1872–1960)
Valdemar Langlet föddes 1872 i Lerbo i Södermanland.
Var verksam som journalist, författare och översättare.
Son till författaren Matilda Langlet och arkitekten Emil Langlet, som bland annat ritat Stortinget i Oslo.
Valdemar Langlet gifte sig två gånger, först med Signe Blomberg (1876–1921), med vilken han fick sönerna Emil och Lars, och med den ryskfödda pianisten Nina Borovko (1896–1988).
Han var ordförande i Svenska Esperantoförbundet vid dess bildande 1906, och grundade tidskriften Lingvo internacia, den enda då utgivna periodiska tidskriften på esperanto i världen.
Visa mer
Nina Langlet (1896–1988)
Föddes i Ryssland år 1896.
Fadern Nikolaj Afrikanovitj von Borovko och modern Antonina Tjajkovskaja var frontfigurer inom esperantorörelsen.
Efter Nikolajs bortgång 1913 levde familjen under knappa förhållanden, och Nina tvingades flera gånger att avbryta sina musikstudier i Moskva och Charkiv på grund av hälsoproblem.
År 1925 gifte hon sig med Valdemar Langlet.
På sin 90-årsdag tilldelades Nina Langlet Svenska Röda Korsets guldplakett.
I december år 2000 fick makarna postumt The Chiune Sugihara Humanity Award i Japan.
Visa mer
Så gjordes artikeln
Fakta kring händelserna i Ungern under 1944-1945 har bland annat hämtats från det ungerska arkivet Arcanum, samt Holokauszt Emlékközpont (Holocaust Memorial Center) i Budapest, där dokumentation och skyddsbrev finns bevarade från Nina och Valdemar Langlets insats. Bilder på på skyddsbreven tillhör centrets samling och är donerade av Mrs Emil Bárány, Olga Moskovics.
Skribenten besökte också de platser paret bodde och gömde sig på i Budapest, samt Svenska Röda Korsets skyddshus i det internationella gettot. Hon gick igenom parets personliga material som finns bevarat på Kungliga Biblioteket i Stockholm och har tagit del av parets privata foton hos Valdemars efterlevande.
Personliga beskrivningar och fakta om räddningsinsatserna kommer från Nina Langlets bok ”Kaos i Budapest”( Harriers Bokförlag, 1982) och Valdemar Langlets bok ”Verk och dagar i Budapest” (Wahlström och Widstrand, 1946).
Andra källor som använts är bland annat Per Angers bok ”Med Raoul Wallenberg i Budapest” (Norstedts, 1979), ”Förövarna bestämmer villkoren” av Klas Åmark, professor emeritus vid Stockholms universitet (Albert Bonniers förlag, 2016) , ”Främlingar på tåg” av Klas Åmark, (Kaunitz- Olsson, 2021), ”The siege of Budapest” av Krisztián Ungváry (Yale University Press, 2006), ”Även för din skull” av Márton Vörös (Askild & Kärnekull, 1978), ”The power of humanity” av Szabolcs Szita (Corvina, 2012), samt ”Räddningen, rapporter ur UD:s arkiv” (Fischer & Co, 1997)."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.